AnjasStockholm

Frukost på balkongen


Promenad till stranden


Fika i gräset

Denna olidliga värme verkar få alla möjliga och omöjliga personligheter att krypa fram. Alla verkar vara i rörelse, alla ska någonstans och alla ska givetvis åka tåg. Helst samtidigt som jag. Men just idag, på vägen hem, insåg jag att Stockholm kan vara ett väldigt intressant ställe att bo på.

Jag klev på i Liljeholmen och eftersom jag alltid har bråttom att sätta mig så är det inte alltid att jag hinner kolla vem som finns i min närhet. Jag damp ner på sätet och skulle precis skicka ett sms till Ems när jag nåddes av ett märkligt ljud. Jag tittade upp, tittade snett mittemot mig och hittade ljudkällan: Anton Chigurh look-alike! Just det, den psykopatiske mördaren i No Country For Old Men. Lite glesare hår, lite högre panna, lite smalare, men det var han!


Och den här mannen lät! Jag tror att han sjöng, men det var någon entonig sång som var lika obehaglig som konstig. Och emellanåt stannade han upp och skrattade i stället. Han skrattade högt.

Väl fram i Hornstull dyker nästa figur upp: Mr Magoo. Den söta, lilla Mr Magoo, gammal och skakig sätter sig just bredvid mördaren...utan att inse det på en gång. Det var det närmaste lediga säte och mördaren råkade vara tyst just då. Sen satte han igång igen och Mr Magoo ryckte till och tittade upp. Han hade kunnat vara en vanlig söt liten gubbe, men något med hans sätt och hans märkliga kläder sa att det inte riktigt var så. Det roliga var dock att de båda verkade tycka att det var den andre som var konstig. De tittade på varandra som om de mätte graden av galenskapen och lite halvt misstroget skakade mördaren på huvudet och fortsatte med sin sång. Jag är dock säker att Mr Magoo är alldeles ofarlig, bara lite speciell.


Det kunde ha slutat där men det gjorde det givetvis inte. Självklart inte. Tåget kom till Gamla Stan och någonstans bakom mig klev Dr Emmett Brown från Tillbaka till framtiden.

Eftersom jag hade uppsikt över mördaren och Mr Magoo såg jag på deras miner att någon väldigt speciell har klivit på tåget. Jag vände mig om och fick syn på Dr Emmett! Av de andras miner att döma var han snäppet galnare och bara för att betona detta vände de sig efter honom och mördaren skakade återigen på huvudet och klev av tåget.

Jag gillar inte midsommar. Eller "inte gillar" är nog alldeles för snäll definition av mitt förhållande till en av årets två mest onödiga och definitivt skitigaste högtider. Den andra är nyår. Jag förstår absolut inte meningen med dessa två dagar och jag försöker undvika alla slags firande bäst jag kan. Årets midsommarafton spenderades på en picnicfilt med Räven och hunden, långt borta från överförfriskade, skrålande, gapande människor. Alkoholfritt var det också. Vad jag undrar egentligen är vad midsommar vanligtvis brukar föra med sig? Dåligt väder. Gigantiska bakfyllor. Dagen efter-ångest. Borttappad stolthet.

Midsommar är bullshit! Å ena sidan, om man är "rätt" typ av folk, umgås med "rätt typ av folk", vill umgås med "rätt typ av folk" så ger man sig väl ut i skärgården. Sedan låtsas man att man är med i en Pripps Blå-reklam. En dag om året klär man upp sig, sitter på klipporna alt ute i grönskan och ska vara så förbannat lycklig. En dag om året. Det regnar, blåser, men vi är lika glada ändå för det är midsommar.

Sedan så har vi alla de par som givetvis ska åka ut tillsammans till någon stuga, sitta vid vattnet...yada yada yada. Tillåt mig att skratta! HA! Obs! Glöm inte vita klänningar, uppvikta byxor and so on (har man sett en midsommarfest så har man sett alla). Och glöm heller inte faster Berit som garanterat blir askalas i år igen och spyr under bordet. Och grannen Bertil som bara tittar in lite och skålar tills han är högröd i ansiktet och sitter där med uppknäppt skjorta. Givetvis springer finklädda kids där och lär sig hur man firar midsommar.

Men om man mot all förmodan ska stanna kvar i stan (herrejesus) så ska man nog tala tyst om det. Tänk om man, gud förbjude, sätter sig i Tanto på självaste midsommarafton. Man är en stackars misslyckad sate utan vänner, jobb och tja...ett liv. Staden är öde! För att citera Räven så är det ett lugn som lägger sig över staden att det nästan känns overkligt. Och ja, precis så är det! Loser! Och i ärlighetens namn så var det just en sådan midsommarafton som jag faktiskt minns som rätt kul. Tanto, regn, sol, regn, sol, regn, sol.

Som det nog framgår är jag ingen vän av traditioner. Jul är heller kanske inte något som jag bryr mig särskilt mycket om egentligen. Jag skulle lätt kunna tänka mig att ha en julgran redan från 1:a september för att det är trevlig, inte för att jag bryr mig om julen i sig. Men visst, ledigheten, den är alltid efterlängtad. Och att vara ledig en dag extra nu för att det är midsommar, fine by me. Nyår, samma sak. Alla glittriga och glättiga par, alla fester som egentligen inte är mer speciella än vilken annan fest som helst. Nä fan. Killen firade midsommar i Göteborg, jag "inte firade" den i gräset, med berg av mat och världens bästa Räv. Mycket bra tycker jag.

