LOST...igen
Ok, det här kanske påminner om en hysteri, inte renodlad sådan, men det finns vissa likheter:
- hyperventilering varje gång ett avsnitt tar slut och man lämnas där i total ovisshet
- förlamning när man inser att det är en hel vecka kvar till nästa avsnitt
- plötslig blindhet/dövhet orsakad av att man sitter för nära dataskärmen/tv:n och har alldeles för hög volym på för att inte missa minsta lilla flugan som surrar förbi
Slutligen så måste man ta med det irrationella beteendet, det vill säga detta när någon som hatade LOST och som bara har sett allra första säsongen numera skyndar sig hem efter jobbet för att se hur det går för Hugo och Jack. But I just can't help it!
- hyperventilering varje gång ett avsnitt tar slut och man lämnas där i total ovisshet
- förlamning när man inser att det är en hel vecka kvar till nästa avsnitt
- plötslig blindhet/dövhet orsakad av att man sitter för nära dataskärmen/tv:n och har alldeles för hög volym på för att inte missa minsta lilla flugan som surrar förbi
Slutligen så måste man ta med det irrationella beteendet, det vill säga detta när någon som hatade LOST och som bara har sett allra första säsongen numera skyndar sig hem efter jobbet för att se hur det går för Hugo och Jack. But I just can't help it!
Kommentarer
Trackback
