AnjasStockholm

Foto: Alexis Bledel som Rosie the Riveter

På tåget hem nu satt två tjejer bakom mig och diskuterade second hand-shoppingen. Tydligen hade de stenkoll på diverse butiker men när de började sin utläggning om miljöaktivism och feminism blev det riktigt intressant.
Tjej 1: "Ja, man hittar ju skitmycket snyggt och billigt. Bra för miljön också, haha"
Tjej 2: "Haha, eller hur! Snart tror folk att jag är en miljöaktivist så mycket som jag handlar sånt."
Tjej 1: "Hemska tanke, hahaha. Det är lite som med feminism, klart att jag tycker att vi ska ha samma rättigheter som män, men jag är verkligen inte feminist"
Tjej 2: "Herregud nej. Det är ju bra att man handlar ekologiskt och sånt, men man är inte en AKTIVIST för det. Och jag har inget gemensamt med feministerna, jag är inte lesbisk och jag hatar inte män."

Jag stönade fram ett knappt hörbart "herregud" när de satte igång, men ärligt talat så är det ju precis så det ser ut idag. Nu är det iofs fler som vågar kalla sig feminister och det har blivit trendigt att rädda miljön, men är det som sagt bara en trend? Har man bara hittat den rätta vägen för att nå ut till folket: modetidningar och klädbutiker. Fast det är inte helt solklart från andra hållet heller. Att vara feminist idag förutsätter lite att man är lesbisk eller queer, vilket utesluter en stor mängd människor. Man tas inte på lika stort allvar om man är hetero, har ett kontors/media/ekonomijobb, gillar mode och kläder och är bara vanlig. Men, feminism för mig är lika möjligheter, rättigheter och skyldigheter för både kvinnor och män. Och ja, jag är en likhetsfeminist och det finns många som skulle kunna bli upprörda nu, men varför betona skillnaderna mellan könen mer än vi redan gör? Från att ha stört mig på tjejerna till att tycka synd om de på 3 min. Det är inget att skämmas för eller ens behöva förklara, många feminister är precis om alla vi andra. Och att man vill göra något för miljön utan att tvingas skämta bort det, det är också helt ok.