Midlake

Sydstatskillarna Midlake spelar på Debaser Medis ikväll och jag känner mig urbota korkad som glömde köpa biljetten i tid. Nu är det givetvis slutsålt och med andra ord helt kört. Till en början var tanken att de skulle spela på Debaser Slussen men eftersom efterfrågan var enorm flyttades konserten till Debaser Medis. Bra eller dåligt, det kan diskuteras, men personligen föredrar jag alltid konserter på Debaser Slussen. Det är mörkt, trångt, snygg scen, närhet till bandet och en helt annan känsla av att uppslukas av musiken. Debaser Medis förknippar jag mer med halvkassa "nysynth"-band som alla heter likadant och låter typ likadant medan Debaser Slussen står för kvalitet och lite tuffare musikval. Anyway, det faktum att de spelar på Medis nu gör det på något sätt lite lättare att skippa. Sedan så när det gäller de extra 100 biljetterna som släpptes innebär det att man får se bandet från biosalongen, dvs höra genom högtalarna och se genom ett panoramafönster. Rätt trist med andra ord. Ja, jag försöker lura mig själv här, men det är bara att erkänna, spelningen blir säkert sjukt bra.




När uppföljaren kom fyllde bandet sin episka indierock med flerstämmiga sångharmonier och mjukt melankoliska folkrocks-melodier, inspirerade av 70-talets soft-rockscen med namn CSN&Y, Fleetwood Mac och America utan att förlora i excentrism och genialitet. Bara tidlöst, magiskt och berikande. Tillsammans med omedlelbara alternativhiten ”Roscoe” (en av årtiondets största popstunder) och oemotståndliga Dire Straits/Lindsey Buckingham-flörten ”Head Home” smälte den hjärtan på den initierade indiepubliken, den mogne Mojo-läsaren och hela världens samlade kritikerkår med all rätt. Sällan faller alla bitar så här väl på plats. (Debaser)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0