AnjasStockholm

Jag har precis sett Hard Candy med bla Ellen Page (Juno) som spelar Hailey, en 14årig vigilante som straffar den påstådde pedofilen Jeff. De träffas på internet och stämmer sedan dejt på ett café. En dejt som, om man blundade och bara lyssnade på konversationen, kunde ha varit framgångsrik. De för en relativt vanlig konversation men när man ser de två personerna så känns det så otroligt bissarrt. Det man ser framför sig är en ung, förvisso intelligent och beräknande tjej, och en dubbelt så gammal man. Samtidigt ser man även bilder på försvunna barn i bakgrunden och redan då förstår man vart detta är på väg (kan vara ett litet minus).

De åker hem till honom, det finns sprit, musik (Goldfrapp) och snygga modellbilder på väggarna. Men det är inte hon som blir drogad...Jeff vaknar fastspänd...och resten av filmen får man pendla mellan sin egna syn på gott och ont. Ibland är den rentav klaustrofobisk och en speciell scen fick mig att bli lite lätt illamående, men jag satt som klistrad genom hela filmen. Och jag fick precis samma obehagskänsla som när jag såg Funny Games (Haneke), en känsla som kommer tillbaka bara jag tänker på den filmen. Haneke tycker jag ett geni och att Hard Candy kommer upp till den nivå kan inte vara dåligt. Om jag ska betygsätta den så blir det helt klart en 4:a.