Feel Like Taking You Home
Brendan Benson, denna svåra man. När jag hörde talas om honom första gången var han med i The Raconteurs tillsammans med Jack White. Och de blev jag aldrig särskilt förtjust i, även om jag gav de två, kanske till och med tre, chanser. Av denna anledning trodde jag att Brendan skulle vara tidsslöseri, men ack så fel jag hade.
Några vänner skulle se honom på Debaser Slussen för några dagar sedan och jag bestämde mig för att ändå kolla upp vad allt detta handlade om. När jag till slut lyssnade på en låt från "My Old, Familiar Friend" fastnade jag direkt. Fast, här måste jag poängtera varför jag fastnade. Inte så att jag föll för hans musik direkt, jag ogillade honom inte heller, problemet var att jag inte kunde avgöra. Och det föll jag för. Det blev veckans uppgift, det vill säga att ta reda på huruvida jag tycker att han är bra eller inte. Det som jag känner nu efter några dagars intensivt lyssnande är att han, trots att jag upplever honom som väldigt ojämn, har många guldkorn. Vissa låtar är jag förälskad i, till exempel "Garbage Day", "Feel Like Taking You Home" och "A Whole Lot Better" får mig att bli lycklig. Andra däremot dippar lite, känns som att åka musikalisk berg-och dalbana. Ena stunden tröttnar jag på honom och precis när jag är på väg att välja en annan skiva så vaknar jag till av nästa låt. Och jag tror att de bra låtarna är fler. Jag hoppas det i alla fall. Om inte så får jag göra en egen spellista med bara mina favoritlåtar.
Några vänner skulle se honom på Debaser Slussen för några dagar sedan och jag bestämde mig för att ändå kolla upp vad allt detta handlade om. När jag till slut lyssnade på en låt från "My Old, Familiar Friend" fastnade jag direkt. Fast, här måste jag poängtera varför jag fastnade. Inte så att jag föll för hans musik direkt, jag ogillade honom inte heller, problemet var att jag inte kunde avgöra. Och det föll jag för. Det blev veckans uppgift, det vill säga att ta reda på huruvida jag tycker att han är bra eller inte. Det som jag känner nu efter några dagars intensivt lyssnande är att han, trots att jag upplever honom som väldigt ojämn, har många guldkorn. Vissa låtar är jag förälskad i, till exempel "Garbage Day", "Feel Like Taking You Home" och "A Whole Lot Better" får mig att bli lycklig. Andra däremot dippar lite, känns som att åka musikalisk berg-och dalbana. Ena stunden tröttnar jag på honom och precis när jag är på väg att välja en annan skiva så vaknar jag till av nästa låt. Och jag tror att de bra låtarna är fler. Jag hoppas det i alla fall. Om inte så får jag göra en egen spellista med bara mina favoritlåtar.
Kommentarer
Trackback
