AnjasStockholm

Utställningmonter: Elin Maria Johansson med sitt verk I promise I will disappear.

I Odenplans utställningsmonter har man ett antal gånger fått se en hel del intressanta konstverk från nyutexaminerade studenter från olika design- och högskolor och Elin Maria Johansson håller i trenden: hon väcker intresset. Killen och jag gick förbi där igår och de minst sagt underliga figurerna fick oss att stanna upp. Man blir fascinerad och lockad att titta, men samtidigt känner man en blandad känsla av olust men också nyfikenhet. Dels är det den sagolika känslan av ett naturväsen men samtidigt en morbid känsla av förgänglighet. Mögel, jord, död, förruttnelse och äckel, men som sagt även en stor portion av fascination.

Enligt SL är denna utställning en iscensättning av en persons sista vilja. Återväcka minnen som du glömt, eller aldrig haft, ta med dig till platser du aldrig sett, och återuppleva det som var och komma skall. Konstverket har den förklarande texten:

Frågade hur han ville begravas och han avslutade:

låt ingenting stoppa er.


I promise I will dissapear visas till den 13 mars och mitt tips är att åka förbi och se det.

Jag är galet peppad inför morgondagen av flera anledningar. För att det är fredag, för att det är konsert på Debaser Slussen, för att killen kommer, för att jag ska hänga med vännen E, för att jag ska till mitt nya jobb. Angående Debban, jag misstänker att det blir en grymt bra kväll. My Little Pony har jag redan skrivit om, men även Blända och Avtalet ska spela. Det sistnämnda bandet har jag inte koll på och det ska bli grymt kul att få höra vad det är för något, men både My Little Pony och Blända har jag redan spelat sönder på Spotify.

Låtar att längta till:
My Little Pony - Do you really love me or am I just in your network & Capital of Norway

Blända - Lämna mig ifred & Minnesmissbruk


När: 29 januari, 20.00-03.00
Var: Debaser Slussen
Ålder: 20
Inträde: 100 kr

Sedan för den som inte vill hem riktigt än rekommenderas 2.35:1 på Berns och fröken La Fleur. Som vanligt blir det världsklass på musiken och lovely feeling.

Ikväll är det vernissage för en ny utställning på Wetterling Gallery. Localization är en grupputställning med tre konstnärer: Ylva Ceder, Åsa Cederqvist och Pinar Yolaçan. Det blir måleri, installation och fotografi med fokus på människans plats i världen. Som etnolog och genusvetare är jag speciellt intresserad av just denna utställning och misstänker att den kommer att väcka frågor och funderingar i samma anda som Helen Chadwick-utställningen på Liljevalchs för ett par år sen.

Genom måleri, installation och fotografi undersöker dessa tre konstnärer människans kulturella, psykologiska och antropologiska vävnad som definierar vår plats i världen. I deras verk materialiseras såväl känslor som traditioner, historia och identitet genom oerhört olika tillvägagångssätt. De knyts ihop genom en kvinnlig synvinkel, genom att undersöka och ifrågasätta klichéer och stereotyper och genom användning av material som kultur- och betydelsebärare.

När deras verk möts i en gemensam utställning uppkommer frågor om vad som definierar oss som människor och om de generella förutsättningarna för att vara sociala väsen. Vilken roll spelar fysiska rum och kulturella sammanhang, hur påverkar oss samhället och dess traditioner och hur spelar vår egen personlighet och våra emotioner in? Vilken betydelse har ting vi omger oss med? I vilken utsträckning är vi intellektuella och beräknande och hur mycket styrs vi av instinkter och omedvetandet? Hur uppfattar vi oss själva och hur ser andra på oss? Hur lokaliserar vi oss i världen?



Vad: Localization
Var: Wetterling Gallery (Kungsträdgården 3)
När: vernisage idag 18.00-20.00, utställnigen pågår 29 januari – 6 mars 2010

Lyssna här

Det som jag verkligen skulle vilja göra är att råka hamna på Dramaten en kväll, bara så där spontant, traska in efter ett glas vin på krogen och krydda kvällen med lite extra lyx. Problemet är dock att varje gång jag försökte köpa sista minuten-biljetterna har det varit helt omöjligt. Som så många andra vill jag väl se de populära föreställningarna och då är det kanske inte helt oväntat att jag aldrig lyckas få till ett spontanbesök. Men nu måste jag helt enkelt boka in en kväll och se Slott i Sverige av Françoise Sagan. Jag har tidigare skrivit om hennes bok Bonjour tristesse som jag önskade mig i julklapp och utgår från att hon är precis lika bra som pjäsförfattare som romanförfattare.

Temat känner vi nog alla igen: Syskonparet Eleonor och Sebastian sitter bortskämda, uttråkade och cyniska på ett slott någonstans i Sverige. De har allting de behöver, men saknar det som de egentligen vill ha. Eleonors man Hugo är den enda som verkar arbeta, medan hans syster Agathe bekämpar moderna tider och bjuder in släktingar. Som den stilige kusinen Fredrik som kommer på besök. Han blir indragen i en farlig lek, som snart ingen vet om den är på skämt eller djupaste allvar. Ingenting underlättas av att slottet plötsligt begravs i snö eller att Hugos första fru, som inte är så död som man kan tro, ger sig in i intrigerna.


