AnjasStockholm

1 maj

Det känns i hela kroppen att 1 maj börjar närma sig. Man vaknar tidigt, det är ljust och soligt, det doftar gott och en känsla av gemenskap blir extra påtaglig. Något är på gång, det känns så. Jag brukar inte bry mig om midsommar och nyår, de är som vilka andra dagar som helst...bara lite mer organiserat supande, men Valborg och 1 maj missar jag aldrig. En dag om året kan man faktiskt visa gemenskap och önskan om förändring, även den mest ointresserade borde ge sig ut. Men varje år finns det också lite besvikelse i det hela. Jag önskar att jag var med på 60-talet, när hela samhället sjöd av engagemang och entusiasm. En person som var med på den tiden förklarade det rätt enkelt: "Man skulle bara vara med. Det var en sån tid då man skulle protestera mot allt. Det var konstigt om man inte gjorde det, om man inte krävde sina rättigheter". Idag har väldigt många en blaserad inställning till det hela. De kan låta så vettiga i vissa diskussioner men när man för en gångs skull faktiskt ska göra någonting, visa var man står, var är de då? Ibland hoppas jag kanske för mycket. I år känns det också extra viktigt att vara med och visa på att det faktiskt finns andra åsikter och önskningar i samhället. När kärnkraftverk exploderar, sjuka tvingas bli friska eller dö, är det liksom inte dags att man tar ställning? Åtminstone för en dag.

Jag har faktiskt aldrig varit med i något demonstrationståg, trots att jag tänker varje år att jag bannemej ska! Men det kommer alltid något jävla skit emellan och sen ångrar jag mig och känner mig dålig sen. På söndag ska jag köra bil till Norberg av alla ställen, så det blir ju inte av då heller. Förbannat! Men det är viktigt och jag älskar folk som faktiskt gör det.

Men vet du? Jag tror att vi en dag kommer att få uppleva ett nytt 60-tal, det kommer att komma en antireaktion på den här förbannade egoismen. Folk kommer att bry sig igen. Jag är säker!

Jag brukar ofta vara med och demonstrera.... Jag hoppas, som sandra, att det snart kommer en motreaktion på egoismen. Eller jag hoppas iallafall!

Meningen "Där företagen har krav på sig att öka vinsten och minska kostnaderna. Och där vinst kan gå före liv." är så sann dessa dagar, så att man blir riktigt mörkrädd för sina medmänniskor.

Jag håller tummarna för att ni har rätt! Men det var faktiskt mer folk än väntat. Kan bero på valet, SD och även att många miljöpartister (som undertecknad) har börjat ta steget till vänster. I vilket fall så hoppas jag att det inte är tillfälligt - nästa val måste sluta bättre.

alltbra?:)

Våren är härlig men sedan blir det bara ett enda stort anti-klimax med Sommaren jag längtar redan till Vintern Sommaren är anti-klimax svettigt, ystra människor som Irrar omkring utan mål och mening I nya bilar unga glada muppiga par med gott om pengar som man retar sig på! (själv börjar jag bli till åren även om jag ser ung ut) jag var på Valborg ute o irrade omkring på cykeln I vanlig ordning cyklandes mil etter mil för att få tag I frukost då hörde jag att det var något spektakel I slottsbacken det var en tjej som stod på scen och berättade nåt om ett jazzhak I Uppsala för länge sedan jag förmodar att dem skulle köra jazz sen! det gick så fort jag cyklade ju bara förbi på ett sätt hade jag lust att stanna och lyssna tyckte nästan lite synd om henne hon stod där och talade för döva öron men jag sket I det ska jag stå där själv bland alla förfriskade glada par med en framtid? nej jag drog!