AnjasStockholm

Tentan är inlämnad. Helt ärligt så kom jag fram till en insikt idag. Nej, den smällde till mig rätt i skallen när jag satt på tåget hem. Alltså, inget av det här är egentligen värt om det innebär att man blir sjuk på kuppen. Att aldrig riktigt hinna vila är nog inte det optimala för kroppen så idag betsämde jag mig för att börja ta det lite lugnare. Det är inte ok att smälla i sig en påse M&M för att man inte hinner äta lunch trots att man vet att M&M:s innehåller mjölk, vilket jag inte riktigt tål. I synnerhet inte i kombination med stress. Nej, det ska bli ändring på det här. Så, jag tänkte så här: varför stressa så mycket med tentan nu när man faktiskt kan lämna in den senare också. Ok, det finns ingen chans till VG då, men vill jag ens ha det längre? Och den måste inte vara perfekt heller. Att man kanske få komplettera är inte hela världen heller. Så egentligen, varför stressar jag? Från och med imorgon ska jag se till att börja planera bättre och tamigtusan sluta ta det på så blodigt allvar.

Foto: tumblr

Ja, jag har ju ändå en uppsats att tänka på så det är inte så att jag tar semester nu, men lite lugnare ska det bli! Helt klart.

Redan för några veckor sedan fanns det lappar överallt om en bortsprungen whippet. Han har inte hittats än men otroligt nog så verkar han fortfarande vara i livet. Det trodde jag aldrig efter alla kalla nätter, har för mig att han försvann för en månad sedan. Men tyligen ska han ha setts i trakterna här och jag hoppas han dyker upp hemma snart.

Idag tog jag en paus från allt jobbande och tentapluggande och åkte till Mörby Centrum för att köpa blommor. Och jag köpte rätt mycket, fyra krukväxter och en bukett tulpaner för 98 kronor. Jag tyckte att det lät helt vettigt, i synnerhet med tanke på att jag inte kan ta hand om blommor och måste köpa nya med jämna mellanrum. Men när jag väl kom hem så insåg jag att jag varken har krukor så det räcker (i alla fall inte i rätt storlek) och inte eller plats för alla blommor. Så just nu får dom stå i hallen...på golvet...tills jag har kommit på någon lösning. Men på tal om att handla blommor så älskar jag såna här stånd som finns lite här och var i stan. Mina favoriter är nog i Skärholmen och Mörby, men Hötorget och Medis har också en hel del trevligt. Och just ja, Slussen är också bra, där kan man till och med betala med kort. Heja torghandel!

Efter dagar av transkriberande och hösäcksittande är det hög tid för massage. Jag är inte så där superförtjust i massage egentligen men när det är bra så är det bra. Och jag vet en person som det går att lita på och som inte lever för att plåga folk, så dit ska jag imorgon igen. En liten nackdel är att hon masserar bara på onsdagar så det är inte alltid lätt att få tid men det är värt att boka någon vecka i förväg. Faktiskt. Att stället ligger vid Mariatorget är inte fy skam heller, röd linje hela vägen hem. Så, imorgon kommer min rygg att tacka mig. Och någon gång måste jag också komma över min massageskräck!



Gå med i Facebokgruppen och boka tid där på plats, men vill man veta mer så finns det  info på deras hemsida.

Jag har sagt det förr men det tål att sägas igen: Söderbokhandeln är alla bokälskares Mecka. Det är så förbannat trevligt att gå dit. Jag älskar musiken som spelas, deras boksortiment är fantastiskt och man kan alltid hitta något intressant. Synd bara att det är så dyrt och jag sällan har råd att shoppa loss där men vad kan man vänta sig med den hyran som jag antar att de har. Och expertisen, det kostar ju att vara bra. Men hur som helst, rätt ofta har de roliga evenemang som till exempel författarsamtal och ikväll är det ett sådant tillfälle.

Bokrelease, signering!
Boken säljes till signeringspris.
Vin och tilltugg serveras!

I sin nya roman, Efter honom, syndafloden, skildrar Per Planhammar hur och varför Jack Kerouacs liv utvecklades till en tragedi. Det är sökandet efter en skuggestalt som ständigt gäckar sin förföljare, som älskar och hånar i samma andetag och vill fly omvärldens mytologisering av honom själv.

