Demonstrera mera


Johannes Brost under Almstriden 1971.

Jag skulle ge mycket för att vara med och uppleva känslan under 60-och 70-talet. Om man kunde vrida tillbaka tiden så skulle '68 vara det givna året. Studentrevolten, kårhusockupationen, Vietnamdemonstrationer, miljörörelsen och kvinnokampen. Det var en tid då folk kämpade och verkligen jobbade för sin sak, protesterade och genomförde sådant som idag förmodligen bara skulle tonas ner och dö ut. Man ska göra det lilla man kan för att visa sitt missnöje och försöka påverka. Engagemang och aktion, det är fascinerande.

Stockholmarna fick fart när de tretton almar i Kungsträdgården skulle sågas ner för att ge plats åt en ny t-baneuppgång. Protesterna lät inte vänta på sig och åratal av rivningsraseri fick utlopp. Stockholm var som en stor byggarbetsplats och folket fick nog. Telefonkedjor bildades, många tog ledigt från sina jobb och skolkade från skolorna för att vara med och försvara almarna. Stridigheterna utbröt och många skadades, men almarna står kvar.

Nu när jag arbetar med det här projektet så kan jag inte låta bli att tänka på demonstrationen efter årets val. Vi var många som samlades men sen då? Inte så mycket mer. Blasérade är vad vi är, ingen kämpar längre om det (eventuellt) inte handlar om personlig vinning. Vart har engagemanget tagit vägen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0