The Walking Dead: första intryck



Oh well, jag såg det första avsnittet av The Walking Dead och jag älskar den redan. Tydligen är den baserad på en tecknad serietidning, vilket är helt nytt för mig. Men i vilket fall är den ett välkommet tillskott i tv-seriefamiljen. Den är skitig, snyggt gjord, välspelad och med en dammig och blodig atmosfär. Förfallet är ledordet i pilotavsnittet: kropparna förfaller och blir till zombies, likaså staden, med byggnader som ser ut som rest från gamla öststater, skräpiga gator och ovårdade trädgårdar.

Polismannen Rick blir skjuten och hamnar i koma. När han vaknar är sjukhuset öde och utanför ligger en mängd lik staplade på varandra. Förvirrad och fortfarande svag efter skadan tar han sig hem till sin familjen, som inte så oväntat, är försvunnen. Hela staden verkar ha utplånats och de enda som är kvar är zombier som hasar sig fram på gatorna.

Än så länge ser zombies ut som tja...zombies. Och jag hoppas att det förblir så. Jag älskar skräckfilmer, men alla de här superzombies med sina superkrafter, som är hypersnabba och starkare än Hulken är inte så där extremt läskiga. De här å andra sidan är tysta, viskande, hasande och det kryper längs ryggraden bara jag tänker på hur de rör sig på gatorna. Jag håller tummarna för att det fortsätter i samma stil!

Och jag ska också säga att den här serien fick till och med mig att bli både äcklad och förvånad. Jag har ju sett en och annan blodig skräckfilm och serie, men The Walking Dead är våldsam och riktigt riktigt vidrig. Det finns en scen som jag önskar att jag inte hade sett, men nu ska jag inte berätta mer om den för jag vet att klagomål om spoliers dyker upp. Allt jag kan säga är don't eat and watch!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0