Ögonblicksbild: change your life
Var: Midsommarkransen
När: 26 juli
Mänskligheten i en masspsykos?
Det har nästan gått ett dygn nu sedan de vidriga händelserna i Norge. Jag har inte kunnat låta bli att följa utvecklingen även om jag bara blev mer upprörd för varje minut som gick. Och upprörd blir man av flera anledningar. Det är fruktansvärt att så många människor har mist sina liv och framförallt ungdomar som faktiskt var där och jobbade för en bättre värld. Och alla deras anhöriga, många liv har blivit förstörda för alltid. Tragiskt. Fruktansvärt. Vidrigt.
Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att dra paralleller till 30-talets Tyskland, något som aldrig borde upprepas igen men som har stadigt varit på uppgång. På 90-talet kom Ny Demokrati in i riksdagen. Från aug 1991 till jan 1992 sköt Lasermannen 11 personer. Sedan dess har det fortsatt i samma stil, nu har vi SD som är med i leken. Nya skjutningar, denna gång i Malmö. Och nu detta. All vardagsrasism verkar kulminera i en övertygelse om att man kan döda alla som inte har samma åsikter eller samma hudfärg. Var det inte precis det som hände i Tyskland och är det inte samma vindar som blåser nu igen? Igår var det många som var snabba med att skylla på muslimer, förbannat ogenomtänkta kommentarer har flödat. Och varför? För att det är ok. Det är vardag. Vi har fått det inpräntat i oss att vi ska bli rädda för muslimer (OBS! Inte ens muslimska extremister, vilken vanlig muslim som helst går bra. Det räcker t o m med en random mörkhyad person, alla de är ju likadana) varje gång något händer. Vi är fruktansvärt snabba att skrika terrorister (= muslimer) och pinsamt nog var det få som tänkte ett steg längre. Att det var högerextremister som låg bakom dådet kunde man nog ha räknat ut rätt lätt. Men nej. I all skräck för något som faktiskt är relativt avlägset har vi blundat för faran som finns mycket närmar. Vi har röstat in SD, vi har spätt på vadagsrasismen, vi har faktiskt låtit det hända. I stället för att ta itu med det som ligger så nära har vi oroat oss och varit rädda för "de andra", som i västerländska ögon alltid kommer att vara just det...de andra. Som vi antingen ska rädda eller försvara oss mot. Jag menar absolut inte att vi inte ska ta terrorismen på allvar, oavsett varifrån den kommer, men vi har gravt underskattat problemen i vårt egna samhälle. Vi lägger oss gärna i det som sker "där borta" i stället för att reda ut det som händer hos oss. Skytten hade visst problem med det "mångkulturella samhället" läste jag igår. Men guess what, det har jag med. Dock av andra orsaker.
Jag tror att jag är långt ifrån ensam om att dra paralleller till 30-talets Tyskland, något som aldrig borde upprepas igen men som har stadigt varit på uppgång. På 90-talet kom Ny Demokrati in i riksdagen. Från aug 1991 till jan 1992 sköt Lasermannen 11 personer. Sedan dess har det fortsatt i samma stil, nu har vi SD som är med i leken. Nya skjutningar, denna gång i Malmö. Och nu detta. All vardagsrasism verkar kulminera i en övertygelse om att man kan döda alla som inte har samma åsikter eller samma hudfärg. Var det inte precis det som hände i Tyskland och är det inte samma vindar som blåser nu igen? Igår var det många som var snabba med att skylla på muslimer, förbannat ogenomtänkta kommentarer har flödat. Och varför? För att det är ok. Det är vardag. Vi har fått det inpräntat i oss att vi ska bli rädda för muslimer (OBS! Inte ens muslimska extremister, vilken vanlig muslim som helst går bra. Det räcker t o m med en random mörkhyad person, alla de är ju likadana) varje gång något händer. Vi är fruktansvärt snabba att skrika terrorister (= muslimer) och pinsamt nog var det få som tänkte ett steg längre. Att det var högerextremister som låg bakom dådet kunde man nog ha räknat ut rätt lätt. Men nej. I all skräck för något som faktiskt är relativt avlägset har vi blundat för faran som finns mycket närmar. Vi har röstat in SD, vi har spätt på vadagsrasismen, vi har faktiskt låtit det hända. I stället för att ta itu med det som ligger så nära har vi oroat oss och varit rädda för "de andra", som i västerländska ögon alltid kommer att vara just det...de andra. Som vi antingen ska rädda eller försvara oss mot. Jag menar absolut inte att vi inte ska ta terrorismen på allvar, oavsett varifrån den kommer, men vi har gravt underskattat problemen i vårt egna samhälle. Vi lägger oss gärna i det som sker "där borta" i stället för att reda ut det som händer hos oss. Skytten hade visst problem med det "mångkulturella samhället" läste jag igår. Men guess what, det har jag med. Dock av andra orsaker.