Med känslighet, kunskap och språklig nerv framträder här - via minnesfragment, drömmar, uppenbarelser, faktiska händelser och kommentarer från levande och döda - ett delvis nytt porträtt av ikonen Kerouac.

När: kl 19.00
Var: Söderbokhandeln

Foto: tumblr

På onsdag blir det bubbel! Fick inbjudan av denna coola kvinna. Hur kan man säga nej till en som faktiskt är polare med Gud? Nu hoppas jag att hennes vän kan se till att jag inte behöver jobba just då...tack!

Perfekt väder för att strosa runt bland loppisar vid Mariatorget. Vissa ställen är lite för dyra men det går nog att hitta några guldkorn...bara man letar ordentligt.

så ägnar jag mig åt att transkribera etnografiska intervjuer idag.

Etnografiska intervjuer/observationer är intervjuer som sker i den verkliga miljön.. Den etnografiska metoden är en traditionell forskningsmetod som ursprungligen användes i socialantropologiska fältstudier. I marknadsundersökningssammanhang har den visats sig vara effektiv när man vill undersöka fenomen/konsumentbeteenden i den miljön där de inträffar.

Den avgörande skillnaden mellan denna typ av intervjuer och ”vanliga” kvalitativa intervjuer är att man inte behöver be respondenter att komma ihåg handlingar och beteende och förlita sig på minnesbilden utan reaktionerna är mer direkta och möjligtvis mer autentiska. Undersökaren iakttar vad respondenterna faktiskt gör, kompletterat med ett resonemang om beteendet. (Ipsos)

Foto: weheartit

Ibland önskar jag att jag kunde teleportera mig själv från en plats till annan, i synnerhet om jag sitter fast på en överfull buss där skräniga tonåringar försöker överrösta varandra. Jag önskar att jag hade musik i öronen och slapp höra diskussioner som fick mig att fantisera om att kaskadspy över deras pälsjackor. Men nej, jag är inte kunnig i det här med teleportering och jag hade heller inte hörlurarna med mig idag. Jag fick alltså genomlida 20 minuter av iq-befriande samtal och blev nu tvungen att logga in på DN bara för att återställa verkligheten och kolla så att jag inte har blivit fördummad av att sitta där. Ingen fara, jag har fortfarande koll på läget.

Säg att jag pratar med någon och vi kommer in på film. Och säg att jag rätt nyligen hade sett en förbannat bra film som jag också rekommenderar nu, varpå svaret blir "Nä asså, jag kolla inte på filmer som jag inte har hört talas om." Well, vad svarar man på det liksom? Och det här hände alltså på riktigt. Nyss. På bussen. Bruden kollar inte på filmer som hon inte känner till. Herrejesus, jag kan nästan lova att hon även räknar Nöjesguiden som den ultimata och enda nödvändiga kontakten med det som kallas kultur. Allmänbildning någon? Ok, så hon kollar bara på mainstream filmer, lyssnar på tja...Robyn, läser Nöjesguiden. Nu menar jag absolut inte att man bara ska se smala indiefilmer eller enbart lyssna på en viss typ av musik, absolut inte. Men att stänga för allt annat som man inte känner igen, är inte det rätt märkligt? Hur vet man då om man gillar det eller inte? Unga företagare det där. Hon och hennes polare går visst någon ekonomi-entrepernör-företagar-tjosan och var på väg till universitetet för någon infodag. Och vi vet ju alla hur marknaden ser ut idag. Privata företag tjänar multum. Kulturverksamhet å andra sidan kan för tusan skötas ideellt.

Dagens mest använda ord: bögkompis, konsult, nagellack, universitet, cash, bil, lugg.

Hur skönt är det inte att gå upp på morgonen och öppna balkongdörren och släppa in vårluften?! Underbart! Nu längtar jag bara tills det är dags att ta fram balkongmöblerna...åååh, frukost på balkongen...lövli! Och sedan alla uteserveringar! Mosebacke till exempel, snart är det verkligen dags. Och vegetarisk buffé på Hermans uteservering. Och parkhäng i Vitan. Och festivaler!!! Längtar till augusti, Polen & Primal Scream. Mycket att längta till, mycket att planera, mycket att göra.

