AnjasStockholm

Det känns i hela kroppen att 1 maj börjar närma sig. Man vaknar tidigt, det är ljust och soligt, det doftar gott och en känsla av gemenskap blir extra påtaglig. Något är på gång, det känns så. Jag brukar inte bry mig om midsommar och nyår, de är som vilka andra dagar som helst...bara lite mer organiserat supande, men Valborg och 1 maj missar jag aldrig. En dag om året kan man faktiskt visa gemenskap och önskan om förändring, även den mest ointresserade borde ge sig ut. Men varje år finns det också lite besvikelse i det hela. Jag önskar att jag var med på 60-talet, när hela samhället sjöd av engagemang och entusiasm. En person som var med på den tiden förklarade det rätt enkelt: "Man skulle bara vara med. Det var en sån tid då man skulle protestera mot allt. Det var konstigt om man inte gjorde det, om man inte krävde sina rättigheter". Idag har väldigt många en blaserad inställning till det hela. De kan låta så vettiga i vissa diskussioner men när man för en gångs skull faktiskt ska göra någonting, visa var man står, var är de då? Ibland hoppas jag kanske för mycket. I år känns det också extra viktigt att vara med och visa på att det faktiskt finns andra åsikter och önskningar i samhället. När kärnkraftverk exploderar, sjuka tvingas bli friska eller dö, är det liksom inte dags att man tar ställning? Åtminstone för en dag.

Jag har letat och letat, den här filmen verkar vara omöjlig att hitta. Men jag vill verkligen se den så tips tack! Var kan den finnas???

Finaste fina bandet Nouvelle Vague spelar på Berns ikväll. Jag sitter fast med mina uppgifter och uppsatsarbetet men det hindrar inte från att göra en NV:s bästa-lista. Här kommer den:

- Dance With Me
- Ever Fallen In Love
- Marian
- The American
- Master And Servant
- Too Drunk To Fuck
- Ca Plane Pour Moi
- Dancing With Myself
- Teenage Kicks

Bara så att vi alla är medvetna om det, ok?! Men dagens händelse måste förevigas, därav något som (med väldigt god vilja) kan tolkas som ett träningsinlägg. Till att börja med så måste min syn på det här träning förklaras: jag hatar det! Jag avskyr det så ärligt och innerligt att jag nästan tror att det var Hitler, eller någon annan mysgubbe, som uppfann gym i rent tortysyfte. Jag sätter inte min fot på varken Friskis, Svettis eller vad för hemskt hurtigt alla sådana ställen heter. Missförstå mig rätt, det är inte att det jag inte gillar att röra på mig. Fram till slutet på gymnasiet höll jag på med dans nästan dagligen. Jag har åkt bräda. Jag är mer än gärna ute i naturen och till skillnad från alla som hatar det så älskar jag orientering. Att få springa runt i skogen är helt underbart! Men, alla andra former av organiserat förtryck...träning alltså, det går bara inte. Jag blir illamående av tanken. Fy fan.

Men efter ett småhetsigt samtal igår råkade jag säga att jag kanske ska springa en runda idag. Jag brukar gå långa, snabba promenader, så det är inte det att jag bara sitter hemma. Men springer gör jag inte så gärna. Som sagt, dumt nog råkade jag säga något om det och jag kunde ju inte direkt backa ur det med hedern i behåll. Så, idag när jag tog min vanliga promenadrunda så testade jag det här med att springa. Herrejesus säger jag bara. Första två sekunderna kändes det bara fel. Sen såg jag min egen skugga som sprang, och det kändes bra märkligt. Det kändes lite som att jag tog ett steg utanför min egen kropp och tittade på fånen som sprang där helt utan mål i sikte. Konstig känsla, det var liksom inte jag riktigt. Jag växlade mellan att gå och springa, ville helst inte dö på kuppen, även om det kändes så vid flera tillfällen. En gång trodde jag att min stund var kommen och att jag redan såg ljuset. Det vara bara solen bakom träden, men det förklarar nog allvaret i situationen.


Jag är inte gjord för såna här dumheter. Det här är inte ens minsta lilla kul, även om jag med handen på hjärtat kan säga att det inte var så hemskt som jag trodde heller. Det är bara så otroligt tråkigt. Musiken i öronen hjälpte heller inte, jag var på väg att börja dansa i stället. Ge mig ett dansgolv så blir det ett träningspass, jag lovar! Jag tror nog att jag ska ta LunchBeat på allvar nu. Det om något är faktiskt kul, kanske på Kulturhustaket nästa gång. Det är nog något som passar mig bättre. Eller vad sägs om badminton? Någon?

I sommar åker vi tillbaka och ska se bl a Ariel Pinks Haunted Graffiti, Gang Of Four, How To Dress Well, Junip, Mogwai, Primal Scream mfl. Can't wait!

