AnjasStockholm

Jag älskar Zygmunt Bauman! Jag älskar hans pessimistiska inställning till globaliseringen i stort och hans kritik mot konsumismen. Dagens känsla av att aldrig vara nöjd med det man har är ett genomgående tema och jag är påtagligt medveten om det. Jag skulle kunna hylla honom mer än så, men det var inte det som var poängen här. Vad jag inte kan förstå är mitt eget beteende när det kommer till inlämningsuppgifter och tentor. I samma sekund som jag sätter mig framför datorn och börjar skriva så blir jag hungrig. Eller egentligen inte ens hungrig, snarare bara sugen. På allt, dock helst så onyttigt som möjligt. Idag har jag varvat choklad, glass och chips, men är fortfarande varken mätt eller nöjd. Det här om att konsumera för konsumerandets skull...