Gun-Britt Sundström
"Å jag är säker på att det finns olyckligare äktenskap än vårt, i varje fall enformigare. Tvärtomprincipen leder ju nämligen också till att varje gång han vänder sig ifrån mig, upptäcker jag att det är honom jag vill ha. Är jag attraktivare på ryggen? frågar han bittert. Men det är bara hans klängande på mig som jag inte kan uppskatta. När han älskar mig med en sådan där självutplånande, självförtärande kärlek, blir det ju inget kvar av honom åt mig att vara kär i. Allt som behövs är lite likgiltighet, lite eldande likgiltighet."
Foto: tumblr
Jag ska just börja läsa en annan av Gun-Britt Sundströms böcker, nämligen För Lydia. Den köpte jag för två veckor sedan på Modernistas utförsäljning och äntligen står den på tur. Jag har även köpt Bitar av mig själv, men den får vänta ett litet tag till. Nu kom jag att tänka på Maken, en bok som slog mig med häpnad. Det var knappt så jag kunde tro att det fanns en bok som förklarade allt jag känner men inte alltid kan sätta ord på. Den kändes så jag helt enkelt. Att vara som Martina är inte alltid något att vara stolt över utan förbehåll, men det är skönt att känna igen så mycket av en själv i någon annan. Jag har läst den ett par gånger nu och jag vet att jag kommer att läsa den igen. Och igen. Och igen. Och även om bokens egentliga tema är Martinas och Gustavs förhållande så handlar den också mycket om hennes relation till litteratur och filosofi. Eller ja, litteratur är egentligen hennes enda, omvälvande, trogna, monogama förhållande.
Foto: tumblr
Jag ska just börja läsa en annan av Gun-Britt Sundströms böcker, nämligen För Lydia. Den köpte jag för två veckor sedan på Modernistas utförsäljning och äntligen står den på tur. Jag har även köpt Bitar av mig själv, men den får vänta ett litet tag till. Nu kom jag att tänka på Maken, en bok som slog mig med häpnad. Det var knappt så jag kunde tro att det fanns en bok som förklarade allt jag känner men inte alltid kan sätta ord på. Den kändes så jag helt enkelt. Att vara som Martina är inte alltid något att vara stolt över utan förbehåll, men det är skönt att känna igen så mycket av en själv i någon annan. Jag har läst den ett par gånger nu och jag vet att jag kommer att läsa den igen. Och igen. Och igen. Och även om bokens egentliga tema är Martinas och Gustavs förhållande så handlar den också mycket om hennes relation till litteratur och filosofi. Eller ja, litteratur är egentligen hennes enda, omvälvande, trogna, monogama förhållande.
Kommentarer
Postat av: Hella
Fantastiskt citat!
Postat av: Hella
Fantastiskt citat!
Postat av: Hella
Fantastiskt citat!
Postat av: Hella
WTF! Jaja jag har ju inte kommenterat på ett tag ;)
Postat av: Anja
Hahaha, va faan?! Snacka om att ta igen! ;-)
Trackback
