Kanin Kaninen





Så sjukt söt! Världens mest bedårande kanin! Hon (vi tror i alla fall att det är en hon) är en 2½ månader gammal, liten, söt, ullig, pälsboll som man inte kan säga nej till. Frågan är hur jag ska lyckas slita mig härifrån och åka hem utan att hon råkar hamna i min väska. Av misstag givetvis.

Julafton 22 dec

Igår hade vi vår första julafton: Räven, Ems, jag och Hunden. God mat, diverse kakor, julklappar och lite vino. Och på tal om det, det ekologiska vinet Gosa är, trots namnet, väldigt gott. Kravmärkt är det också, ett plus i kanten.

Not good

Min roomie, aka Räven, är sjuk! Och jag känner igen det alltför väl...jag vet vad som komma skall. Hon går runt och nyser, hostar, snorar som en sann s**bbräv och sådant smittar. Big time! Oftast är det alltså jag (och hennes stackars föräldrar) som blir sjuka så det är bara en tidsfråga innan jag börjar nysa och hosta. Men skam den som ger sig, här ska det peppas! Håll tummarna gott folk! Eller åtminstone skicka över några paket halstabletter.


Söndagspromenad





Where is my mind




Vardagslyx...


Foto: weheartit

Saturday waits

En hemmakväll kan spenderas på många olika sätt. För min del har det handlat om att tvätta och jobba med min projektplanering. Jag har bara tre veckor kvar på praktiken och redan nästa vecka måste vi bestämma hur vår del av utställningen ska se ut. Vi måste ge order till snickaren, skaffa det som behövs, diskutera med resten av gruppen...vilket innebär att jag måste presentera min idé på bästa sätt. Av denna anledning är jag hemma ikväll och av samma anledning förbannar jag min icke kreativa sida. Jag kan inte rita längre. Jag kan för mitt liv inte förstå hur det gick till eller ens när denna förmåga försvann. Jag hade alltid högsta betyg i bild och var det något som jag var säker på att jag kunde så var det just rita och måla. Det var då det. Puts väck idag och jag fattar varken hur eller varför. Nu sliter jag mitt hår eftersom min idé för hur vissa saker skulle kunna gestaltas inte alls ser ut på papper som i mitt huvud.



Blurry Stockholm


Simons Cat (tack för tipset Ida)


Konstfacks julmarknad 2010


The Most Beautiful Suicide


Foto: kottke.org

On May Day, just after leaving her fiancé, 23-year-old Evelyn McHale wrote a note. ‘He is much better off without me … I wouldn’t make a good wife for anybody,’ … Then she crossed it out. She went to the observation platform of the Empire State Building. Through the mist she gazed at the street, 86 floors below. Then she jumped. In her desperate determination she leaped clear of the setbacks and hit a United Nations limousine parked at the curb. Across the street photography student Robert Wiles heard an explosive crash. Just four minutes after Evelyn McHale’s death Wiles got this picture of death’s violence and its composure. The serenity of McHale’s body amidst the crumpled wreckage it caused is astounding. Years later, Andy Warhol appropriated Wiles’ photography for a print called Suicide (Fallen Body)

Räven ska lära sig sticka

Räven har startat upp ett nytt höstprojekt. Hon ska lära sig det här med att sticka halsdukar. I detta nu sitter hon på tåget hem och för en liten stund pep min telefon. Sms från Räven:

Räven - Jävla stickhelvetet

Jag - Va va va???

Räven - Jag stickar på tåget. Eller nej, fel ord. Jag svär och tappar maskor hela tiden. Jag är för otålig för sånt här. Å allt jag ville var en ny varm halsduk. Buhu!


Foto: weheartit

Rainy sunday




Foto: tumblr

Vad man kan göra på en regnig söndag:
  • ligga kvar i sängen och läsa
  • ladda upp med filmer och serier
  • måla/rita
  • göra Spotifylistor
  • ta en lång, varm dusch
  • baka
  • gå på bio
  • se en utställning
  • bjuda vänner på middag

Ibland är det lyxigt att kunna jobba hemifrån




Foto: weheartit

Manlig vänskap...


Oh snap!

På vägen hem nyss gick jag in på Pressbyrån för att värma mig. Väl där fick jag syn på en chipspåse som jag inte hade sett tidigare och som jag nu inte kunde motstå. "Proviant. Extra tjocka och krispiga potatisskivor. Lagom salta." Det tog ungefär två sekunder för mig att börja tycka att min påse nötter som låg i väskan var helt oaptitlig och tråkig. Så en chipspåse blev det, men ve och fasa! En chipsälskare som jag borde inte utsättas får sådana besvikelser. Extra tjocka: jodå. Krispiga: ungefär som salta Mariekex. Chipssmak: jod. Potatissmak: nej, inte den heller. Snarare salta kex. Besvikelse: stor.





No stress

Well, nu är lägenheten höstpimpad. Det återstår bara att skriva en åttasidig rapport på engelska till jobbet och läsa två böcker till nästa föreläsning. Måndag alltså.


Foto: weheartit

Doris förpestar mitt liv

Det är märkligt att en liten tecknad figur kan få mitt nackhår att resa sig. I flera år (den har väl varit med länge nu) har jag stört mig på denna Doris som känns så jobbigt korkad och präktig. Och i flera år har jag försökt undvika den, men lik förbannat så läser jag den flera gånger i veckan och blir lika irriterad precis varje gång. Lite som ett sår som men inte ska peta på, jag kan bara inte låta bli. Eller någon som man inte ska titta på, ibland är det fult att göra det och det är just då som man inte kan låta bli. Jag blir rentav provocerad av seriens existens! Nu har jag sagt upp min DN-prenumeration (inte bara på grund av Doris) och ska undvika eländet, även om jag kommer att sakna vissa delar av tidningen. Till exempel så är Kulturdelen väldigt bra och likaså DN På Stan. Boklördag är helt fantastisk. Men, det är ändå några nackdelar som väger tyngre. För det första så var jag inte så där överförtjust i deras valbevakning. För det andra så blir det väldigt mycket papper till återvinningen. För det tredje, som också går ihop med tvåan, är att det inte känns bra att prenumerera på en tidning i pappersformat när man faktiskt kan läsa den på nätet. Tänk på träden för guds skull. Sist men inte minst, Doris!!! Håll henne borta från mig tack!




Vårt (post)moderna samhälle



Är det bara jag som tycker att det här verkar vara sjukt läskigt? Men inget förvånar mig längre...

No name




Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0