AnjasStockholm

Min stora tonårskärlek, dåvarande love of my life, killen som jag absolut skulle gifta mig med eller åtminstone bli hans stalker nr 1, är i Stockholm ikväll. Jag var inte så gammal när bandet bildades, men det var någon gång när jag var elva-tolv år som jag hörde Animal Nitrate första gången. Jag gick på dansskola och en kväll skulle vi dansa fridans med de äldre tjejerna. De var lite läskiga: äldre, vuxnare, coolare (även om de var max sexton år, men hey, för en tolvåring är det ungefär detsamma som tjugo. Minst.). En av de coola tjejerna, Selma, spelade Suede medan vi väntade på att få börja och där och då bestämde jag mig för att jag också ska börja lyssna på dem. Inte för att jag föll för musiken på en gång, snarare för att tjejerna som lyssnade på Suede var så coola. Sen kom det här med tonårshormonerna och jag undrade i mitt stilla sinne hur jag kunde missa den där killen. Först då märkte jag hur han såg ut...PANG! Stackars killarna i sina skinnjackor och snedbenor, alla som jämfördes med Brett. Jag gick definitivt i fel skola, sådana snygga killar fanns bara inte där.

Tack och lov så handlade det inte bara om Brett, även om det förvisso bidrog till en viss del. Sedan kom deras kommersiella genombrott med Beautiful Ones och Trash, och vid det laget var jag helt såld. Varenda textrad analyserades och skivorna spelades om och om igen. Kommer ni ihåg Saturday Night? Jag skulle definitivt flytta till Stockholm, det var inte en tvekan om saken. Till och med nu händer det att jag tänker på den när jag åker i rulltrappan...eller de första besöken i Stockholm, vad hörde man i öronen? "...we'll go to freak shows ans peepshows. We'll go to discos, casinos, We'll go where people go and let go...oh whatever makes her happy..." Remember?