AnjasStockholm

Ikväll börjar Canal + visa Falling Skies, en postapokalyptisk serie om aliens och mänskliga rebeller. Jag har redan sett hela säsongen och jag måste säga att jag faktiskt gillade den men dock mest i ett avslappninssyfte (trots bang bang, fula aliens, människans nästan totala utrotning och annat läskigt). Den är gjord av ingen mindre än sci-fi-kungen Steven Spielberg och självklart är den lite barnsligt smart. Jag älskar sci-fi, jag älskar aliens, jag älskar i stort sett allt i den genren, men jämfört med exempelvis Battlestar Galactica så är den mycket, mycket enklare. Men det är också det som är bra. När man kommer hem efter en arbetsdag så är det skönt att bara släppa allt från situationen i Afrika, SLs prishöjningar och regnet. Det är bara att bänka sig framför tv:n/datorn och heja på dem som kickar alien as.

Serien handlar alltså om en alieninvasion som innebär att 90% av jordens befolkning utrotas. Men en liten grupp överlevare finns, rebellerna, som slåss mot dessa spindelaktiga varelser och deras robotar. I centrum står en historieprofessor med sina tre söner och självklart finns det en del militär och en grupp civila. Ja, så som det brukar vara i sådana serier.

Det tråkiga är dock att den påminner så mycket om Walking Dead att jag ibland blandar ihop alla personer och tror för några sekunder att det är zombierna som dyker upp runt hörnet. Byt ut zombierna i Walking Dead så har du Falling Skies…och även om jag låter negativ just nu så är det ändå en serie som jag inte kunde låta bli att följa. Rätt enkel, rätt mycket som så mycket annat, men rätt så ”mysig”.

Igår var det dags igen! Efter månader av väntan är de äntligen tillbaka...Sookie, Bill, Jason, Lafayette, Jessica, Eric, Pam. Men jag saknar Russell Edgington. Säga vad man vill om honom men finns det någon som är mer underhållande? Alla miner och drypande kommentarer, herregud. Jag håller tummarna för att han dyker upp igen. Här hemma laddade vi för fullt, inte minst med två flaskor Tru Blood!


För den som undrar finns TB att köpa på SF Bokhandeln i Stockholm, Göteborg eller Malmö men råkar det vara slutsålt så kan man också beställa på nätet. Pris 99 kr/flaska.

Ibland är det så skönt att inta soffläge och sträckkolla på en hel säsong av en tv-serie. När man har haft mycket annat att tänka på är det helt underbart att förflyttas till den fiktiva världen och släppa allt annat för minst 45 min. I mitt fall blev det dock över fyra timmar igår. Jag började kolla på den på SVT Play men att gå runt och vänta i en hel vecka på nästa avsnitt var inte så lockande, nästintill omöjligt.

Damages är, för den som har missat den, en invecklad och faktiskt riktigt cool thrillerserie. Den är snygg och väldigt välgjord, vilket får i stort sett alla andra serier i denna genren att framstå som enkla och ganska så ointressanta. Storyn kretsar kring stjärnadvokaten Patty Hewes (spelad av Glenn Close) och hennes medarbetare på advokatbyrån. Trots att hon är en beräknande och hård person som går över lik för att vinna, trots att hon spelar mind games med sina medarbetare, trots att hon kan vara en riktig jävla egoistisk och manipulerande bitch så älskar jag ändå henne. För hon har ju trots allt vissa moraliska värderingar under den iskalla ytan.

Jag har bara sett den första säsongen nu och den börjar med att den nyutbildade advokaten Ellen Parsons får jobb på Hewes And Associates. De befinner sig också mitt i ett svårt fall med korrupta, högt uppsatta, människor som gör allt för att försvåra jobbet för advokaterna. Varför just Ellen Parsons blev anställd är en av frågorna, då hon inte alls är Pattys typ av advokat. Nutid och dåtid blandas genom snygga flashbacks och man får veta väldigt mycket om karaktärerna. Och man älskar dem allihopa! Jag bryr mig innerligt om hur det ska gå både för Ellen, vars liv har blivit ett tufft och deppigt pussel, och för Patty som kanske ändå borde stå till svars för sina handlingar. Inte minst för det som gör mot Ellen.

