AnjasStockholm

Jag läste just en artikel i DN om att gravida och menstruerande kvinnor uppmanas av Nya Zeelands nationalmuseum att undvika en del av museetes samlingar. Detta för att de ska slippa besvär med Maoriandarna, alltså ett råd för att skydda kvinnorna (?).

Mycket har sagts om menstruationen och man kan nog enas som att den alltid har varit och tydligen fortfarande är mytomspunnen. När vi pratar om olika religioner, länder eller folkslag till exempel så pratar vi alltid om deras skillnader. Men, det som de/vi alla har gemensamt är myter om den menstruerande kvinnan. I väldigt många fall har menstruationen betraktats som oren och kvinnans liv har därför varit ännu hårdare reglerat under vissa dagar i månaden. "Häxorna" avrättades i viss mån med bakgrund till hur kvinnans pms-besvär har varit. Kvinnan mådde piss och var då inte smått neurotisk på grund av hormonerna utan på grund av förbundet med djävulen. Jodå.

Grunden finns i förhistorien, när balansen manligt och kvinnligt ansågs vara lika viktigt som natur och kultur. Det är ett evigt kretslopp och myterna berättar om den ständigt återkommande månen som var i förbund med kvinnans blod. Månen var kvinnans sanne make och det är denna tro som fortfarande finns på Nya Zeeland. Menstruationsblodet hade tilldelats en makt, på både gott och ont. I vissa kulturer var kvinnor som kraftigast då, till och med så pass att de befann sig på toppen av sin andlighet som var så stark att de till och med nådde en profetisk förmåga. Att de första schamanerna var kvinnor antar jag att det det hade med just denna övertygelse att göra. I vilket fall så förblev kvinnorna annorlunda och skrämmande, deras krafter skulle tyglas. Kvinnan var farlig och oren när hon hade mens: om hon badade i havet skulle fisken dö, om hon vattnade blommorna skulle allt torka och dö ut, hon fick absolut inte jaga eller i vissa fall inte ens gå på samma vägar som män. Många förbud har det varit genom tiderna och än idag pratar vi tyst om mensen. Den är för fan blå i reklam för bindor!