AnjasStockholm

Foto: heidifurre

I lördags besökte vi Designgalleriet och utställningen Sex, Love & Design. Precis som det låter handlar den om sex, kärlek och designade sexleksaker. Idag är det varken fult eller porrigt att erkänna att man vill ha ett bra sexliv och att det även inbegriper olika hjälpmedel. Att Konstfackelever gör ett eget märke och Apoteket tar in sexredskap i sitt sortiment är en förändring som ligger rätt i tiden (märk väl mitt dåliga humor här). Ibland för mycket, ibland för lite, ibland tips, ibland fruktansvärda handlingar, men vilket fall så är sex inte ett lika tabu ämne längre. Och varför skulle det vara? Lika normalt som att äta och dricka. Utställningen är uppdelad i tre delar: funktionalitet (ergonomi och material), design och konst (konsthantverk på temat sex). Intressant och ett tips för den kommande regniga veckan.

Vad: Sex, love & design
Var: Designgalleriet, Odengatan 21
När: t o m 29 maj

Jag har försökt komma på vad det exakt det är som lockar mig hos Annie Leibovitz foton. De är alltid lika fascinerande, men jag kunde inte sätta fingret på vad exakt det var som jag tilltalades av. Det är omöjligt att se ett foto och inte gilla det, det går bara inte. Idag fick jag mitt svar: människor ler inte! Jag läste det i Metro idag och äntligen  trillade poletten ner. Så klart, det är ingen som ler! Hur kunde jag missa det? Jag har oerhört svårt för party/rese/tjejkvällsfoton där alla bara ska le. Titta rakt in i kameran och le! Det är så turistigt och bara osmakligt. Falskt på något sätt. Åååh, man bara måste älska Annie!

Äntligen är det dags, imorgon öppnar fotografiska. Jag visste väl att den här helgen var speciell av någon anledning men hade förträngt det nu under ett par hektiska dagar. Det är i alla fall väldigt roligt och jag tycker verkligen att det ska bli kul att se utställningarna. Jag har två favoriter som jag absolut inte tänker missa och det är, föga förvånande, Annie Leibovitz och Vee Speers. Egentligen är det nog Vee Speers som lockar mest med sina fascinerande men ändå obehagliga bilder. Det är något med barn som ska flyttas till vuxenvärlden som kan få mig att känna mig så fruktansvärt illa till mods. De är barn men visar upp vuxna roller, vilket är i och för sig det man gör när man leker mamma, papa, barn. Men det är något med blickarna, deras sätt, allt,  det är så fel. Och ändå så fascinerande.


Vad: Fotografiska, invigningsveckan
Var: Stadsgårdshamnen 22 (Slussen)
När: fredag 21 maj, kl 12.00
Biljetter: ord.pris 95 kr, student & pensionär 70 kr, gratis för barn under 12

Mer info samt program för öppningsveckan finns här

Han fotar ofta unga, osminkade tjejer eftersom han är ute efter att fånga deras oskuldsfullhet.

Hans fru sminkar sig aldrig och inte heller någon av de andra tjejerna som han har dejtat eller varit ihop med.

Han fotar helst, och letar alltid efter, en tjej som inte anstränger sig för mycket för vara snygg och het.

Han är en voyeur - och tror att de allra flesta människor är det.

Foto: Chris Levine

Vernissage:

Från drinkarna, atmosfären och människorna kring Kåken och 1900-baren har illustratörerna Moa Bartling och Lina Bodén skapat ett antal verk.

Denna torsdag kan du beskåda deras högst skilda tolkningar på plats, och passa på att smutta på drinkarna som inspirerat dem. Musette spelar live och Adrian Nilsson snurrar skivor.


Vad: The Coctail Zoo
Var: 1900, Regeringsgatan 66
När: tors 22 april, 17.00-21.00

Imorgon börjar Mina Yanagis utställning Fairy Tales på Kulturhuset. I den skapar hon en ny, morbid, grotesk och sexualierad version av de kända barnsagorna och jag misstänker att min barsligt oskyldiga syn på Rödluvan kommer att krossas på fläcken (även om jag vet att många av de sagorna egentligen skrevs för vuxen publik). Det räcker att man tittar på bilderna nedan för att man ska bli både lite äcklad och fascinerad på en och samma gång, precis den känsla som man ibland letar efter när man tittar på konst. Så här beskrivs utställningen:

I utställningen Fairy Tales (2004- 2008) skapar Yanagi märkliga berättelser utifrån välkända sagor av bröderna Grimm och H.C. Andersen. I monokroma bilder kastar hon om styrkeförhållandena i de klassiska sagorna och skapar nya insikter om stereotypa sociala roller. I hennes bildvärld möts åter det sköna och det frånstötande, livet och döden, det förgångna och det samtida.

I kontrast mot tidigare digitala bildserier består denna bildsvit av analoga fotografier iscensatta i Yanagis hem och kan ses som en sorts reaktion mot den digitala era som Yanagi växt upp i.