Popster-pepp
Imorgon är det dags för Popaganda och Parkteaterns gratisfestival i Galärparken. Jag tror att det kan bli bra det här, Parkteatern gör sällan fel. Och Popaganda har ju sina fördelar också, inte minst det här med att de faktiskt bokar förbannat bra artister.
Spelschemat ser ut så här:
15.00 Fanny
16.00 Summer Heart
17.00 Urban Cone
18.00 Azure Blue
19.00 You say France and I whistle
20.00 Wild at Heart
21.00 Parker Lewis
Sugen på lite förpepp? Här har ni en playlist.
Spelschemat ser ut så här:
15.00 Fanny
16.00 Summer Heart
17.00 Urban Cone
18.00 Azure Blue
19.00 You say France and I whistle
20.00 Wild at Heart
21.00 Parker Lewis
Sugen på lite förpepp? Här har ni en playlist.
Back in Stockholm
Nu är jag tillbaka från den underbara Sicilien...och det känns tungt. Jag hade gärna kunnat stanna kvar några veckor till eller varför inte hela sommaren? Men det var helt fantastiskt. Allt gick ut på att äta gott, sola och bada. Vi hann besöka lite fantastiskt fina små ställen, bland annat Castelmola och Taormina. En vacker dag ska jag flytta dit!
Nu gäller det att komma ikapp med Stockholmpulsen, jobbet och det trista vädret. Och damma av bloggen!
Nu gäller det att komma ikapp med Stockholmpulsen, jobbet och det trista vädret. Och damma av bloggen!
FLIM och mojito
Vilken helg! Igår var vi alltså i Vinterviken på FLIM, festivalen som jag skrev om i förra inlägg. Elektronisk musik när den är som bäst kan man nog också säga. Härligt väder, trevligt umgänge, god mat, vin, musik, filt, ballonger. En helt fantastisk dag! Det var första gången en FLIM-festival ordnades och jag hoppas verkligen att de gör om det.
Kvällen avslutades hos E i Västertorp, där det bjöds på jordgubbar, choklad och mojitos. Och Stockholms största och godaste pizza. Men E saknade en mortel så för att fixa en mojitohink fick man ta till det näst bästa: kastrullen och hammaren. Man tager vad man haver!
Kvällen avslutades hos E i Västertorp, där det bjöds på jordgubbar, choklad och mojitos. Och Stockholms största och godaste pizza. Men E saknade en mortel så för att fixa en mojitohink fick man ta till det näst bästa: kastrullen och hammaren. Man tager vad man haver!
Dance baby dance
Enligt yr.no kan man räkna med sol och värme även under morgondagen och vad kan passa bättre då än mysiga, endags festivaler ute i det gröna? Yes, inte bara en utan två stycken!
Först har vi Blommor & Bin, som bjuder på techno/electro/untz untz. Den är på Långholmen och startar kl 12.00
Sommarens finaste gryta puttrar och avger en gudomlig doft av sol, kärlek och dansmusik. Årets troligen mest uppskattade fest står runt trädet och förberedelserna är i full gång.
Blommorna pollineras och bina polleras för en fest där alla är välkomna.
Djs hålls hemligt. Oroa er dock inte.
___________________________________________________________________________________________
Två timmar senare, kl 14.00, kommer FLIM igång, en klubb som brukar hålla till på Nordic Light. Här snackar vi också electro men mer ambient, alltså lite lugnare, mingelvänligare och mer passande för såna som moi.
Som en hyllning till det sköna sommarvädret och för att visa hur väl ambient fungerar utomhus flyttar nu FLIM ut i det gröna för en endagsfestival. Lördagen den 9 juli intar dj:s och liveartister Vintervikens Trädgårdscafé för en endagsfestival i ambientens tecken. Det kommer också bjudas på elektronika, pop, dub, dubstep och techno.
Lägg till mat, kall öl och (håll tummarna!) ett perfekt sommarväder och du har en soft och skön dag med mängder av bra mingelvänlig musik. Vi vågar nästan lova att det blir en av sommarens bästa dagar. Och som om det inte vore nog, kommer det också bli försäljning av skivor och t-shirts.
Så Stockholm, ut med er! Dags att dansa all day long. Och helt ärligt så får man snyggare bränna när man rör på sig. Det här med att pressa är såå ute!
