The Station Agent

Jag kan helt ärligt inte minnas när jag senast såg en film som kändes som femton minuter lång och så underbar att jag log nästan hela tiden trots att den egentligen var rätt sorglig. Jag såg The Station Agent igår, så där åtta år för sent, och den har slagit mig med häpnad. Jag trodde att den skulle vara mer av en sorglig, nattsvart historia med konstiga karaktärer som finns i varenda sk indiefilm. Inget nytt alltså. Men efter en kvart insåg jag att log för mig själv, efter halva filmen älskade jag den och på slutet var jag tvungen att dubbelkolla att den verkligen var 1 timme och 29 minuter lång.

Jag är inte så där överförtjust i att beskriva en film som charmig men i detta fall kan jag inte komma på ett bättre ord. När Fin McBrides bästa och enda vän dör ärver han en gammal bangård ute i ingenstans. Detta passar dock Fin av två anledningar: som en kortväxt man är han ständigt utsatt för andras blickar och kommentarer och han hyser en förkärlek för allt som har med tåg att göra. Nu hoppas han kunna bli lämnad i fred och samtidigt få ägna sig åt sin hobby. Men väl där möter han ett antal lite speciella figurer som återigen inte lämnar honom i fred men nu av en annan anledning, nämligen för att de vill bli hans vänner. Konstnären Olivia, spelad av Patricia Clarkson, är fantastisk i sin roll som en kvinna som har dragit sig undan världen sedan hennes son dog. Sedan har vi Joe, en pratsam, social, glad kaffesäljare som bestämt sig för att börja umgås med Fin. Cleo, en liten tjej som vill att Fin att ska komma till hennes skola och prata om tåg. Och så Emily, den gravida bibliotekarien med ett as till pojkvän. En salig röra av till synes dåligt matchade personligheter men som alla har en sak gemensam: ensamhet.

Till en början är den uttråkade kaffesäljaren bara påträngande i Fins liv. Likaså Olivia, som i början av filmen råkar nästan köra över honom med sin bil - två gånger. Han försöker hålla sig undan eller snarare hålla "inkräktarna" på avstånd men sakta men säkert börjar han faktiskt le när Joe inte kan hålla tyst i mer än nio minuter. Jag fattar inte varför jag inte har sett den här filmen tidigare och om det är fler som ligger efter så är det helt klart dagens filmtips. Fantastikt fin!





Kommentarer
Postat av: Karin

Alltid bra att ha något på lut för nästa filmkväll! Då kan jag mottipsa om "Lars and the Real Girl" om du inte sett den. Såg den själv i helgen, också några år för sent...

2011-03-03 @ 15:01:04
URL: http://karinpanyaaventyr.wordpress.com/
Postat av: Anja

Åh, tack för tipset men jag har redan sett den och älskar den! Men nu var det några år sedan så jag kanske ska se om den, blev riktigt sugen.

2011-03-03 @ 15:46:25
Postat av: sandra

åh, tack för tipset! :)

2011-03-03 @ 16:50:32
URL: http://yousoundsotwee.blogg.se/
Postat av: Carl

Har inte sett den, men har velat göra det jättelänge! Gotta see now!

2011-03-04 @ 14:24:51
URL: http://blogg.sundaybrunch.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0