Foto: Dramaten

Vad: Château en Suède - Slott i Sverige
Var: Dramaten, Lilla scenen (precis bakom Dramatenhuset på Nybroplan)
När: premiär 30 jan

Idag sparkar Bonniers Konsthall igång vårsäsongen med utställningen Projektioner som presenterar fem filmer om det förflutna. Varje film visas i två veckor och först ut är den holländske konstnären Guido van der Werve med filmen Nummer zes; Steinway grand piano, wake me up to go to sleep and all the colors of the rainbow.


Foto: från Guido van der Werves tidigare film

Var: Bonniers konsthall
Adress: Torsgatan 19 (T-bana S:t Eriksplan)
Tid: öppning ikv 18-20, konstnärssamtal 18.00
Fri entré

Idag överraskades jag av ett sms från vännen L som hade hakat upp sig på en diskussion om bröllop som vi hade för någon dag sedan. Jag vet inte ens hur vi kom in på det men vi diskuterade det här romantiska glow som finns kring bröllop, men som hon inte alls kunde förstå. När jag tänker som hon så förstår jag i och för sig vad hon har för poäng, men på något sätt ska det finnas något magsikt romantiskt över hela den ceremonin. Jag är egentligen totalt ointresserad av äktenskap och kan lätt skippa det som bröllopet i sig medför, men själva festen skulle kanske vara kul att ha ändå. Med betoning på kanske. Men L, du är för underbar!

"Men asså, hur kan äktenskap vara romantiskt? Det är ju bara pinsamt. Att presentera the official fucker inför gamla farmor...Hur kan det vara romantiskt?"


Foto: ffffound

Foto: bobibook

Idag känns det som att den här veckan kan bli hur bra som helst. Efter en bra förmiddag med en massa engagerade och kunniga personer har jag börjat formulera en idé till magisteruppsatsen. Det kanske blir för stort och risken finns ju alltid att man tar sig vatten över huvudet, men samtidigt så kan det också bli så himla bra. Jag ska börja forska lite i det och undersöka möjligheterna, förhoppningsvis kan det gå vägen.

Imorgon ska jag också på en helt otippad grej som jag blev erbjuden förra veckan. Det finns ett företag som jag verkligen är imponerad av och sysslar med sådant som jag är grymt intresserad av. Av en slump fick jag kontakt med en tjej som jobbar där och imorgon ska jag träffa en av projektledarna. Kul kul!

På onsdag öppnar Bonniers Konsthall för säsongen och jag har fått inbjudan som jag funderar på att tacka ja till. Lite arty-tarty mitt i veckan är aldrig fel. Vårens första utställning på Bonniers Konsthall går i filmens tecken. Under tio veckor får fem filmer Sverigepremiär i filmprogrammet Projektioner. Utställningen presenterar den bredd som finns inom rörlig bild i samtidskonsten idag; alltifrån en filmisk dröm på åtta minuter till en timmes klassisk dokumentär. Den röda tråden som löper genom verken är konstnärernas övertygelse om kulturens unika röst i samhället. I sina filmer använder konstnärerna sig av redan existerande verk – inom musik, film och konst – för att aktualisera samtida och historiska händelser av både politisk och existentiell karaktär.

Foto: Bonniers konsthall

På fredag kommer killen och då ska vi som sagt se My Little Pony på Debaser Slussen, och på lördag har vi funderat på att se utställningen Always in a Spiral på Magasin 3, kanske besöka Nostalgipalatset och på kvällen ska vi ut och äta. Ska också passa på och kolla på Chuck, en småtöntig men trevlig serie som funkar bäst när vi kollar på den ihop. Man får gärna vara lite bakis också - några hjärnceller mindre gör ingenting, serien är inte svår att hänga med i.



Och nu för bara några minuter sen fick jag mail från en bekant som är med och arrangerar en feministisk festival den 8:e mars. Och han frågade efter tips! Stort, jag blev ju eld och lågor direkt. Ett av mina förslag blev givetvis Maria Sveland, författaren till en av de fräschaste böckerna inom den feministiska litteraturen, nämligen Bitterfittan. Jag skrev ett antal andra också, hoppas att de uppskattas.

Foto: fine little day

To do-list:

- läsa DN (söndagsbillagan är alltid ett extra nöje)
- kolla på serier (är löjligt förtjust i Criminal Minds)
- lyssna på My Little Pony (underbart sockersött!)
- laga mat
- kanske hinna med en film också, funderar på Milk?
- läsa Maken (för så där tredje gången)
- inte ha måndagsångest

Det här med päls och jeans, nu börjar ju folk se det överallt. Vännen H överraskade sent igår med ett mms på just det jag menade och bekände högtidligt (nästan lite andäktigt) att det var hennes första fenomen-spotting. Nästan så man blir lite tårögd. Ett annat fenomen som vi diskuterade igår var skor med öppen tå mitt i vinter. Det är också en sådan grej som man verkligen inte förstår sig på och det är fruktansvärt fel. Is, snö och sådana skor passar inte ihop på något sätt. Varför vill man strutta runt barfota nu? Det är bara så fel. Det här skoparet sågs i en krogkö på söder:

Nä, det går fetbort, tillsammans med jeans och päls-trenden.