Vad: Miwa Yanagi: Fairy Tales
Var: Kulturhuset, Foajé 3
När: 16/4 kl 11.00 - 22/5 kl 17.00

Gårdagens vernissage var hur bra som helst, foton var underbart snygga och sällskapet var trevligt. Och för att inte glömma det goda vinet. Kvällen avslutades på Indigo, en torsdag när det inte är för mycket folk, när man inte behöver trängas och faktiskt får sitta också. Och ikväll är det dags igen för veckans andra vernissage, nämligen Glossy Stuff på Gallery Steinsland Berliner.

Ledorden på Glossy Stuff är tillgänglighet och enkelhet, vilket väcker tankar om det här med att konsten ska vara så svårtillgänglig, avancerad och bara vända sig till vissa invigda personer. Bilderna går inte riktigt går att förstå sig på, men alla kan ändå förstå på sitt sätt. Jag har velat göra former som påminner om någonting utan att det är tydligt vad. Ett barn eller en gammal gumma eller en 35-åring har samma chans och är lika välkomna att se och associera. Mer om utställningen finns här

Imorgon blir det vernissage på Gun Gallery igen och i vanlig ordning är jag säker på att det blir en bra kväll. Än har de inte misslyckats och varje utställning bjuder på nya upplevelser. Denna gång är det Keizo Kitajima som visar resultatet av en kort vistelse i New York.

Keizo Kitajima växte upp i Koza , Okinawa, en stad som under Vietnamkriget fungerade som nöjesdistrikt för amerikanska soldater på permission. Det var här Keizo började fotografera och mejsla ut sitt uttryck. Gatorna bjöd honom på otaliga snap shots av människor på väg ut i kvällen, upp och ner i ruset, och av de människor som inte skulle någonstans.

Under ett halvår i början av 80-talet bodde och fotograferade han i New York. För Keizo var staden en perfekt plats. Champagnen och kokainet flödade. Och alla var på upprorsstigen mot allt. Hans kamera fångar de utstötta, och kanske än mer de som stött ut sig själva från en alldeles för enformig och tråkig värld. Resultatet kan ni se på GunGallery. (AlltomStockholm)

Nu på lördag avslutas Frank Stella-utställningen New Works på Wetterling Gallery och jag hoppas verkligen hinna se den.

Frank Stella (född 1936) är en amerikansk målare, skulptör och grafiker. Han är en framstående konstnär inom minimalism och postmålerisk abstraktion. Frank Stella är den enda konstnären någonsin som under sin livstid förärats med tre retrospektiva utställningar på Museum of Modern Art (MoMA) i New York.

Världsberömd redan i tjugoårsåldern har Stella gjort ett betydande avtryck i samtidskonsten och etablerade grunden för minimalismen. I sin strävan att utplåna illusionistiskt innehåll från måleriet skapade han på 60-talet sina epokgörande Black Paintings, stora randiga målningar som inte representerade någonting, varken i den fysiska världen eller i konstnärens emotionella värld.

Stellas intresse för formalistiska problemställningar ledde till ett rikt och intensivt utforskande av linje, färg och struktur. Stella fortsatte att laborera med potentialen i den målade ytan och med begrepp som volym, rymd och ljus rörde sig hans praktik successivt från platta dukar till tredimensionella objekt.



Vad: Frank Stella, New Works
Var: Wetterling Gallery, Kungsträdgården 3

Ni som är kvar i stan under helgen borde nog passa på och besöka Alida Ivanov Gallery och ta del av utställningen Our Global Behaviour is Psychopathic. Det är alltså en film gjord av Virlani Hallberg and Jennifer Rainsford och utspelar sig till största delen ute i skärgården och på en segelbåt. Olika personer tas till den isolerade ön och utsätts för diverse tester för att se i fall de håller måttet eller ej. Gör de inte det blir de dödade - på uppmaning av en dödsängel.

The plot is played out on a sailing boat during one day, a journey that seems to pursue an utopian vision, but without an apparent reason. The characters are called Programme A, B , C, and DÄ. The first three execute different exercises and tests to evaluate who is worthy of the utopian goal, and who should be obliterated. Programme A and B act indifferent and cold. To begin with, they are meticulous and almost compulsive in their looks and action. Programme C tries to please them and wants to live up to their expectations, but fails to win their confidence, and therefore becomes annihilated.

All three allow themselves to be exhorted by the fourth invisible character, Programme DÄ, the angel of death. There is no clear line between the characters as they switch their persona and role for another, which is initiated by the next person, all according to a predestined programme. (Mer om filmvisningen finns här)



Vad: Our Global Behaviour is Psychopathic
Var: Alida Ivanov Gallery, Tomtebogatan 18
När: 1-4 april

Att Anna Järvinen är en helt grym musiker har väl inte undgått någon, men jag visste faktiskt inte att hon även är en duktig tecknare. Efter att ha googlat lite nu såg jag att hon faktiskt har ställt ut tidigare men hey, bättre sent än aldrig. I lördags var det vernissage på Aguéli och teckningarna visasa fram till 8 april, vilket känns som ett givet påsklovsnöje. Måste definitivt kolla upp, i synnerhet med tanke på att Aguéli är ett riktigt trevligt ställe vid Mariatorget/Blecktornsgränd. Mer info finns här.


Vad: utställning, Anna Järvinen
Var: Aguéli Café & Galleri, Blecktornsgränd 9
När: fram till 8/4