AnjasStockholm

Igår var jag på bio och såg Four Lions, den redan omtalade terrorist-filmen. Det är en brittisk komedi som handlar om några muslimska män som planerar en terroristattack. Visst låter det fruktansvärt när man skriver det så? Vilket också är poängen med filmen, som både vill visa att alla muslimer inte är terrorister och att de faktiskt är bara vanliga människor av kött och blod. Den är absurt realistisk också genom att exempelvis visa ledarens alldagliga familljeliv, även om jag inte riktigt kan ta till mig att de pratar om självmordsbombning på samma enkla sätt som att prata om matlagning. Han fru stödjer honom i hans planer, trots att det innebär hans död. Det är svårt att ta till sig. Den rör sig mellan tragik och komedi med en förvånansvärd lätthet och även på slutet, när man ryser av obehag, så gör man det ändå med ett skratt.

Satiren är nattsvart och den vägs upp av brittisk idioti i samma anda som exempelvis i Death at a funeral (Frank Oz, 2007). Idiotisk, totalt insane och skämtar om ämnen som i vanliga fall inte är så roliga att ens tänka på. Man kan väl säga så här, allt som möjligtvis kan gå fel gör det också det. Jag läste någonstans att regissören själv (Christopher Morris) berättade att bakgrunden till filmen är klantiga terrorister på riktigt. Det hade kanske blivit lite för mycket och för dråpligt om man inte visste att det faktiskt händer sådana saker på riktigt. Det gör det hela mer äkta, i idiotins tecken.