Foto: weheartit

Cupcake Stockholm


Stockholms Matvarufabrik


Tarjas Blommor

Imorgon vankas det cupcakes and I can't wait. Jag ska träffa mina kära gamla arbetskamrater, de bjuder på lunch, jag bjuder på fika. Fint. Extra kul var det att få mail från favoritchefen som skrev bara "Imorgon vill jag bjuda dig på lunch. 11.30, passar det?" Absolut!

Foto: tumblr

Note to self: se till att återfödas som hund nästa gång.

Efter en riktigt fin helg och vårväder med allt vad det innebär blev det grått idag igen. Och inte nog med det...det är ju måndag också...och jag gillar inte måndagar. Alls.

Well well, om ett par timmar vankas det mingel på Monki. Det blir bubbliga drinkar, 20% rabatt och finfin musik. En av mina vänner spelar där ikväll, därav denna trevliga inbjudan. Och Monki är ju ändå Monki, jag har redan svårt att säga nej när det gäller den butiken. Så Räven, Fröken T och jag ska dit och låtsas vara 18 och redo för festen. Inget skulle dock kunna vara längre bort från sanningen. Ingen av oss är ens under 27, vi lägger oss tidigt på vardagarna och att fortsätta festa sen kommer inte på tal. Men fram till kl 22 ska vi i alla all göra ett försök!

När det inte blev några räkor så belönade jag mig med doftljus i stället. Same same...eller inte, men ändå. I vilket fall så har jag länge varit lite smått beroende av Durance och nu har jag hittat favoritdoften: mimosa! Jag älskar mimosablomman och längtar alltid tills den börjar säljas: det är inte vår förrän man har kommit hem med en bukett mimosa. Och det här ljuset motsvarar verkligen förväntningarna: doften är perfekt.

Det är tentavecka och återigen anammar jag min vanliga "tentapersonlighet". Jag övertygar mig själv att jag jobbar bäst under press och väntar därför in i sista sekunden på att börja skriva. Innan jag kommer till den kritiska punkten brukar jag ägna en massa tid åt att städa, baka, laga mat, blogga, fejbooka och nu senast även rensa förrådet. Jajamän, jag gör gladeligen allt annat än det som jag borde göra och på sätt och vis är det också bra. Jag är aldrig så produktiv och det är aldrig sådan ordning och reda som under tentaveckorna. På allt annat än tentan vill säga. Och i ärlighetens namn nu så stämmer det faktiskt att jag presterar bäst under press OM ingen tvingar mig till det eller är ett måste. Då kan det lätt slå bakut och jag blir i stället handlingsförlamad. När det förväntas saker av mig, då låser det sig helt.

Till exempel hade vi en väldigt bra lärare under förra delkursen. För honom var det inte viktigt när på dygnet man lämnar in tentan och han erbjöd oss också en extra helg att jobba med den. Han är ingen tidsnazist, för honom är det viktigare att vara kreativ och göra saker på sitt sätt men att det blir bra i stället för att tänka på tiden och slänga ihop något bara för att hinna. Då var det inga problem. Förvisso började jag skriva tentan sent då också men då hade jag ett par "lämna-in-den-när-du-vill"-dagar och tentan gick jättebra. Nu däremot har vi en lärare som jag verkligen inte tycker är bra. Hennes fokus ligger mer på att man ska göra allt, ska läsa allt inom en viss tidsram, ska lämna in allting kl 12.00. Gör man inte det, om man nu skulle skicka in tentan 12.01, så är det kört. Då är inlämningslådan låst! Behöver jag ens säga att jag själv är lika låst som inlämningslådan? Produktivitet noll. Fantasi noll. Och till råga på allt så har vi inga uppgifter, inga klara riktlinjer. Vi ska lämna in en essä om den lästa litteraturen och att skriva i essäform är inte min starka sida. Jag klarade essäkursen med nöd och näppe, jag avskyr den formen och jag vill verkligen inte göra det här. Jag vill bara inte. Jag vill hellre vara nybörjare hela tiden, där är jag alltid bra och ingen kräver något av mig. Eller så vill jag ha min gamla lärare tillbaka och skicka den nuvarande till Sibirien. Typ.