En dag på Dramaten
Idag var killen och jag på Dramaten och såg genrepet av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården. Det är inte direkt helt ovanligt att gamla verk görs om och anpassas till en ny tid och ny historia, vilket är fallet här också. Mats Ek förflyttar Tjechovs drama längre fram i tiden, nästan hundra år för att vara exakt, men temat är detsamma: förändringens vindar. Körsbärsträdgården är skriven 1904 och handlar om aristokratins förlorade makt. I Ek's version är året 1995 och den forna överklassen stöter på samma problem, ett återkommande ämne och även en koppling mellan nu och då.
Året är 1995 och Ryssland har just kläckts ur Sovjetunionen. Den forna överklassen har svårt att förstå förändringens vidd, medan nya krafter tar för sig. Tjechovs drama handlar om försvinnanden; ett barn, en gård, en livsstil och, inte minst, tiden – som lämnar en komisk förvirring efter sig. (Dramaten.se)
Foto: artiststore
Vad jag dock inte förstår är publiken. Varför ska alla ha så himla bråttom när det är dags att gå? Samma fenomen har man upplevt på bion, folk ställer sig upp och börjar ta på sig jackorna innan eftertexten har börjat. Alla har så förbannat bråttom att komma ut att det nästan blir en tävling om vem som tar sig ut genom dörren först. Och på bion är det bara störigt, jag kan leva med det, folk är som de är, men på teatern känns det rentav otrevligt. Nu har man ju levande skådespelare som finns där, på plats, på scenen men alla ska bara skynda sig ut. Jag vet inte, jag tycker att det är lite otacksamt, kanske till och med respektlöst. Vad är nästa steg? Popcorn och godis?
Kommentarer
Postat av: Hella
Åååh jag hade velat se er där. Jag hade förmodligen börjat böla. Haha jag är ju så känslig nu för tiden ;)
Postat av: Anja
Eh va??? Vad menar du? Varför skulle du göra det???
Postat av: Hella
Stämningen. Dramaten. Och så ni :)
Postat av: F
Börjar du böla om du ser mig, H?
Jag måste klippa och raka mig...
Postat av: Anja
Glädjetårar F, glädjetårar.
Trackback