Först har vi Blommor & Bin, som bjuder på techno/electro/untz untz. Den är på Långholmen och startar kl 12.00
Sommarens finaste gryta puttrar och avger en gudomlig doft av sol, kärlek och dansmusik. Årets troligen mest uppskattade fest står runt trädet och förberedelserna är i full gång.
Blommorna pollineras och bina polleras för en fest där alla är välkomna.
Djs hålls hemligt. Oroa er dock inte.
___________________________________________________________________________________________
Två timmar senare, kl 14.00, kommer FLIM igång, en klubb som brukar hålla till på Nordic Light. Här snackar vi också electro men mer ambient, alltså lite lugnare, mingelvänligare och mer passande för såna som moi.
Som en hyllning till det sköna sommarvädret och för att visa hur väl ambient fungerar utomhus flyttar nu FLIM ut i det gröna för en endagsfestival. Lördagen den 9 juli intar dj:s och liveartister Vintervikens Trädgårdscafé för en endagsfestival i ambientens tecken. Det kommer också bjudas på elektronika, pop, dub, dubstep och techno.
Lägg till mat, kall öl och (håll tummarna!) ett perfekt sommarväder och du har en soft och skön dag med mängder av bra mingelvänlig musik. Vi vågar nästan lova att det blir en av sommarens bästa dagar. Och som om det inte vore nog, kommer det också bli försäljning av skivor och t-shirts.
Så Stockholm, ut med er! Dags att dansa all day long. Och helt ärligt så får man snyggare bränna när man rör på sig. Det här med att pressa är såå ute!
Something something for you funkoholics!
Jag vet att jag har hyllat Stadsmuseets visningar tidigare men jag måste göra det igen. Visste ni om att det finns ett antal museilägenheter här i stan? De finns utspridda lite här och var och genom dem kan man få en bild av hur folkhemmet växte fram. Visst kan man se modeller av gamla lägenheter just på museet men att gå in i en sådan, som ser ut som förr, det är faktiskt lite coolt.
Imorgon torsdag, kl 18.00, är det visning av lägenheten på Stickelbärsvägen 7 (Tekniska högskolan).
År 1937 flyttade de första familjerna in i de nybyggda barnrikehusen på Stickelbärsvägen, vid Roslagstull. Barnrikehusen inledde en ny period i svenskt bostadsbyggande.
För första gången gjordes en statlig satsning för att ge "mindre bemedlade barnrika familjer" bra och moderna bostäder. På Stickelbärsvägen krävdes det minst fyra barn för att få flytta in i en lägenhet med två rum och kök. Lägenheterna var små, men för de familjer som flyttade från omoderna kyffen på Södermalm, Norrmalm och Gamla Stan var det som att komma till himmelriket med modernt kök, tvättstuga och badrum.
Lägenheten är återskapad som den såg ut när familjen Jonasson bodde där i slutet av 30-talet.
Foto: Stockholms stadsmuseum
Imorgon torsdag, kl 18.00, är det visning av lägenheten på Stickelbärsvägen 7 (Tekniska högskolan).
År 1937 flyttade de första familjerna in i de nybyggda barnrikehusen på Stickelbärsvägen, vid Roslagstull. Barnrikehusen inledde en ny period i svenskt bostadsbyggande.
För första gången gjordes en statlig satsning för att ge "mindre bemedlade barnrika familjer" bra och moderna bostäder. På Stickelbärsvägen krävdes det minst fyra barn för att få flytta in i en lägenhet med två rum och kök. Lägenheterna var små, men för de familjer som flyttade från omoderna kyffen på Södermalm, Norrmalm och Gamla Stan var det som att komma till himmelriket med modernt kök, tvättstuga och badrum.
Lägenheten är återskapad som den såg ut när familjen Jonasson bodde där i slutet av 30-talet.
Foto: Stockholms stadsmuseum
Under konstruktion
Vem kunde ana att sommaren skulle vara stressigare än resten av året. Inte stressigare på samma vis i och för sig men jag har definitivt mindre tid över till bloggen. Nu är det också så att jag ska flytta den till Wordpress och väntar egentligen på att köra igång med bloggandet igen när den andra sidan är klar. Så mycket idéer och förslag, vet inte ens var jag ska börja. Sedan har vi ju det fina vädret som gör att jag spenderar all min lediga tid ute på en filt eller sittandes på en uteservering. När jag inte jobbar vill säga. Och när jag inte planerar bloggens framtid. Och sommarens resor.
Foto: six impossible things
Foto: six impossible things
