Devoured - Johnny Boy Eriksson
På vägen hem nu funderade jag på hur jag skulle kunna utforma en text om kvällens vernissage på bästa sätt. Jag testade ett antal olika meningar och några olika upplägg men inget kändes riktigt bra. Inte ens tillräckligt äkta. Jag är mållös helt enkelt.
Innan vi gick dit visste jag ungefär det som jag kunde läsa i inbjudan. Jag visste att Johnny Boy Eriksson hade använt sig av packtejp och jag visste också att det tog honom sex veckor att blir klar med installationen. Jag visste att det handlade om skulpturer och en stor mängd rosor. Jag visste att han ifrågasatte stereotyper i vårt samhälle och alla våra identiteter. Vad jag inte visste och vad jag absolut inte var beredd på var den hisnande känsla som uppstod i samma sekund som jag klev in på Wetterling Gallery. Jag möttes av en atmosfär så speciell att jag nästan började viska och undvek att prata för högt. Att beskriva känslan som andaktsfull är nog ganska träffande. Det var som att gå ner i katakomber och omges av tunga väggar och figurer karvade in i stenväggen. Eller som att befinna sig Egypten och Konungarnas dal. Jag var heller inte beredd på de höga skulpturerna eller den fullständigt enorma mängden av tejprosor som täckte väggar och tak.
Har ni möjlighet att gå dit så gör det. Inte bara det att sjävla utformningen är fantastisk, den väcker också många tankar kring vårt sätt att leva och vara. Vilka är vi och vilka vill vi vara? Vad kan vi göra för att inte förlora oss själva och våra egna identiteter när vi är så upptagna med att spela olika roller? Devoured visas från 19 augusti till 10 september så passa på och gå dit. Ni kommer inte att ångra er.
Vad: Devoured
Var: Wetterling Gallery, Kungsträdgården
När: 19 aug-10 sep
Innan vi gick dit visste jag ungefär det som jag kunde läsa i inbjudan. Jag visste att Johnny Boy Eriksson hade använt sig av packtejp och jag visste också att det tog honom sex veckor att blir klar med installationen. Jag visste att det handlade om skulpturer och en stor mängd rosor. Jag visste att han ifrågasatte stereotyper i vårt samhälle och alla våra identiteter. Vad jag inte visste och vad jag absolut inte var beredd på var den hisnande känsla som uppstod i samma sekund som jag klev in på Wetterling Gallery. Jag möttes av en atmosfär så speciell att jag nästan började viska och undvek att prata för högt. Att beskriva känslan som andaktsfull är nog ganska träffande. Det var som att gå ner i katakomber och omges av tunga väggar och figurer karvade in i stenväggen. Eller som att befinna sig Egypten och Konungarnas dal. Jag var heller inte beredd på de höga skulpturerna eller den fullständigt enorma mängden av tejprosor som täckte väggar och tak.
Har ni möjlighet att gå dit så gör det. Inte bara det att sjävla utformningen är fantastisk, den väcker också många tankar kring vårt sätt att leva och vara. Vilka är vi och vilka vill vi vara? Vad kan vi göra för att inte förlora oss själva och våra egna identiteter när vi är så upptagna med att spela olika roller? Devoured visas från 19 augusti till 10 september så passa på och gå dit. Ni kommer inte att ångra er.
Vad: Devoured
Var: Wetterling Gallery, Kungsträdgården
När: 19 aug-10 sep
Kommentarer
Trackback