Anyway, lördagskvällen kan summeras så här:
- galet trevligt sällskap hemma hos moi (thanx girls)
- helt ok tilltugg, gott vin, najs musik
- Ida Sjöstedt


-den obligatoriska vandringen på söder. Eftersom vi hade en sån trevlig kväll märkte vi inte ens att klockan blev 00.30. Vi kom inte ens in på Ljunggrens eftersom det var 10 min till stängning. Debaser Slussen hade en stillstående kö och Mariea Laveau en gigantisk sådan. Så nästa hållplats blev korvkiosken:


- hemgång

En lövli kväll med andra ord, även om det här med att dansa inte riktigt blev av.

vore väl vackert?! Malmö verkar ha en grej för pariserhjul och sedan nu i december finns det ett mitt på självaste Stortorget. Nu föredrar jag i och för sig gammaldags sådana, de är lite trevligare, lite mer inbjudande, men jag skulle ändå bli road om Stockholm stad bestämde sig för att smälla upp ett sådant, 40 meter högt spektakel. Kanske på Medis? Plattan?

På riktigt nu, repeat after me: att följa alla diverse trender är inte att ha stil! Och en gång till! Och en till! Börjar det sjunka in? Idag på vägen hem gick jag in för att handla mat i närheten av Hornstull. Raka vägen till frukt och grönt och ställde mig bredvid en pälsklädd tjej. Jag fortsatte med mitt och någon minut senare såg jag att hon hade glömt sina vantar där. Jag tog upp de och gick fram till tjejen som nu var några meter bort och när jag kom fram insåg jag att det inte ens var samma tjej! Jag svor lite tyst åt alla kloner och lämnade vantarna där de blev kvar och gick därifrån muttrandes. Efter det började jag lägga märke till alla pälsklädda brudar. Jeans och pälsjacka. Pälsjacka och jeans. De flesta i högklackat, men en del vågad bryta mönstret och hade, håll i er, platta skor. Varför gör ni så? Det är inte coolt. Det är inte snyggt. Det är inte genomtänkt. Och det är definitvt inte stil.

En av mina vänner sa en grym sak nu sist vi träffades och jag blev sjukt imponerad. Hon klippte sig nyligen och det blev en jävligt cool, tuff och ovanlig frisyr. Hon funderade på om det var lite to much men efter att ha hört att rätt många har en light variant av denna frisyr så valde hon att göra den annorlunda. Och för att tillägga var hon bland de första att ha det så öht och det kallar jag stil. Varför är folk så förbannat tråkiga? Jag menar inte att man behöver sticka ut hela tiden och självklart har man ju liknande kläder, men när man har mer eller mindre exakt likadant? Nästan helt identiskt. Just jeans och päls, why??? Leggings också, såna där Gina Tricot-fula, som var så inne nu i somras. Hur kan man tycka att det är kul att gå ut och ha på sig något som hundra andra också kommer att ha?

Nu menar jag inte att jag ogillar mode eller inte följer någon trend alls, absolut inte. Jag läser ju Elle, Vogue, BON, Dazed & Confused och självklart nappar man på en del, men det är ändå absolut roligast att hitta saker som de tipsar är next big thing men som man själv redan har haft i ett år. Mode ska inspirera, väcka känslor, skapa stilar, inte klonas.


Foto: Dazed & Confused

Personligen är jag inte så där jätteförtjust i Strand. Nu har jag förvisso inte varit där så många gånger men i bardelen blir jag i stort sett alltid uttråkad och tycker oftast att det spelas rätt kass musik (är inte förvånad att Hanna Fahl spelar skivor där ikväll, jag har lite problem med hennes musiksmak, men nu ska vi inte göra detta till ett personangrepp. Hon är säkert snäll och trevlig) och den andra delen av lokalen påminner mest om högstadiet lite upphottat med ett antal fashionistabrudar. Jag kanske väntar för mycket på de här spontandanserna i bardelen som jag har hört talas om. Den enda gången som jag verkligen blev nöjd med stället var när vi såg The pains of being pure at heart eftersom (även om jag kanske inbillar mig det) det kändes som att det var lite annat folk där då. Ok, jag kanske är för gammal för Strand och för ointresserad av inbördes beundran i alla dess former, är inte kronikör i någon dagstidning, men det känns som att det är så hemskt mycket yta och rätt stil som gäller där, även om man verkligen verkligen verkligen anstränger sig för att inte visa det. Och visst, jag om någon tycker att det är viktigt med stil (läs: STIL, inte trend), men jag kräks på bajsnödiga 23åringar som tar sig själva på alltför stort allvar bara för att de praktiserar på en reklambyrå. Sist blev jag så uttråkad att jag drog hem efter 30 min. Men jag ska inte förstöra det för alla andra, gå dit ikväll, hylla Hanna Fahl (btw, Alexandra Dahlström borde också spela där) och Miike Snow. 