Helt klart en bra vecka när det gäller tv-serier. Både United States of Tara och Nurse Jackie har kört igång nu and I love it! Det har sin charm att  plöja igenom hela säsongen på en vecka men det är faktiskt också lite mysigt att längta till nästa avsnitt...

Ikväll tänker jag inte ägna mig mer åt varken demokratiska eller odemokratiska kulturarv. Inga utställningar, inga klass-kön-identitetdiskussioner, inga visningar att planera och inga föreläsare att förbanna. Ska inte öppna en endaste bok med teman etnologi, museologi, antropologi eller något åt det hållet. Kvällen ska i stället spenderas med Tara och alla hennes jag.

Idag har vi bejakat frosseriet till dess yttersta grad. Diverse olika maträtter har trängts på bordet och nu väntar kakorna på sin tur. Jag är för mätt för att ens orka röra mig och det enda som kan få lite fart på mig är min brors namnlösa kanin, som förresten är det sötaste jag sett på länge. Men det som egentligen lockar mest nu är soffan och Absolutely Fabulous.

För några dagar sedan började jag kolla på en ny serie: Terriers. Redan efter tio minuter insåg jag att jag älskade den. Jag märkte själv att jag satt och fånlog medan jag tittade; inte för att den var larvig på något sätt utan för att huvudpersonerna kändes så äkta, mysiga och lätta att gilla. Sedan deras samspel och dialogerna, de ser ut att ha hängt ihop hela livet och känner varandra utan och innan. Den känns äkta på något sätt.

Terriers utspelar sig i San Diego och handlar om två privatdetektiver. Den ena killen är en fd alkoholiserad polis och den andra fd inbrottstjuv, bara det låter lockande. Båda har också en del problem med sina relationer så när de inte räddar andra människor så försöker rädda sig själva. De verkar göra allt tillsammans, de känner varandras (ex)fruar och de kompletterar varandra på bästa sätt. Flanellskjortor, slitna jeans, munkjackor, skägg, det är Terriers.

Oh well, jag såg det första avsnittet av The Walking Dead och jag älskar den redan. Tydligen är den baserad på en tecknad serietidning, vilket är helt nytt för mig. Men i vilket fall är den ett välkommet tillskott i tv-seriefamiljen. Den är skitig, snyggt gjord, välspelad och med en dammig och blodig atmosfär. Förfallet är ledordet i pilotavsnittet: kropparna förfaller och blir till zombies, likaså staden, med byggnader som ser ut som rest från gamla öststater, skräpiga gator och ovårdade trädgårdar.

Polismannen Rick blir skjuten och hamnar i koma. När han vaknar är sjukhuset öde och utanför ligger en mängd lik staplade på varandra. Förvirrad och fortfarande svag efter skadan tar han sig hem till sin familjen, som inte så oväntat, är försvunnen. Hela staden verkar ha utplånats och de enda som är kvar är zombier som hasar sig fram på gatorna.

Än så länge ser zombies ut som tja...zombies. Och jag hoppas att det förblir så. Jag älskar skräckfilmer, men alla de här superzombies med sina superkrafter, som är hypersnabba och starkare än Hulken är inte så där extremt läskiga. De här å andra sidan är tysta, viskande, hasande och det kryper längs ryggraden bara jag tänker på hur de rör sig på gatorna. Jag håller tummarna för att det fortsätter i samma stil!

Och jag ska också säga att den här serien fick till och med mig att bli både äcklad och förvånad. Jag har ju sett en och annan blodig skräckfilm och serie, men The Walking Dead är våldsam och riktigt riktigt vidrig. Det finns en scen som jag önskar att jag inte hade sett, men nu ska jag inte berätta mer om den för jag vet att klagomål om spoliers dyker upp. Allt jag kan säga är don't eat and watch!

Ikväll är det äntligen dags: jag ska se det första avsnittet av The Walking Dead. Förväntningarna är skyhöga! Egentligen vet jag inte alls vad jag ska tro, men jag har en känsla av det blir en av höstens nya favoriter. Återkommer med en djupare analys!


