AnjasStockholm

Well, det är på tiden att jag också uttalar mig om Fleet Foxes nya album. Den har hyllats i media, bloggar och på Facebook. För en stund funderade jag på om det inte är en sån där skiva som man bara ska gilla om man gillar musik, lite som PJ Harvey och Placebo. Man skulle bara älska dem om man hade minsta lilla koll på musik...det hörde inte till saken att man knappt hade hört fler än tre låtar, man skulle ändå älska och bedyra deras betydelse för all musik tio år framöver. Right. Men nej, Fleet Foxes är faktiskt väldigt, väldigt bra. Jag har lyssnat mycket på den nya skivan och jag skulle våga påstå att den till och med är bättre än debuten. Det är väldigt stark skiva men som ändå lyckas med att vara minde pretentiös och mer lättlyssnad, utan att förlora på det vill säga. Jag vet att jag har klagat på en del som går från att ha närmare en gudastatus till lättlyssnad besvikelse, typ Yeaysayer, men här går det hem faktiskt. Och blir bättre! Nu ska jag förtydliga att jag inte tycker att Yeaysayer är dåliga, bara det att deras första skiva hade mer...tja...substans. Hur som helst, Fleet Foxes, jag skulle nog inte säga att det är millenniets hittills bästa skiva men jag håller med om att den är rik på melodier och att den fortsätter att överraska. Hela tiden.