Men om jag skulle gå ut ikväll, vilket jag tvivlar på, så skulle jag definitivt besöka El Mundo. För det första så har de galet trevliga after work och för det andra utlovas det riktigt bra musik. Musikens Forum huserar där ikväll från 21.00 och det betyder glatt humör, bra musik och fredagsmys.

Foto: myspace

1. Death at a funeral


2. Lars and the real girl


3. Hedwig and the Angry inch


4. Phoebe in Wonderland


5. Barnhemmet

Och när jag nu inte kan jobba så kan jag göra en massa annat mer eller mindre produktivt. Jag har alltid varit lite småförtjust i Liselotte Watkins tavlor och nu finns de att köpa genom Elle. De skulle vara väldigt fina på min vägg...men jag som skulla investera i en ny soffa, what to do? De finns i olika storlekar och de är så klart inte de A4orna jag vill ha, givetvis inte.

Tavlorna finns att köpa här

Sen så har jag nu lyssnat på Den Svenska Björnstammen and I like it! A lot! Killen sa för någon dag sen att de har blivit hyllade bland "musikfolket" men eftersom vi kom dit rätt sent i lördags och missade spelningen hade jag inte så mycket att komma med. Men nu har jag lyssnat på SR och måste säga att det ändå känns lite trist nu att ha missat de. Synd att man inte kan se just den spelningen (trodde att de sände från alla scener), men lyssna kan man göra på SR eller på Myspace

...är inte så vackert som det låter. Huvudvärken håller sig kvar, är hemma idag och försöker ta det lugnt. Bara tanken på att sitta på tåget imorse fick mig att bli lite lätt illamående. Överfulla vagnar, parfymstinkande människor, tågets gungande, ljudnivån, urk, vill inte ens tänka på det.

Foto: flickr

Jag är väl en av de få som inte har hållit koll på P3 Guld-galan, även om jag hade tänkt det. Men, jag är galet glad att Fever Ray blev "Årets dans", precis vad jag hade hoppats på. Och vännen S som satt med i juryn måste också hyllas, får bjuda henne på ett glas vin snart och hylla hennes goda smak.

Seven from Fever Ray on Vimeo.

Jag må vara på dåligt humör, men har diverse band drabbats av kollektiv fantasilöshet? Det började med Familjen och eftersom de var först och är riktigt bra ska jag inte klaga, men alla de andra...Parken, Maskinen, Vapnet, Fontän. Fine, Fontän ska ha lite cred för att de inte heter FontänEN (ja, det var ironi). Om jag någon gång startar ett band ska det heta Gunghästen!


Foto: weheartit

Jag hade en konstig dröm i natt om en robot/alien som sålde kläder...


Har ett svagt minne av att jag har sett den här filmen för en massa massa massa år sen och kommer inte riktigt ihåg allt, men vissa scener har fastnat. Borde nog se den igen, har för mig att jag gillade den, fast å andra sidan så var jag inte mer 12 när jag såg den så jag vet inte om jag litar på min dåvarande filmsmak. Spännande.

Jag funderar på att bege mig till El Mundo imorgon och onsdagens bokrelease. För det första är det är himla trevligt ställe. Jag har inte varit där mer än ett par gånger, men exempelvis deras after work är Stockholms bästa. Vad jag vet i alla fall, det var ett bra tag sen sist, men det är nog dags att återuppleva gamla minnen...dvs billigt men gott vin och gratis snittar (iofs bara på fredagar, men baren i sig är alltid värd ett besök).

För det andra, och ännu mer lockande, låter det som ett riktigt intressant konstprojekt:

Hösten 2006 köpte de ett dödsbo efter en för dem okänd person. Utifrån dessa föremål har deletat efter Jenny, kvinnan bakom sakerna.De har tagit kontakt med olika yrkesgrupper som på något sätt intresserat dem i deras sökande och ställt frågor eller på annat vis införskaffat information och kunskap som hjälpt dem i deras försök att hitta fram till Jenny.
Allt material från arbetet har sammanställts i en publikation som producerats i samarbete med Västmanlands läns museum. På onsdag visas den för första gången i Stockholm och presenteras genom ett samtal med Camilla Larsson (curator på Bonnierskonsthall) och Carl-Magnus Gagge (chef för Västmanlands läns museum) och konstnärerna; Nanna de Wilde, Terese Bolande och Kristina Stark.

Foto: weheartit

Ingen har väl missat att jag verkligen, verkligen, verkligen hatar måndagar. Men just idag har det ändå gått bra. Idag har jag fått umgås med roligt folk, pratat om integration och assimilation, ifrågasatt historieskrivningen och ikväll ska jag diskutera vin. En helt ok måndag för en gångs skull. Det händer ju inte ofta så nu gäller det att passa på och faktiskt tycka om den här dagen. Men alla har det inte lika lätt idag. Killen har exempelvis accelerat från att bara klaga till att vara rent hotfull mot måndagar (obs! Ej censurerade sms!):

Dag 1: "Fy fan för väckarklockejävlen!"