Ett annat tips är Rubicon, som det än så länge finns bara en säsong av. Den handlar om ett gäng analytiker som jobbar med att hitta mönster och på så sätt förhindra terroristattacker. Mord, mysterier och märkliga företag och sammanslutningar. Man kan bli paranoid för mindre men också väldigt väldigt imponerad. Storyn håller, jag kan omöjligt gissa mig fram till själva upplösningen och karaktärerna känns mer äkta än i någon annan serie på väldigt länge. Det är en smart serie som faktiskt kräver lite tankeverksamhet.

Well, vad ska man säga, jag är fast. Jag såg just tredje avsnittet av The Event och jag börjar nog utveckla ett lättare beroende. Men visst, jag är väl medveten om att serien mycket väl kan vara en sämre version av Lost och inte ens kommer i närheten av Flash Forward. Och jag är också rätt säker på att jag snart kommer att gissa vad som komma skall, i ärlighetens namn så är den inte så oförutsägbar men ändå så kan jag inte låta bli att längta till nästa avsnitt. Flash Forward var ändå en rätt smart serie och med Jack Davenport (Coupling, Swingtown)som en av huvudpersonerna kan det inte bli fel. The Event är just nu någonstans mellan kalkon och högklassigt nöje, svårt att säga. Den är fullspäckad med andra tv-seriekändisar (bl a Zeljko Ivanek, Blair Underwood) och storyn kan bli jättebra, även om den just nu är något förutsägbar. Någon inte räknade ut hur det kommer att utvecklas med poliserna redan under förra avsnittet? Men det är väl lite som med Morden i Midsomer, det är bara mysigt. Lite spännande, lite trevligt, lite längtan och lite nöje. Det är höst, serierna passar perfekt nu tillsammans med tända ljus och en kopp te. Och med tanke på att semestertiden är slut så är det perfekt att ha något lättsamt att kolla på när arbetsdagen är slut. Så, jag hoppas mycket på The Event! Surprise me!

Foto: tumblr

En av bästa sakerna med hösten är definitivt alla tv-serier som börjar efter sommaruppehållet. Just denna vecka är det inte mindre än fyra stycken som kommer igång och jag kan knappt vänta på att se de första avsnitten. Ikväll är det premiär för Criminal Minds, som är en av mina absoluta favoriter när det kommer till kriminalserier. Jag började egentligen kolla på den när jag läste att en av systrarna från Virgin Suicides är med och fastnade direkt. Och jag erkänner att jag är svag för deckare i alla dess former. En annan serier i samma genre är Bones som har premiär imorgon. Åh vad jag har saknat Bones och Booth. Och Angela. Och Hodgins. Till helgen börjar även Dexter som jag egentligen hade tröttnat på, men som nu förmodligen blir galet spännande. Hur ska han klara den nya rollen som ensamstående förälder, kriminaltekniker och seriemördare? Can't wait! Samma dag börjar också Bored To Death, kanske en av de roligaste serierna jag följde i våras. Ted Danson alltså! Och som big fan av Wes Anderson väkomnar jag alltid Jason Schwartzman! Seriernas julafton!



Det här blir en bra höst, I can feel it! Den enda serien som jag saknar är Nurse Jackie men även den är tillbaka lite längre, närmare bestämt i januari 2011. Så, repeat after me:

Onsdag - Criminal Minds
Torsdag - Bones
Lördag - Dexter och Bored To Death

Jag såg just senaste avsnittet av True Blood och säger bara en sak: herrejävlar! Svenskt nyhetssändningen i all ära, men Russell Edgington vet hur man skapar publicitet. Well I must say, DO NOT TURN OF THE CAMERA!

I flera säsonger har jag försökt komma igång med Mad Men men av någon anledning har jag alltid gett upp innan jag ens hade börjat kolla. Jag tror att det kan handla om att jag faktiskt känner mig själv och undermedvetet stoppar den farliga aktiviteten innan det är försent. Jag vet redan nu att jag kommer att sukta efter deras vackra klänningar och helt plötsligt kommer alla mina kläder kännas som någon annans trash. Typ. Kanske. Men allvarligt talat är det något där som inte lyckas locka mig så där till 100%. Jag ska ge den en chans (igen) så får vi se om jag ändrar mig.

