AnjasStockholm

Nu är det dags. Nu ska jag peppa mig själv och förhoppningsvis, till slut, släpa mig upp till förrådet och gräva fram mina vinterkläder. Jag kom precis hem, frusen och irriterad på skorna som definitivt inte är gjorda för isiga gator. Jag tog mig hem, men gick i snigelfart, redo för ett fall vilken sekund som helst. Jag svor också åt mig själv som inte har orkat gå upp till vindsförrådet och bara leta upp de förbannade stövlarna. I ärlighetens namn så kan jag inte sätta fingret på varför jag tycker att det är så jobbigt, förmodligen för att det råder ett fullständigt kaos där uppe. Och jag hatar kaos omkring mig. Det är som den mörka delen av ens hjärna där allt obehagligt samlas och skuffas undan. Surrealistiskt, jag väntar bara på att stolarna ska börja gå av sig själv och klockorna börja smälta. Sedan så finns det faktiskt en annan aspekt av mitt problem, nämligen för många skräckfilmer. Det är inte så trevligt att gå runt där uppe och veta att en seriemördare/nazistzombie/vampyr/varulv/clown kan dyka upp vilken sekund som helst. Inte det minsta.

Foto: weheartit