AnjasStockholm

Det är helt underbart när man kan lyxa till dagen genom att ligga kvar i sängen på morgonen och kolla på film.  Puffa upp kuddarna, dra upp täcket, lägga sig till rätta och trycka på play. Denna lördag började med Peacock, en film med bl a Susan Sarandon, Ellen Page och Cillian Murphy.

Peacock är en definitivt sevärd film men som dock faller på slutet, trots att den hade mycket potential och alla möjligheter att lyckas. Riktigt synd för storyn i sig är väldigt intressant. John Skillpa är en tillbakadragen banktjänsteman som försöker undvika den sociala kontakten så mycket som möjligt. Han bor i sitt barndomshem, ett gammalt hus där hemska saker har utspelat sig. Ingen verkar känna honom så väl eftersom han tackar nej till alla inviter som innebär kontakt med andra människor. Familjen Skillpa var kända för att hålla sig undan omgivningen, och det av anledningar som man egentligen helst inte vill veta. Redan efter några minuter börjar man skrapa på ytan och känner hur ångesten växer i takt med att man får veta mer om Johns bakgrund. En dag spårar ett tåg ur och hamnar i hans trädgård, vilket gör att hela hans värld ställs på ända. Den bräckliga ytan börjar krackelera när Emma gör entré. Alla har känt John länge, så mycket som man kan känna en sådan person som han, men ingen hade träffat Emma tidigare. Snabbt börjar hon göra sig hemmastadd och börjar bestämma över saker och ting trots att "John är mannen i huset". Inte ens frukosten håller måttet längre när Emma gör misstaget att lämna huset och börja träffa andra människor.

Jag måste säga att jag någonstans tycker att den påminner om "Lars and The Real Girl", även om det handlar om två helt olika historier. Men välmenande grannar, tidsandan, något är det som gör att jag tänker på Lars and The Real Girl.  Peacock däremot är obehaglig på ett sätt som kryper in under huden samtidigt som den är himla sorglig. Den är väldigt snyggt filmad, fotot är vackert. Cillian Murphy gör en förbannat bra insats. Susan Sarandon och Ellen Page är ju alltid lika bra. Men ändå, trots det blir jag besviken på slutet. Det känns lite som att antingen pengarna hade tagit slut eller att deadlinen flåsade dem i nacken och slutet blev bara ihopsatt av det som fanns. Förhastat, ogenomtänkt, för enkelt. Men återigen, intressant story så det är inte helt bortkastad tid heller.