AnjasStockholm

Det är f*n helt otroligt att folk är så förbannat inkörda på det här med normalitet, och då i synnerhet när det gäller förhållanden. Igår pratade jag med M som berättade att en av våra gamla bekanta just fått barn. Jag blev inte direkt förvånad eftersom hon hela sitt liv har gjort saker som är "normala" och ska göras bara för att det är så. Allt inom en viss tidsram, pricka av sak efter sak. Plugga klart-check. Flytta till Stockholm ett tag-check. Flytta ihop-check. Skaffa katt-check. Köpa bil-check. Barn-check. Så förbannat målmedvetet och så trist. Men, jag har även hört att vissa höjde på ögonbrynet när hon blev gravid. "En mamma ska väl inte flänga runt på stan hela tiden. Och har inte hon börjat resa rätt mycket nu?" Och nej, det kan man visst inte göra med kidsen. Why? Det är väl normalt att mamman är hemma med barnen! Otroligt att höra någon kläcka ur sig sådant år 2009!

Alldeles för många hakar upp sig på vad som är rätt och fel. Inte för att de själva egentligen alltid håller men gör det för att det ska göras. Till exempel har man förväntningar på sin partner. Killen ska vilja flytta ihop, vilja skaffa barn, vilja gå på parmiddagar, umgås mindre med sina vänner men vilja ha gemensamma vänner, gå ut mindre, ständigt bekräfta tjejen. Och allt detta är normalt!? Tänk om man då inte vill bo ihop, om man aldrig skaffar barn, om man inte tycker att parmiddagar är det bästa som har hänt sedan månlandningen, om man behåller sina vänner för sig själv, om man fortsätter att ha kul på samma sätt och går ut dricker drinkar på helgerna, om tjejen inser att hon inte behöver någon förbannad bekräftelse, beskydd eller konstanta kärleksförklaringar. Eller om inget av det ovan nämnda spelade någon roll! Ibland kanske man vill hänga med varandras vänner och ibland behöver man bekräftelse. Ärligt talat så är jag helt säker på att många skulle må bättre om de släppte loss lite, inte enbart gjorde sådant som anses vara normalt utan i stället sådant som de själva verkligen vill göra. Skaffa barn? Go for it! Resa jorden runt? Fine! Allt är ok att göra om man själv vill det! Även om man är i ett förhållande så ska man ju fortsätta vara sin egen person tillsammans med någon, inte växa ihop till en och samma varelse. I alla fall inte om man gör det för att det är det normala att göra...nu när man ska spendera all sin tid med den personen. Men om man planerar sitt liv efter en viss mall, t ex om ett år bor vi väl ihop, om tre år ska vi skaffa barn så vi måste börja spara till en ny lägenhet NU för att det är det normala att göra, då lever man farligt. Det finns väl för fan inget rätt eller fel! Common sense, ömsesidig respekt och bordsskick så är jag rätt nöjd!