Att ta nattåget till Lissabon

Jag läser just nu Nattåg till Lissabon av Pascal Mercier och det var egentligen av en slump som jag hittade boken. Jag var på väg till Jönköping och kom till centralen lite för tidigt. I vanlig ordning gick jag in på Pocketshop och efter några obeslutsamma rundor fick jag syn på boken. Nu blev det dags att skynda sig till tåget och jag köpte den utan att ens ha läst vad den handlade om. En författare jag inte kände till, en bok som jag aldrig hade hört talas om, men redan efter ett par sidor kunde jag konstatera att jag kommer att gilla den. Förvisso tyckte jag att den var lite svår att komma in i, men samtidigt så var den så lockande att jag inte kunde sluta läsa. Nattåg till Lissabon handlar om Raimund Gregorius, även kallad Mundus, som är lärare i klassiska språk. Större delen av sitt liv har han spenderat på en skola där han först var elev själv, sedan jobbade som vikarie innan han fick fast tjänst och blev kvar. Han är expert i sitt ämne och det är ytterst få kan mäta sig med honom. På vägen till jobbet en dag möter han en högst ovanlig, portugisisk kvinna som vänder hela hans tillvaro upp och ner. På en dag bestämmer han sig för att sluta på sitt jobb och göra något som han aldrig gjort tidigare: ta sitt liv i egna händer. Mitt under en lektion går han ut och beger sig först till en antikvariat där han hittar en bok som leder honom vidare i hans planer att åka till Lissabon, han köper en tågbiljett och väntar sedan hemma tills det är dags att åka. Han svarar inte i den ringande telefonen och öppnar heller inte dörren när hans elever dyker upp. En man som aldrig missade en dag på jobbet, en som alltid kom dit vid exakt samma tidpunkt, en som levde sitt invanda och trygga liv. Denna man var nu förändrad. Självklart tvivlar han, funderar på att vända, försöker omprioritera, men kommer ändå alltid till samma slutsats: livet är kort. Han kastar sig ut och bryter upp med sitt gamla liv.

Jag måste säga att boken är oerhört intressant även om jag oftast starkt ogillar böcker i Coelho-stilen. Jag äger faktiskt flera stycken, efter ett infall för ett par år sedan, men jag skulle inte vilja säga att de hör till kvalitetslitteratur. Hur som helst, Raimund Gregorius här försöker också hitta sig själv, fundera ut hur hans liv kunde ha sett ut om han valt en annan väg. Förvisso har jag inte kommit så långt än, men än så länge älskar jag miljöerna som beskrivs i boken. Den akademiska världen, antikvariaten, bibliotek, böcker, böcker och ännu mer böcker. Det är också en historisk skildring av en annan bok som han sysselsätter sig med. Än så länge är den faktiskt väldigt bra, men det återstår att se om den övergår till Coelho-stilen eller om den verkligen är så bra som jag tror. För tillfället blir jag själv mest sugen på att ta nattåget...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0