Förresten, om man är ett stort fan och bara måste köpa finfina Mad Men-dockor så har Mattel gjort det igen. Som en sann Barbie-fantast på den gamla goda tiden så blev jag lite sugen på att skaffa en. Men att hosta upp 750 kr för en docka kännas kanske inte helt optimalt. För den som dock inte kan säga nej finns mer info här och här.

Eller så kan man roa sig med att bli en Mad Men-figur. MadMen Yourself kan vara kul i 10 min om man inte har något annat för sig. Jag MadMenifierade mig själv, så här blev resultatat:



Bli MadMenifierad här.

Såg just det senaste avsnittet och jag är mållös...och lite lätt äcklad. Holy mother of fuck vad det här spårar ur. Kvällens avsnitt alltså, jag vet inte vad jag ska säga mer än att jag längtar till nästa vecka. Alan Balls hjärna är lika fantastisk och läskig som John Ajvide Lindqvists - de skrämmer mig!

Måste säga att jag är väldigt road av alla protester mot den kommande animerade komediserien om Jesus. Den är gjord av två svenskar, har precis blivit köpt av Comedy Central OCH HAR REDAN orsakat en storm bland kristna i USA. Comedy Central har fått över 5000 mail från kristna som vill skicka folk (serieskaparna, CC etc) till helvetet och allt det där, same old, same old. Jeeeeesus säger jag bara!

I vilket fall så handlar serien om att Jesus återvänder till jorden efter att ha levt ett slackerliv uppe i himlen. Nu ska han bevisa för sin pappa att han visst är mogen och redo att ta över den stora rollen som den allsmäktige. Tycker att det låter rätt kul måste jag erkänna och om inte annat väldigt mänsklig. Som sagt, människan skapades som guds avbild har jag hört, dags för guden att visa sin mänskliga sida då.

"What?"

Och True Blood blev bara konstigare och konstigare, vilket påminde mig om varför jag älskar den serien. Helt sanslöst ibland och för en gångs skull kan jag absolut inte gissa vad nästa steg blir. Ärligt talat så har jag inte den blekaste aning om hur detta komma att utvecklas och jag älskar det! Jag borde inte bli förvånad längre men när junkie varulvar dök upp tappade till och med jag hakan.

Det är kaos i Louisiana. Bill är kidnappad, Eggs är skjuten, Tara är självmordsbenägen och Jessica har ett lik i garderoben. Bokstavligt talat alltså. Jason är uppfuckad, Arlene är gravid och V-dealers är i fara. Lägg till varulvarna och en shapeshifter och njut av True Blood. Shaken, not stirred.

Jag älskar och följer en mängd olika TV-serier. Det finns inget bättre än när man bunkrar upp med glass och popcorn och sen den nästan lite heliga handlingen när man trycker på playknappen. Man bara vet att man har minst 35 underbara minuter framför sig tillsammans med Nurse Jackie eller Sookie eller någon av karaktärerna i Lost. Men under sommaren är det lite andra regler som gäller. Det riktigt jobbiga nu är när alla serier tar uppehåll. Det är avslutningar till höger och vänster och inte minst nu denna vår/sommar när serier som Lost och Flash Forward visade sina allra sista avsnitt. Sorgligt, samma känsla som när man har läst ut en bok och det känns som att man har förlorat en vän. Det är en helt annan värld som man förflyttar sig till och nu helt plötsligt får man inte vara med längre. Men å andra sidan så är det precis det som är grejen med sommaren: man får se andra serier i stället. Denna sommar handlar om att både ta fram gamla serier som jag hade missat och se nya mysdeckare i stil med Morden i Midsomer. Det som gäller i sommar för min del är:

- Damages
- True Blood
- V
- The Murdoch Mysteries
- Tell me you love me
- Mad Men
- Studio 60 on the Sunset Strip