Dag 2: "Jag är så trött att jag vill kräkas...Fy fan"

Dag 3: "Värsta morgonen ever. Skulle vilja döda någon."

Dag 4 (imorse, något uppgivet): "Älskar måndagar. Verkligen. Skulle kunna gifta mig med en. Röv!"

Foto: flickr

Den här är till dig H! You know what I mean...

Foto:bloeitakjes

Så tack söndagar! Hade det varit lite bättre väder så hade man ju kunnat göra en del roligt, men det är kallt och grått, och helgens utgång gör ju också sitt. Så, idag är det serier, musik, DN och mat som står på schemat. Och en del annan planering, jag tror att vännen H och jag har en del idéer på gång. Idag är det en sådan dag då inspirationen flödar och man börjar se möjligheter. H har varit i valet och kvalet ett tag nu och jag tror att hennes beslut blir helt rätt. Killen spelar in med sitt band, detta också en trevlig syssla. Vännen E bjuder på middag, som jag tyvärr inte kan vara med på, men det jag menar är att söndagar är egentligen perfekta dagar att göra bra saker på. Återigen, tack söndagar!

Dagens Spotify:
- Tegan and Sara
- The Divine Comedy
- Christian Kjellvander
- Fredrik Jonasson
- Rufus Wainwright
- Vashti Bunyan
- Feist

I fredags mellanlandade vi på Vurma och jag kan lätt säga att jag kommer att gå dit igen. Nu finns de ju på flera ställen i Stockholm, men det som vi var på är det senaste tillskottet som ligger på Birger Jarlsgatan. And I love it! Trevlig personal, galet god mat, najs stämning, väldigt fräscht och snyggt. Och, tack som fan att de serverar kladdkakan med gammaldags vaniljglass och hjortronsylt och inte med grädde. Underbart!



Foto: Vurma

Adress:
Birger Jarlsgatan 36 (Östermalm)
Polhemsgatan 15 (Kungsholmen)
Gästrikegatan 2 (Vasastan)
Bergsunds Strand 31 (Södermalm)

Ikväll ska vi bege oss till Södran och fira konsten. Nedräkningen har börjat och snart smäller det, men först blir det vin och plockmat hos vännen H. Vännen S ska spela på Södran ikväll och vi tänkte göra en fuling och glida in med henne och slippa köa. Alla som någon gång har varit där vet hur kön kan se ut. Hootchy Kootchy-kön gör en gråtfärdig om man inte är där och hänger på låset redan 20.00. Och Slick, det ska vi inte ens tala om. Sist jag köade tog det över en timme och det var kallt! KALLT! Så, missförstå mig inte, ibland har jag haft det galet kul i krogkön (ex Debban Slussen när vi köade i nästan 2 timmar för att snopet se bandet gå därifrån medan vi fortfarande stod där ute och väntade, men kul var det ändå) men inte mitt i vinter och inte på Södran. Ibland önskar jag att krogarna var lite mer som SJ: man betalar lite extra för vissa förmåner. Till exempel skulle kunna tänka mig att betala lite mer i inträde bara jag slapp köa. Ja ja, anyway, ikväll är det problemet löst och jag misstänker att det blir galet roligt.

Man vet att man är rätt målgrupp när man kommer hem med en Restore-dryck i väskan. Den vänder sig alltså oss lite äldre, som behöver extra hjälp dagen efter. "30 må vara det nya 20, men grönt är definitivt det nya svarta. Var vänlig återvinn flaskan". Sen så det faktum att jag var hemma redan 22, kramade chipspåsen som följde med i goodiebagen och halvsov samtidigt som jag typ kollade på Morden i Midsomer gjorde nog sitt. I alla fall, kvällen var mycket trevlig. Först Irving Penn-utställningen, sen kladdkaka och vin på Vurma och slutligen bar det av till Berns och Cinemafesten. Men alltså, det är ett par saker som jag undrar faktiskt:

1) varför intervjun med Lisa Henni (Snabba Cash) var så ansträngd? Rätt pinsam om jag ska vara ärlig.
2) varför Alexandra Dahlström spelade så kass musik? Det känns som att det är lite inne att spela så dåliga låtar som möjligt. Vet inte när jag hörde Army Of Lovers Crucified spelas ute senast, men det var väldigt mycket högstadiedisco igår.

Åååh, den här har jag ju missat, måste se! Tack för tipset vännen!

Ikväll min vänner, en kväll som jag har väntat på. Först blir det GunGallery för att kolla upp utställningen, mingla och dricka lite vin i trevligt sällskap. Ska bli så himla kul att träffa er, ni vet vilka ni är.

Foto: LeFashion

Efter det är planen att vi ska gå vidare till Berns för en kväll i filmtecken. Ikväll blir det smygläsning av Cinema, Alexandra Dahlström spelar skivor och en hemlig gäst utlovas. Trevligt och tack för inbjudan!


Lövli!