Idag är det dags att plocka bort påskäggen. Lite trist, det var ju så färgglatt och fint hemma. Måste ge mig ut och hitta annat trevligt vardagspynt. På schemat idag står jobbsökande, kjolprovande, tvättande och läsande. Kanske lite solande också.

Charlotte Rampling, Kirsten Dunst, Charlotte Gainsbourg!

Varför blåser man inte såpbubblor oftare? Jag ska nog börja med det igen, efter ett så där 20-årigt uppehåll. Man blir ju glad av bubblorna, det kan jag garantera. Mer såpbubblor åt folket!



Foto: weheartit

Sommarvärme mina vänner! Och ledighet, hela fyra dagar ledighet. Börjar dagen med en rykande färsk, sommardoftande playlist. Lite dans också, bara hunden och jag, han gör sitt bästa att hänga med i svängarna.

Gruff Rhys - Honey All Over
The Rosie Taylor Project - The Sun On My Right
Monkey Swallows The Universe - Bloodline
Vivian Girls - I Heard You Say
Field Music - Them That Do Nothing
Black Mountain - Buried By The Blues
The Rosie Taylor Project - A Good Café On George Street
Tame Impala - Lucidity
Junip - Howl
Iron & Wine - Half Moon
Emmy The Great - The Catch
The Mules - This Is Your Life
Left With Pictures - June

Läste just ett pressmedelande från Dramaten om den kommande Sonja Åkesson-kvällen. Och det lät riktigt roligt. Gäster som Annika Norlin, Britta Persson och Anna Järvinen ska vara med och tolka Sonja Åkessons texter:

Jag vill gärna visa en annan sida av Sonja Åkesson, hon skrev ju inte bara poesi. Hennes texter är krassa, rakt på sak, roliga och ironiska. Bland annat kommer vi att få möta en kvinna som är besatt av porrtidningar – bara att hon skrev en sådan karaktär 1968 är ju fascinerande. Det finns också en sorgsen humor som jag tycker om, och som nog var hennes sätt att överleva (regissören Malin Stenberg)


Ur Vara vit mans slav:

Vara Vit Mans slav. Föda Annan Mans barn. Föda Vit Mans barn. Vit Man taga hand. Bekosta alla barnen. Aldrig bliva fri Stora Skuld till Vit Man.

Vit Man tjäna Lön på sina Arbete. Vit Man köpa Saker. Vit Man köpa hustru.

Vad:Dramaten& Sonja Åkesson
Var: Dramaten, Stora scenen
När: 16 maj, 20.00

Foto: tumblr

Idag skulle jag mycket hellre sitta ute vid vattnet, läsa Den ofrivillige resenären av Jenny Diski, ligga på en filt, plocka blommor, sen gå hem och göra playlists och kolla på film. Det skulle vara en bra dag det där. Men i stället ska jag fortsätta med intersektionaliteten, gå till biblioteket, hänga i museets mörka vrå och få D-vitaminbrist. Det blir en sämre dag det där.

Andra delen av Stadsmuseets stora basutställning om Stockholm har nu öppnat för allmänheten. Vernissage var faktiskt under Kulturnatt för två helger sedan och har sedan dess varit välbesökt. I denna del presenteras Slussen, Kungsträdgården, Östermalmstorg och Sergels torg och jag tror att det finns minst två stora dragplåster.

För det första står ju Slussen inför stora förändringar. Ingen stockholmare har väl missat alla artiklar och insändare, en mängd för- och nackdelar har bollats under låg tid nu. Snart kommer dock arbetet igång och Slussen som vi känner till den idag blir historia, vilket gör utställningen ännu mer spännande.

Foto: Herbert Lindgren

För det andra så är det 40 år sedan den legendariska Almstriden i Kungsträdgården. Natten den 12 maj 1971 samlades närmare tusen personer i Kungsan för att försvara almarna. Tanken var att de skulle fällas för att ge plats åt en ny tunnelbaneuppgång, vilket efter år av byggnadsraseri i Stockholm fick bägaren att rinna över. De "sista" träden i cityn skulle inte få fällas, vad politikerna än beslutade. Bakom protesterna var i första hand Alternativ Stad men man kunde också se ansikten som Evert Taube och Johannes Brost. Jag är så sjukt imponerad av engagemanget och viljan att kämpa för almarna, vilka så klart var en symbol för bla demokrati och betongcity. Det hade varit fantastiskt att få vara med då men å andra sidan är jag svag för det mesta som rör 60-och 70-talets förändringar. Stadsmuseet ordnar vandringar för den som vill veta mer om Almstriden men det finns också presenterat på utställningen, vilket är faktiskt vad jag har jobbat med i december. Almstriden är en hjärtefråga så gå och se den!

