AnjasStockholm

Well well...

Tentan är inlämnad. Helt ärligt så kom jag fram till en insikt idag. Nej, den smällde till mig rätt i skallen när jag satt på tåget hem. Alltså, inget av det här är egentligen värt om det innebär att man blir sjuk på kuppen. Att aldrig riktigt hinna vila är nog inte det optimala för kroppen så idag betsämde jag mig för att börja ta det lite lugnare. Det är inte ok att smälla i sig en påse M&M för att man inte hinner äta lunch trots att man vet att M&M:s innehåller mjölk, vilket jag inte riktigt tål. I synnerhet inte i kombination med stress. Nej, det ska bli ändring på det här. Så, jag tänkte så här: varför stressa så mycket med tentan nu när man faktiskt kan lämna in den senare också. Ok, det finns ingen chans till VG då, men vill jag ens ha det längre? Och den måste inte vara perfekt heller. Att man kanske få komplettera är inte hela världen heller. Så egentligen, varför stressar jag? Från och med imorgon ska jag se till att börja planera bättre och tamigtusan sluta ta det på så blodigt allvar.

Foto: tumblr

Ja, jag har ju ändå en uppsats att tänka på så det är inte så att jag tar semester nu, men lite lugnare ska det bli! Helt klart.

Vad glad jag blir att den insikten slog dig i ansiktet. Inte omständigheterna runt omkring såklart, men... Jag vet hur illa det kan gå om man inte lyssnar på sin kropp i tid. Och ingenting med skolan är faktiskt så viktigt att det är värt att bli sjuk över. Det är för övrigt det som är det fina med högskolan, det går alltid att komplettera, till skillnad från gymnasiet. Chanserna tar aldrig slut. Fantastiskt! (Men jag vet, det är lättare sagt än gjort att släppa duktighets-tvånget.)

Tack Sandra! =) Och du har verkligen helt rätt, chanserna tar ju aldrig slut. Jag måste lära mig det här med att lyssna på kroppen, inte så jäkla kul att falla nu i slutspurten liksom. Men som du säger, det är lättare att säga det...men nu ska jag verkligen försöka ändra på saker och ting!

Good girl!!!

Låter sunt! Hoppas att du verkligen tar det lugnare också, det är så lätt att säga att man ska ta ner ambitionsnivån, medans man mentalt ändå jobbar på 200%

Jag håller tummarna! Det är en sund inställning som fler borde ta till sig men jag håller med Matilda ovan, det är svårt att släppa det mentalt. Men bara man verkligen har insett allvaret i det så går det säkert lättare.