Galleritorsdag
Galleritorsdag, ett begrepp skapat av moi och en av mina vänner. Precis så som det låter går vi på konstrundor och vernissage vissa torsdagar, and it's lovely! Vi har haft sommaruppehåll och idag bjuds det på så mycket fint att vi borde kicka igång...om det inte var för den här flytten i helgen. Jag är nästan begravd i flyttlådor, har träningsvärk och ont på ställen som jag inte ens visste kunde göra ont. Men om jag hade varit fri från olika måsten så hade jag börjat kvällen på Gun Gallery på Runebergsgatan. Ikväll är det vernissage för Michael Wolfs Life In Cities och jag tror att det kan blir riktigt intressant. Gun Gallery är alltid ett av mina favoritställen att besöka, inte bara det att de verklingen väljer konstnärerna med stor omsorg utan och att man alltid går därifrån nöjd. Och så är det förbannat trevligt! Johan Croneman skriver så här i inbjudan:
Michael Wolf är sällskap för en promenad. En lång promenad. Och alla riktiga promenerare vet vad som är bäst med en promenad (förutom promenadskorna): Att gå vilse. Man vill gå vilse med Michael Wolf. Han tar med oss till T-banan också, ner i underjorden, och en annan slags sammanhållen, mer bunden form av täthet. Han (och vi med honom) tittar in i de till bristningsgränsen fyllda rusningstrafikvagnarna, immade rutor, tusentals isolerade människor under påtvingad gemensamhet. Med betoning på gemen. Kanske också en fasad, en levande fasad – med betoning på fasa.
Var: Runebergsgatan 3
När: ikväll, från kl 17.00
Sedan skulle jag styra kosan mot Hudiksvallsgatan och se Annika von Hausswolff fotografier med tema övergivna hus och platser. Bara vetskapen om vad hennes utställning kommer att handla om framkallar lite kalla kårar. Det här med övergivna hus, det är så fascinerande och obehagligt på samma gång. Ett tag var jag riktigt intresserad av det här med urban exploring, åka runt till övergivna byggnader och försöka se spår efter den som har bott där. Den tomma, nästan lite apokalyptiska känslan, den kan vara överväldigande. Och har man den minsta lilla fantasi så kan man tolka in allt och lite till. I synnerhet när det finns föremål kvar, man undrar ju vart människorna har tagit vägen. Mer info om utställningen finns här.
Var: Andréhn-Schiptjenko, Hudiksvallsgatan 8
När: ikväll, från kl 17.00
Michael Wolf är sällskap för en promenad. En lång promenad. Och alla riktiga promenerare vet vad som är bäst med en promenad (förutom promenadskorna): Att gå vilse. Man vill gå vilse med Michael Wolf. Han tar med oss till T-banan också, ner i underjorden, och en annan slags sammanhållen, mer bunden form av täthet. Han (och vi med honom) tittar in i de till bristningsgränsen fyllda rusningstrafikvagnarna, immade rutor, tusentals isolerade människor under påtvingad gemensamhet. Med betoning på gemen. Kanske också en fasad, en levande fasad – med betoning på fasa.
Var: Runebergsgatan 3
När: ikväll, från kl 17.00
Sedan skulle jag styra kosan mot Hudiksvallsgatan och se Annika von Hausswolff fotografier med tema övergivna hus och platser. Bara vetskapen om vad hennes utställning kommer att handla om framkallar lite kalla kårar. Det här med övergivna hus, det är så fascinerande och obehagligt på samma gång. Ett tag var jag riktigt intresserad av det här med urban exploring, åka runt till övergivna byggnader och försöka se spår efter den som har bott där. Den tomma, nästan lite apokalyptiska känslan, den kan vara överväldigande. Och har man den minsta lilla fantasi så kan man tolka in allt och lite till. I synnerhet när det finns föremål kvar, man undrar ju vart människorna har tagit vägen. Mer info om utställningen finns här.
Var: Andréhn-Schiptjenko, Hudiksvallsgatan 8
När: ikväll, från kl 17.00
Kommentarer
Postat av: fifi
Galleritorsdag låter ju grymt! Jag gillar såna där en-gång-i-veckan-koncept. Ett par kompisar hade jämt sopptorsdagar ett tag då alla som ville fick komma dit och äta och umgås.
För mig var det först blodpudding som ställde till det och det åt jag lite då och då i slutet av min vegetarianism. Sedan var jag i Berlin och dreglade över allt gott på frukostbuffén, åt en skiva mortadella och några månader senare var det kört.
Trackback
