Hypnotisören: försnack
Räven och jag har en nystartad bokklubb som invigs nu med Lars Keplers Hypnotisören. Förväntningarna har varit skyhöga, i alla fall nu när alla spekulationerna kring författaren har lagt sig och man vet hur det egentligen ligger till. Till min stora glädje har boken kommit ut som pocket och Räven och jag slog till ganska omgående.
Läsningen inleddes igår och idag har jag kommit ca halvvägs. Eftersom jag inte vet hur långt Räven har kommit så vill jag inte avslöja något, men jag vill bara poängtera att den är omöjlig att lämna ifrån sig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något i den lockar och driver en vidare. Boken i sig är egentligen inte så bra. Rent stilistiskt tycker jag att den faller rätt hårt med inte så snygga dialoger, många upprepningar och alldeles för enkla fraser. Den är klyschig, spretig, inte direkt nytänkande men helt jävla beroendeframkallande...hur än det nu går ihop.
Läsningen inleddes igår och idag har jag kommit ca halvvägs. Eftersom jag inte vet hur långt Räven har kommit så vill jag inte avslöja något, men jag vill bara poängtera att den är omöjlig att lämna ifrån sig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något i den lockar och driver en vidare. Boken i sig är egentligen inte så bra. Rent stilistiskt tycker jag att den faller rätt hårt med inte så snygga dialoger, många upprepningar och alldeles för enkla fraser. Den är klyschig, spretig, inte direkt nytänkande men helt jävla beroendeframkallande...hur än det nu går ihop.
Kommentarer
Trackback
