AnjasStockholm

Chock 1: FY FAN, FY FAN, FY FAN!!!!!!!!!! Jag stängde just balkongdörren med en smäll och det ramlade ner nånting litet och vitt. Jag trodde först att det var ett litet blomblad eller något, men till min fasa insåg jag att det var något som rörde sig där inne. YYYYYYYYYYYYYYL! Jag hoppade och studsade på plats av ren skräck men sansade mig tillräckligt för att springa och hämta lite toapapper så att jag kan slänga det något whateveritis.

Chock 2: det något whateveritis visar sig vara på väg att krypa ut ur det vita höljet. Några skrik och hulkningar senare (från mitt håll) föddes visst en spindel. I mitt vardagsrum! Ve o fasa, what to do? Den fastnade lixom i den vita saken och om den kunde skrika lika högt som jag så hade det förmodligen varit en syn för gudarna. I ren panik lyckades jag peta ut den och slänga ut allt på balkongen. Nu är dörren stängd och mina fantasier om fina möbler och frukostar på balkongen fick sig ett abrupt slut. Skulle inte tro det längre. I alla inte än på ett tag...Jag kan inte ens sluta klia mig, det känns som att något kryper runt överallt. Brrrrr!

Bildbevis:


FY FAN FY FAN FY FAN!!!!

Foto: Diego Alborghetti

Räven och pratade om att hyra varsin cykel i sommar. Egentligen skulle jag vilja ha en egen som jag kan snygga till själv och den skulle vara mintgrön med en stor vit korg. Jag har en bild av att jag skulle gå upp tidigt och cykla iväg för att handla en massa gott till frukost. Jag skulle fylla min cykelkorg med fräscha frukter och grönsaker, nån god ost och en nybakad baguette. Och en flaska blåbärssaft.

Det låter ju bra i teorin, men (det finns alltid ett men) det skulle inte funka. För det första så är jag en trafikfara. För min egen och alla andras skull så tror jag att det är bäst att jag håller mig borta från vägarna. För det andra är det ju lite svårt att behålla en cykel. Jag vet inte hur många jag har blivit av med och ändå tror folk att det är vantar och glasögon som man tappar bort lättast. Inte för att jag har tappat bort en cykel, men de försvinner till höger och vänster. Ibland ligger låset kvar. Sist men inte minst så har jag ingen prickig klänning, vilket är ett måste om jag ska ge mig ut och vara så där idyllisk.

Tidigt en onsdag:
Killen: har jag matat katterna?
Jag: mmmm, det har du (det finns lixom inga katter här)
Killen: Bra! De har varit så jobbiga hela natten!
Jag: (börjar bli intresserad av att prata med en sovande kille) Vad har de gjort?
Killen: de har krafsat hela natten! Heeeeeela natten!
Jag: jaha, så nu är du trött?
Killen: (lite surt) ja, klart att jag är trött när jag inte har fått sova på hela natten... VEM är du?!

Sent en fredag:
Killen: Jag har inte afrokrull, jag har eurokrull!


Foto: coffeeart

När jag var liten brukade min pappa prata om ett franskt barnprogram, Belle et Sébastien, som han kom ihåg från när han själv var yngre. Det började visas i mitten av 60-talet och eftersom han då var runt 13-14 så var inte intresset så stort, men han kom väl ihåg den vita hunden. Någon gång under 80-talet kom en japansk animeversion av programmet, som jag inte har sett många avsnitt av, men jag får ändå en nostalgikänsla varje gång Bell & Sebastian kommer på tal. Tonårstid och barndomsminnen i ett, det ena på grund av musiken och det andra med hänvisningar till namnet. Med andra ord, Belle & Sebastian kan aldrig bli fel.

Foto: startfinish

Foto: weheartit

Foto: weheartit

Foto: flickr crazyromantic

What to do? Idag pratade H och jag om en liten roadtrip till Jönköping och Huskvarna. Det skulle vara skitkul att gå på Popadelica och åka bil dit. Lyssna på musik, stanna och fika, flumma och peppa. Och är det fint väder så skulle det kunna bli en riktigt bra 1:a maj. Men (det finns alltid ett men) nu såg jag att Strand har laddat för en riktig bra helg också. Valborg alltså. 1: maj alltså. Den helgen ALLTSÅ! Den här affischen fick jag syn på nu på vägen hem:


1) You say party, we say die!
2) Caribou

Foto: flickr

Jag skulle nog döpa honom till Albin.