Efter en välförtjänad julledighet öppnar GunGallery imorgon igen och denna gång slår de på stort. Som jag skrev tidigare inviger de året med en Irving Penn-utställning, vilket garanterat sätter de på kartan som en av Stockholms mest välbesökta platser under morgondagen. Irving Penn dog nyligen och detta är en hyllningsutställning vilket ändå känns väldigt typiskt för GunGallery. Hittills har de åskilliga gånger visat prov på god smak och arrangerat kvällar som man verkligen minns, exempelvis genom att visa Osamu Kanemuras coola Tokyofotografier eller Martin Parrs Luxury. Med andra ord, ingen skulle kunna göra det bättre!

Vernissage pågår hela dagen, rättare sagt kl 11.00 - 18.00, så missa det inte!
Runebergsgatan 3

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, fy tusan vad rolig den är! Jag föll inte för den direkt, första två avsnitten tyckte jag till och med var lite jobbiga, men nu har jag varit fast ett tag. Har sett alla avsnitt utom det sista och jag sparar det ett tag till tror jag, vill dra ut på det lite längre. Jag har varit på väg flera gånger men det är så sorgligt när säsongen är slut och man bara vill ha mer. Och vilka repliker! Det finns nog en hel del som är värda att lägga på minnet.

Finns på Grandpa

Det är ett som är säkert, jag ska inte få sova ut. Nej, det vore väl högst otroligt. Till exempel i natt, jag låg i sängen 22.30, läste ett litet tag och sen vaggades in i sömnen efter ett bra och peppande samtal med killen. Btw, helt rätt, jag har mailat till flera st nu och engagerat även min pappa i jakten, så tack! Anyway, jag vaknade av att det lät som om någon var på väg att bryta sig in. Jag fattade inte om det var någon som försökte låsa upp min dörr eller om det var grannen som var igång igen. Men varför mitt i natten? Why God WHY?! Han brukar låsa upp och låsa sin dörr ett antal gånger och det är ju helt ok annars, men mitt i natten och just en natt som var 3:e försöket till ordentlig vila. Sen kunde jag inte somna om. Och jag är på uselt humör idag. Och jag fryser.

Jag har good feeling när det gäller film och musik under det här året. Redan nu väntar jag på kommande filmer och längtar till flera konserter, fabulous är ordet.

Konserter att längta till:
The Fine Arts Showcase - Debaser Slussen, 22/1
Ian Brown - Göta Källare, 28/1
Midlake - Debaser Slussen, 7/2
The Tallest Man On Earth - Debaser Slussen, 26/2
Florence & The Machine - Debaser Medis, 2/3
Yeasayer - Debaser Medis, 5/3
Brian Jonestown Massacre - Debaser Slussen, 8/5
Pavement - Way Out West


Filmer att vänta på:
You Will Meet A Tall Dark Stranger (Woody Allen, Naomi Watts, Frida Pinto, Anthony Hopkins)
Vincere (historien om Mussolinis hemliga älskare, Ida Dalser, och deras son Albino)
Hierro (visades iofs redan under förra filmfestivalen)
Flickan från ovan (Peter Jackson, Susan Sarandon)
Gainsbourg
Never Let Me Go (Charlotte Rampling)

Igår bestämde jag mig för att lägga mig tidigt. Jag var fast besluten att ligga i sängen 21.45 och sova 22.00 men det gick kanske inte helt enligt planerna. Jag fick nämligen ett samtal från vännen H. Ja, det säger väl allt, det här med att sova kändes helt plötsligt ganska avlägset. Jag skrattade så mycket att jag fick ont i magen och H, som redan hade en jobbig hosta, lät till slut som en kedjerökande 60-årig gubbe. Ett gott skratt förlänger livet sägs det, då har jag väl lite extra tid för sömn nu då.

Och på fredag ska vi på vernissage. Och på lördag ska vi på fest. Vännen H and moi.

Foto: tumblr

I år kommer Universal Pictures allra första fransktalande film och den handlar om den legendendariske Serge Gainsbourg. Gissa om jag blev överlycklig och förväntningarna är minst sagt skyhöga. Den har premiär 20 januari i Frankrike så det dröjer väl ett tag innan vi får se den här, men ååh vad jag längtar! Att frossa i franska miljöer, underbara kläder, vacker musik är det bästa man kan önska sig, den här filmen kan bara inte bli fel.

Lövli!

Foto: Sabino

Killen han blivit lite av en självlärd expert på sushi, vilket jag inte direkt klagar på. Inte det minsta. Tycker snarare att han borde komma hit och fixa lite gott.

Längtar!

Under de senaste veckorna har jag, som så många andra, gjort ett antal diverse listor. 00-talets trender, filmer, serier, bästa intro, bästa skådespelare, and you name it. Blad efter blad. Jag har ändrat, flyttat, strukit och nu har jag insett att det är omöjligt att ranka de. 00-talets bästa tv-serier enligt moi, dock utan någon speciell inbördes ordning coming right up:


True Blood*Battlestar Galactica*Dexter*Swingtown
Coupling*Nurse Jackie*Bored To Death*Arrested Development   
Six Feet Under*Angel*Criminal Minds
Gilmore Girls*Dead Like Me*Bones








Några andra serier som jag dock är osäker på, men som skulle ha platsat in under vissa kategorier:
-dammigast 30-tal alt freakshow: Carnivale
-tuggummigulligt alt Wes Andersonskt: Pushing Daisies
-mest avslappnande: Chuck
-flest sexskämt: Sex And The City
-bästa vetenskapskvinna: NCIS
-mest välhängda: Hung
-snyggast titel: Tell me you love me

Vännen S skickade länken nyss och den spelas redan på repeat! Löveli!