...förrän man har lagt upp bilder på sin frukost. Av någon anledning ska mat fotas, gärna frukostar då, fråga mig inte varför. Kanske färgerna, kanske att det ser gott ut, kanske bara att man faktiskt har tid att äta den också. En god frukost är en uppäten frukost. Lite smulor och grötkladd kvar.


Dagens ledord: Edith Piaf, Patti Smith, intersektionalitet, påskägg.

Igår var Räven och jag på Stockhome och köpte lite roligt påskpynt. Jag gillar Stockhome, där kan man alltid hitta en mängd småsaker som framkallar ha-begär. Allt från fina muffinsburkar och köksdukar till kokböcker, balkongpynt och tekannor. Och om man vill bli klubbmedlem där så räcker det med att ha ett SL-kort, hur bra är inte det?! Jag är inget fan av alla medlemskort som man ska hålla reda på, jag äger inte ens H&M och Åhlens, som måste vara två vanligaste. Men att registrera sina poäng med SL-kortet är det smartaste på länge. Cred till Stockhome för årets bästa idé.

Det finns en fin liten blogg jag följer. Jag råkade hamna där och har sedan dess följt den dagligen, men det roliga inträffade igår när jag såg en bild på personen bakom den på min kompis FB-wall. Jag trodde först att jag såg fel men icke. Efter lite snokande fick jag det bekräftat, jag vet nu vem det är som skriver en av mina favoritbloggar och jag vet att vi har en gemensam vän. Vi kanske ses någon gång, då ska jag berätta det för dig.

Foto: weheartit

Jag är tillbaka! Jag har inte varit borta rent fysiskt hela tiden men tankarna har varit på helt andra håll. Förra helgen, tors-mån rättare sagt, spenderades i Göteborg. Helt underbart var det! Shopping, trevliga middagar, fika, hemmahäng. Hör och häpna, jag hittade mandelmjöl till mina macarons, det kan jag säga är stort! Och grävde runt på Pop Butik, provade en miljon kjolar och klänningar tills jag hittade två vinnare: en prickig och en blommig, helt rätt. Dj:n var också helt grym, vädret underbart...ja, en tanke på att blogga fanns inte alls.

Sedan följde det en vecka med jobb och synopsisförfattande, möte med handledare och uppsatsande. Igår kunde jag äntligen lägga böckerna ifrån mig med gott samvete och idag ska jag på möte på museet och förbereda för mina kommande intervjuer. Äntligen har jag fått klart för mig också vad jag ska skriva om så nu har allting fallit på plats.

Och just det, Saint Etienne-biljetterna är också köpta nu! Valborgshäng bokad. Nu är det bara sommarjobb som återstår att fixa, håll tummarna gott folk!

Foto: weheartit

Åh vad jag har väntat på den nya skivan! Låter lovande!

Såg just The Dreamers, återigen en film som jag hade missat i så där 9 år. Storyn är bekant: ett franskt syskonpar  träffar en utbytesstudent från USA och de tre utvecklar ett märkligt förhållande som inte liknar något annat. Just den beskrivningen låter inte så lockande, det måste erkännas, men ändå har den en hel del annat att erbjuda. Soundtracket till exempel är sjukt bra med bla Hendrix, The Doors, Bob Dylan, Edith Piaf mfl. Någonstans påminner den om Birgitta Stenbergs roman Fritt förfall, även om den utspelar sig på 50-talet medan filmen skakas av kravaller 1968. Men det är väl de här bohemiska, vindrickande konstnärerna och författarna, en skara unga, vilsna människor som utforskar livet och identiteten på alla plan. Kedjerökande filmfanatiker, hetsiga diskussioner, dyrt vin, stora lägenheter, bohemiska inredningar, halvincestuösa förhållanden, flygande gatustenar.


När jag tänker efter så skulle jag nog kunna beskriva den som aningen klaustrofobisk. De tre vännerna spenderar nästan all sin tid i lägenheten, där ett mörkt triangeldrama utspelar sig med komponenter som svartsjuka, sex, kärlek och filosofiska diskussioner. Och nakenheten. Både fysisk och psykisk. Sedan bidrar ju filmens färger till den stämningen, likaså den gammaldags stilen som jag verkligen älskar. Alla detaljer i lägenheten är fångade med en träffsäker perfektion, alltifrån lampsladdar, plyschsoffor, tavlor och speglar, skitiga kastruller och vinglas. Allt spelar roll, allt har en mening, även det minsta golvplanket.

