Darla Teagarden. Vackert.


SMADAR DREYFUS



Smadar Dreyfus på Magasin 3 är värt ett besök. Hon experimenterar med ljud och bild genom att separera dessa från varandra och på så sätt ge ny tyngd/perpektiv till samma situation. Ett verk handlar exempelvis om ett familjefoto där man får se människor agera framför kameran i total tystnad för att sedan ta bort bilden och bara låta ljuden förklara handlingen. När man ser bara bilden känns tystnaden så totalt kompakt och även om de ler in i kamerna har jag svårt för att känna själva handlingen. När man å andra sidan hör ljud men inte ser någon bild är det på något sätt lättare att visualisera en bild inne i huvudet.

Ett annat verk är en installation med titeln Mother's Day som undersöker rösten i förhållandet till det offentliga rummet. Jag läste i DN nu att det är den drusiska befolkningen, utan möjligheter att ha kontakt med varandra mellan Syrien och Israel, som ropar till varandra över bergen. Det visste jag inte när jag var där och såg installationen, vilket jag då tolkade på lite annat sätt. Jag tolkade det snarare som globaliseringen och kontakten mellan ungdomar som sökte sig till väst och föräldrarna/släkten som blev kvar. Jag antog att det skulle visa på hur kontakten i det offentliga rummet skulle gestaltas om förutsättningarna var olika. Mer info om utställningen finns på

http://www.pastan.nu/konst-museer/smadar-dreyfus-fangar-sinnesintryck-pa-magasin-3-1.951060

http://www.magasin3.com/sv/utstallningar/dreyfus.html


Alex Prager, give me!








Tvättstugan



Nordiska museet har en utställning om tvättstugan och det absolut roligaste med utställningen måste vara de arga lapparna som museet eftersökte. Det gör de visst fortfarande såg jag nu, det går fortfarande bra att skicka in sin arga lapp och jag måste säga att folk kan vara väldigt kreativa i de situationer. Just tvättstugelapparna har jag iofs inte stött på, men efter att ha bott i korridor ett tag har man ju sett både det ena och det andra. Men, det var inte det jag var inne på. När jag läste om utställningen tänkte jag nämligen på mina erfarenheter av tvättstugemöten, som kan sammanfattas med ett ord: märkligt!

Först måste jag förtydliga att vår tvättstuga är stor, 8 tvättmaskiner, 4 torktumlare och 4 torkskåp. Med andra ord är det sällan man är helt själv där, oftast är det flera som tvättar samtidigt, men ibland har man tur och lyckas boka hela tvättstugan för sig själv. Men, som sagt, bara ibland. Under storstädningshelgen för något år sedan bestämde jag mig för att göra det ordentligt så alla täcken och kuddar åkte ner i tvätten. Jag tvättade de enligt anvisningar så klart, in med tvätt-och sköljmedel och tryck på start. No big deal. När jag tog ut kuddarna såg jag att det var några små dun kvar i maskinen men jag tänkte inte på det så mycket utan slängde in de i torktumlaren. Big misstake! När jag kom ner och skulle hämta tvätten var en av mina grannar där, en rätt rolig kille som jag brukade prata lite med i trapphuset. Han flummade på som vanligt, vi pratade om en konsert på Debaser som vi båda hade varit på, jag tog ut och vek ihop tvätten samtidigt som han väntade på att hans skulle tvättas klart. Han skulle ta över de torktumlarna som jag hade så jag skyndade mig för att ta ut min tvätt. Jag öppnade torktumlaren och POOOOOOOOF sa det! Ut flyger det dun i tusentals. Över halva tvättstugan. Dun som flyger och far, virvlar och yr och han och jag står och gapar som två fån. Det visade sig så klart att min kudde hade gått sönder och hade kanske så där en tredjedel dun kvar...allt annat var där det inte ska vara. Killen stammade fram något om att han kan använda de andra torktumlarna och jag svor nog en ramsa som skulle få kidsen att börja stortjuta. Jaha, det var bara att börja städa. Att sopa undan allt var en pärs i sig, dun som flyger runt av minsta vindpust, gissa hur lätt det är i tvättstugan. Efter mycket om och men lyckades jag få bort allt och skulle precis gå när jag insåg att killen egentligen stirrade på mitt hår när vi pratade. Han såg mig inte i ögonen, vilket så klart ledde till att jag började tycka att det hela var lite märkligt. Sen närmade han sig lite och påpekade lite försynt "du har lite...där i håret...lite dun". Suck.

Forts följer...












Kulturhuset

Mycket riktigt fanns det mycket att se på Kulturhuset idag. Ett tag funderade jag på att ge upp hela projektet och bara sitta hemma och dricka te men tvingade mig själv att ta på mig kläderna och släpa mig ut. Med paraplyet i högsta hugg kryssade jag mellan vattenpölarna och fantiserade om att vara i en regnig Paris på 60-talet. En svartvit sådan också. Väl där letade jag upp Shirin Neshat utställningen i Galleri 5.





Utställningen kändes! Det visades fyra filmer i olika rum och alla lika starka och gripande. Med ett poetiskt språk beskriver hon maktkampen mellan vi och de, kvinnor och män, människa och samhälle. Det finns många krav och regler att leva upp till och vad händer om man inte gör det? Hur gör man?

På vägen ner såg jag att det även var en utställning i Galleri 3, nämligen Alessandra Sanguinetti. I ett antal år följde hon sina kusiners liv på familjens farm i Argentina. De två flickorna är runt 10 år gamla när projektet inleds och man får följa de från barndomen in till vuxenlivet. Redan de första bilderna jag såg väckte tankar som ledde till Todd Solondz. Jag tänkte både på "Palindromes" och "Happiness" utan att exakt kunna sätta fingret på det. Hur som helst, några exempel från utställningen:






Mycket bra utställningar! Har man inget bättre för sig i det här vädret så är det helt klart värt att sig till Kulturhuset.

Shirin Neshat "Kvinnor utan män"

Idag ska jag trotsa vädret och bege mig till Kulturhuset för att se utställningen "Kvinnor utan män". Den iranskfödda konstnären Shirin Neshat berättar med sina bilder om makt, förtryck och den kvinnliga sexualiteten. Det handlar alltså om samhällets kontroll av den kvinnliga sexualiteten som maktvapen, något som man trodde hörde till historien. Än idag är ju den kvinnliga sexualiteten problematisk och den ges inte lika stort och självklart utrymme som den manliga motsvarigheten. Det ska bli riktigt spännande att se utställningen och ärligt talat så tror jag att den på sitt sätt är aktuell oavsett var den visas, Iran, Sverige eller USA.









Nyare inlägg
RSS 2.0