I mars förra året var jag på invigningen av den nya utställningen på Stockholms Stadsmuseum,I huvudrollen: Stockholm. Självaste Harriet Andersson öppnade uppställningen och höll ett tal om Stockholms filmhistoria och sina första år som skådespelerska. Hon berättade om hur Sommaren med Monika spelades in, hur det var att jobba med Bergman och om olika platser där filmer spelades in.

Utställningen består av ett antal små biografer med olika teman, till exempel 50-talets tuffa kids eller kärlek i Stockholm. Det visas också klipp från filmer som Sommaren med Monika, Vinterviken, Swing it magistern, En kärlekshistoria och Beckfilmerna. Utöver det finns det en mängd filmaffischer, kostymer (bla Greta Garbos och Kenny Starfighters), annan diverse rekvisita och även ett rum från filmen Män som hatar kvinnor där Mikael Blomqvist skrev sina avslöjande artiklar.

Eftersom det är sista dagen imorgon så är det mitt helgtips. Om man vill komma in i värmen och samtidigt se en underhållande utställning, som även är gratis, så är detta the place.

Jag har precis sett Hard Candy med bla Ellen Page (Juno) som spelar Hailey, en 14årig vigilante som straffar den påstådde pedofilen Jeff. De träffas på internet och stämmer sedan dejt på ett café. En dejt som, om man blundade och bara lyssnade på konversationen, kunde ha varit framgångsrik. De för en relativt vanlig konversation men när man ser de två personerna så känns det så otroligt bissarrt. Det man ser framför sig är en ung, förvisso intelligent och beräknande tjej, och en dubbelt så gammal man. Samtidigt ser man även bilder på försvunna barn i bakgrunden och redan då förstår man vart detta är på väg (kan vara ett litet minus).

De åker hem till honom, det finns sprit, musik (Goldfrapp) och snygga modellbilder på väggarna. Men det är inte hon som blir drogad...Jeff vaknar fastspänd...och resten av filmen får man pendla mellan sin egna syn på gott och ont. Ibland är den rentav klaustrofobisk och en speciell scen fick mig att bli lite lätt illamående, men jag satt som klistrad genom hela filmen. Och jag fick precis samma obehagskänsla som när jag såg Funny Games (Haneke), en känsla som kommer tillbaka bara jag tänker på den filmen. Haneke tycker jag ett geni och att Hard Candy kommer upp till den nivå kan inte vara dåligt. Om jag ska betygsätta den så blir det helt klart en 4:a.

Det är f*n helt otroligt att folk är så förbannat inkörda på det här med normalitet, och då i synnerhet när det gäller förhållanden. Igår pratade jag med M som berättade att en av våra gamla bekanta just fått barn. Jag blev inte direkt förvånad eftersom hon hela sitt liv har gjort saker som är "normala" och ska göras bara för att det är så. Allt inom en viss tidsram, pricka av sak efter sak. Plugga klart-check. Flytta till Stockholm ett tag-check. Flytta ihop-check. Skaffa katt-check. Köpa bil-check. Barn-check. Så förbannat målmedvetet och så trist. Men, jag har även hört att vissa höjde på ögonbrynet när hon blev gravid. "En mamma ska väl inte flänga runt på stan hela tiden. Och har inte hon börjat resa rätt mycket nu?" Och nej, det kan man visst inte göra med kidsen. Why? Det är väl normalt att mamman är hemma med barnen! Otroligt att höra någon kläcka ur sig sådant år 2009!

Alldeles för många hakar upp sig på vad som är rätt och fel. Inte för att de själva egentligen alltid håller men gör det för att det ska göras. Till exempel har man förväntningar på sin partner. Killen ska vilja flytta ihop, vilja skaffa barn, vilja gå på parmiddagar, umgås mindre med sina vänner men vilja ha gemensamma vänner, gå ut mindre, ständigt bekräfta tjejen. Och allt detta är normalt!? Tänk om man då inte vill bo ihop, om man aldrig skaffar barn, om man inte tycker att parmiddagar är det bästa som har hänt sedan månlandningen, om man behåller sina vänner för sig själv, om man fortsätter att ha kul på samma sätt och går ut dricker drinkar på helgerna, om tjejen inser att hon inte behöver någon förbannad bekräftelse, beskydd eller konstanta kärleksförklaringar. Eller om inget av det ovan nämnda spelade någon roll! Ibland kanske man vill hänga med varandras vänner och ibland behöver man bekräftelse. Ärligt talat så är jag helt säker på att många skulle må bättre om de släppte loss lite, inte enbart gjorde sådant som anses vara normalt utan i stället sådant som de själva verkligen vill göra. Skaffa barn? Go for it! Resa jorden runt? Fine! Allt är ok att göra om man själv vill det! Även om man är i ett förhållande så ska man ju fortsätta vara sin egen person tillsammans med någon, inte växa ihop till en och samma varelse. I alla fall inte om man gör det för att det är det normala att göra...nu när man ska spendera all sin tid med den personen. Men om man planerar sitt liv efter en viss mall, t ex om ett år bor vi väl ihop, om tre år ska vi skaffa barn så vi måste börja spara till en ny lägenhet NU för att det är det normala att göra, då lever man farligt. Det finns väl för fan inget rätt eller fel! Common sense, ömsesidig respekt och bordsskick så är jag rätt nöjd!