På Restaurant Republik finns det även ett skafferi med färdiga eller halvfärdiga maträtter och annat trevligt. Jag har fortfarande inte testat det men eftersom det numera handlar om att njuta lite mer och stressa lite mindre har jag mentalt bokat in ett besök där nästa vecka. Tycker att det låter som en riktigt rolig grej plus att de faktiskt har väldigt god mat. När jag jobbade där i krokarna så blev det ett antal goda luncher som håller låga priser (89 kr) och förbannat hög kvalitet. Deras fisk och skaldjursgryta är löjligt god, helt klart ett bra tips. Jämfört med många andra lunchställen är Restaurant Republik, tillsammans med Stockholms Matvarufabrik, ett ställe som fortfarande känns och utstrålar restaurang även under rusningen. Visst, fransk bistro i mellanklass, om någon skulle påpeka det, men ändå alltid restaurangfeeling. Jag har aldrig ätit där på kvällstid men det ska tydligen vara väldigt väldigt bra.

Republik är en traditionell fransk bistro. Vi vill blanda höga ambitioner i köket med en skön upplevelse för våra restaurang- och bargäster. Atmosfären och mottagandet är därför lika viktigt som själva smakupplevelsen. Tröskeln är låg, taket högt och maten serveras utan att krångla till det.


Foto: Alltomstockholm

Vad: Republik
Var: Tulegatan 17

Bor man i Stockholm så måste man nästan räkna med en heldagsutflykt om man ska hitta riktigt bra, billiga loppisar. Det är ju synd att saker och ting ska ligga på den här prisnivån i stan, det blir liksom inte några riktiga fynd att skryta med. Visst, det finns undantag, som till exempel Stadsmissionen i Liljeholmen, men till största delen är det alldeles för dyrt. Nej, nu när jag har gett mig själv ledigt i veckan så ska jag se till att pallra mig till Skärholmen och gå på Myrorna där och också hoppa av en hållplats tidigare och gå till Sätraloppisen. Men annars så skulle man ju kunna åka till Jakobsberg också, där jag har hört ska vara väldigt schysst. Jag vill ha gamla lampor, fler burkar, resväskor, blomkrukor och allt annat som jag inte ens visste att jag behövde och det gärna billigt!



I Jönköping finns det till exempel ett urmysigt ställe med förbannat bra urval av 60-70-tals prylar och kläder och som inte kostar skjortan. Jag köpte två fåtöljer där för 400 kr, hur bra är inte det liksom? Och allt känns så himla handplockat. Killen som äger stället har stenkoll och allt han säljer är jävligt snyggt. Mer sådana butiker till Stockholm tack!

Tentan är inlämnad. Helt ärligt så kom jag fram till en insikt idag. Nej, den smällde till mig rätt i skallen när jag satt på tåget hem. Alltså, inget av det här är egentligen värt om det innebär att man blir sjuk på kuppen. Att aldrig riktigt hinna vila är nog inte det optimala för kroppen så idag betsämde jag mig för att börja ta det lite lugnare. Det är inte ok att smälla i sig en påse M&M för att man inte hinner äta lunch trots att man vet att M&M:s innehåller mjölk, vilket jag inte riktigt tål. I synnerhet inte i kombination med stress. Nej, det ska bli ändring på det här. Så, jag tänkte så här: varför stressa så mycket med tentan nu när man faktiskt kan lämna in den senare också. Ok, det finns ingen chans till VG då, men vill jag ens ha det längre? Och den måste inte vara perfekt heller. Att man kanske få komplettera är inte hela världen heller. Så egentligen, varför stressar jag? Från och med imorgon ska jag se till att börja planera bättre och tamigtusan sluta ta det på så blodigt allvar.

Foto: tumblr

Ja, jag har ju ändå en uppsats att tänka på så det är inte så att jag tar semester nu, men lite lugnare ska det bli! Helt klart.

Pricksäkert. Underbart. Men så himla mycket mer ändå. Jag vet att jag skrivit om den förr men har man inte läst boken eller sett filmen så har man missat en omvälvande upplevelse.

”Never let me go är just därför en av de mest skrämmande ­filmer jag har sett. För att den visar acceptansen i sin anskrämligaste nakenhet. ­Bitvis är den tråkig, nästan för långsam, men det är också faktorer som bidrar till dess läskighet. Tiden rör sig aldrig så sakta som när ett hjärta har brustit. Minuter känns som månader, timmar som år. Mulligans rollfigur lever sitt korta liv som vore hon inte ens levande.”

Caribou - Odessa
Wild Beasts - All The King's Men
Ian Brown - Stellify
The Maccabees - Precious Time
The Rumble Strip - Girls And Boys In Love
Tunng - Bullets
The Only Ones - Another Girl Another Planet
Local Natives - Sun Hands
Of Montreal - In The Army Kid
Jens Lekman - A Sweet Summers  Night On Hammer Hill
Bob Hund - bob hund 2020
The Raincoats - Fairytale In The Supermarket
Stars - Take Me To The Riot
The Bird And The Bee - I'm In To Something Good


Trevlig helg allihopa! Ni som ska se Bob Hund ikväll, dansa lite extra för mig med!