AnjasStockholm

Nyss hemkomen efter en riktigt trevlig kväll i Vitabergsparken. Det var första gången jag såg Frida Hyvönen och jag måste säga att hon var den charmigaste på länge. Herregud vad hon verkar vara rolig. Från det att hon kom ut på scen i en söt (genomskinlig) tyllkjol till att hon sa saker i stil med "man föds inte till Frida Hyvönen, man blir det". Ena stunden småskrattade man åt hennes små egenheter för att i nästa stund höra henne sjunga om sin farmors begravning. Och just det där verkar vara det typiska för Frida Hyvönen: mosättningarna. Rent euforiska melodier blandad med blytunga texter. Glädje och allvar. Allt på en och samma gång. Och jag älskar hennes sätt att uttrycka sig in i den minsta textrad. Med alla känslor utanpå, rätt framför en, innan man ens har fattat det själv.

Och så mycket folk det var. Precis där runt scenen var det fullsatt men tydligen satt folk även på andra sidan kullen. De såg dock ingenting men kunde likaväl njuta av musiken på sina picknickfiltar.  Man fick också höra ett antal låtar från den kommande skivan som faktiskt känns väldigt lovande. En mycket trevlig kväll med andra ord.