Om exakt 20 min, 13.00 för att vara exakt startar Carin Wester rean i butiken på Rörstrandsgatan och på webben är den redan igång. 50% off och det finns galet mycket snyggt. Lövli!

Foto: weheartit

FY SATAN VAD KALLT DET ÄR! Här på jobbet har vi 12 grader inomhus. 12 grader!!!!!!! Det är felanmält och någon borde ha redan varit här, men det här med diverse tekniker och reparationer, varför funkar det aldrig?! Varför måste man alltid vänta och varför får man alltid samma svar: vi skickar någon så snart vi kan! G-SUS!

OBS! Jag ska aldrig klaga på vintrarna här i Stockholm igen.

Galleri Jonas Kleerup presenterar "Wonderful Little Creatures", en vetenskaplig performance av Sean Rogg som ges endast nu på torsdag. Rogg förvandlar under kvällen galleriet till ett laboratorium där små flytande livsformer föds och rör på sig inför åskådarnas ögon.

Adress: Tegnérgatan 18
Tid: 19.00

helst bo så här (ja, det är ett slott):

Foto: tumblr

Men om det mot all förmodan inte blir av så ska jag bland annat
-köpa en ny soffa


Foto:weheartit & devianart

-investera i en persikofärgad klänning

Foto: flickr

-köpa en massa doftljus




-njuta mer av vardagen

-Vampyrfeber
-Amelie from Montmartre


-Klubb Metropolis, indiepopens Mecka.
-Haruki Murakami, Norwegian Wood t ex. Eller Kafka på stranden.
-Way Out West 09
-Låt den rätte komma in
-Skankaloss i Gagnef, Sveriges trevligaste festival. Nedan: Fibes Oh Fibes.

Foto: Linneaeleonor

-Facebook, inte många som inte är med idag
-Stockholms Filmfestival med gäster som Wes Anderson och Susan Sarandon.
-True Blood, Swingtown, Dexter & Hung
-Bloggen
-Velour
-Miljötänk
-Sushi(explosionen)

Nu har jag packat och är snart på väg tillbaka till Stockholm. Ska sitta på tåget ett par timmar, läsa BON och lyssna på musik, me like. Julledigheten var välbehövlig, men både jobbig och trevlig.

* jag har besökt familjen i Malmoe och firat jul

* retat Kasper

* shoppat på julrean

* firat nyår i Jönköping

* ätit hemmagjord sushi till frukost

* varit utomhus på tolvslaget (första gången på 5 år)

* myst med Soma innan hon gick vidare till katthimlen

* gjort en snygg skål

* frusit i väntan på tåget

Nu Stockholm, here I come!


Foto: Livejournal

YEEEEES! Högkvarteret är på gång igen och denna gång bjuder de på True Blood-marathon! Underbart! Nu har jag iofs sett 1 och 2 säsongen men hur najs är det ändå inte att gå till ett trevligt ställe, kanske äta lite gott, ta ett glas vin och kolla på bästa serien?! Så här skriver de på Fejsboken:

Redan vid introt var vi hooked på True Blood och likheterna mellan vampyrernas utanförskap och budskapet ”God hates fangs” och homohat och rasism är många och vi gillar kombon av skarp samhällskritik med blod, sex och Louisianadialekt.

Vi premiäröppnar därför årets första vecka på Högkvarteret med att bjuda in till marathon. Du tar på dig mjukisbyxor alternativt dressar upp dig a la True Blood i skitiga ljusblå jeans och flanellskjorta, kortkort vit kjol och hästsvans eller do-rag och nätbrynja. Vi fixar popcorn, ny meny med piroger och blomkålssoppa och morotskaka, säsong 1 av True Blood och kall öl på flaska. I wanna do bad things with you liksom.

Tisdag inleder vi med Anja Enerud, som värmer upp med blodtörstande toner. Därefter rullar avsnitten i kronologisk ordning, med start exakt 18.30. Och när det hunnit bli riktigt kusligt står dessutom Anso Lundin på scenen med stämma och piano för att tolka True Blood (21.30).

Onsdagen går i samma manér, men med nya avsnitt och nya djs. Arianna Framvik Malik är kvällens första DJ, som värmer er innifrån och ut. Under kvällen byts hon inte bara av med True Blood avsnitt utan även av DJ Bloody Mary, kärt barn har många namn men Maria Bäcklander är vid detta laget att betrakta som en Högkvarteret-klassiker.

Högkvarteret
Tisdag 5 januari OCH onsdag 6 januari:
Kl. 18.00-24.00 båda dagarna