Nu har jag ett par månader på mig att fundera ut hur jag ska undvika allt som har med nyår att göra.

Gå och häng dig! Vissa dagar ska allt, och då menar jag allt, jävlas med en! Idag slutade jag 13.30 och funderade lite snabbt på att bege mig hemåt på en gång eftersom det tar ca 6 min, dörr till dörr. Jag ville sträcka ut mig i gräset och läsa min bok, äta en kanelbulle och dricka Mer. Men så tänkte jag så här: jag åker åt annat håll, köper min picnickorg och lägger mig ute i solen sen...för enligt yr.no ska det vara soligt hela dagen. Jodå.

På Lagerhouse irrade jag runt efter picnickorgarna, men fanns de där? Svar: nej! Tydligen är de slut i hela Stockholm och i mitt stilla sinne undrade jag varför jag inte köpte den på en gång. Jag hade ju gått förbi där ett antal gånger men varje gång tänkte jag att jag tar det imorgon. Och vad har jag lärt mig här? Jo, spara ingenting till imorgon. Något surt gick jag ut därifrån och följande samtal utspelade sig i mitt huvud:

Jag 1: Ääh va fan, jag åker väl hem då...
Jag 2: Men, det finns ju liknande korgar på Bolagret.
Jag 1: Jag vet, men ska jag verkligen strunta i solen pga en picnickorg?
Jag 2: Du vill ju ha den, det vet du. Hur ska du bära dina picnicsaker imorgon?
Jag 1: Det är i ofs sant, jag vill ju ha en snygg korg...men jag kan nog vänta till måndag.
Jag 2: Jo, om korgarna finns kvar på Bolagret vill säga
Jag 1: Fan! De kanske tar slut där också. Eller så är de REDAN slut! HAHAA! Ingen förlust i så fall, jag åker hem ock kollar på måndag.
Jag 2: visst...visst

Och eftersom Jag 1 ville hem och sola, trots att Jag 2 ville leta efter korgen, begav vi oss hemåt alla tre. Lite otydligt det där med antalet. Och vad hände när jag (vi) väl kom fram? Detta:



Räven skickade just en väderrapport: "I Haninge är det jättefint. Hav tålamod, solen kommer". Det är alltid fint i Haninge. Jag borde flytta.

Just shoot me!

Idag började jag läsa John Ajvide Lindqvists senaste bok Lilla Stjärna. Jag gick ut och satte mig på en filt och trots den gassande solen blev jag kall och ruggig efter bara ett par sidor. Denna gång kan man väl kanske inte prata om några klassiska övernaturliga varelser, inga vampyrer, inga monster, inga levande döda, i alla fall inte än, men jag har i och för sig inte kommit så långt. Men det gemensamma för alla hans böcker, och det som slår mot en i rasande fart även i Lilla Stjärna, är denna känsla av obehag och en förnimmelse av det som komma skall. Vampyrer är läskiga och levande döda får mig att drömma mardrömmar, GB-gubben är fortfarande obehaglig att gå förbi och skärgårdsmiljön går inte att tänka på utan att associera till ond bråd död och elaka barn. Trots allt detta är det ändå människans natur, utanförskap, utsatthet, ensamhet, egoism som skrämmer mest.

Boken börjar med att vi får veta att att något fruktansvärt kommer att hända på Allsång på Skansen, men för att förstå denna händelse måste historien berättas från början. Och den börjar med att en liten, till synes apatisk flicka, hittas nedgrävd i skogen. Hon är bara ett litet spädbarn som hittas av en före detta dansbandsmusiker Lennart. Flickan gråter inte men ger däremot ifrån sig perfekta toner, vilket gör att Lennart ser henne som ett tecken, en gåva, och bestämmer sig för att behålla henne...Jag anar redan varthän det barkar och jag väntar på det som ska visas sig på andra sidan av ondskan, nämligen kärleken. Är det något som finns i hans böcker så är det denna tvåenighet: ondska och kärlek.

Och även i denna bok, eller kanske framförallt i denna bok, står musiken i fokus. Hittills har man fått se otaliga referenser till Morrissey och The Smiths i exempelvis Människohamn och Lilla Stjärna är inte sämre.

Jag har precis läst ut Just Kids och vill egentligen inte riktigt erkänna att den är slut. Jag hade dragit ut på läsningen, två sidor om dagen under de senaste två veckorna bara för att den inte ska sluta riktigt än. Men nu har det oundvikliga hänt. Robert är död och boken är slut.

Kvällen i Galärparken tillsammans med Räven och hunden kan nog sammanfattas så här:

Helt obegripligt att jag har missat denna dokumentär. Måste få tag på den. Fast, när jag tänker efter, var det Patti som spelade i Stockholm samma dag som filmen hade premiär? Eller var det någon annan? Vilken film tänker jag på då? Varför låter allt det här så bekant?

Det här med bröllopet har redan nått overkliga proportioner och den senaste aktören är L'Oréal. Tillåt mig att skratta. De har nu klätt hela t-banevagnar i guld och svart med gigantisk reklam för någon ny mascara. Utöver det har de klätt ett antal säten i guld och, hör och häpna, de har även sk skönhetsambassadörer som ska "mingla" med resenärerna. Men så kul, snälla, ja, kan inte de komma tidigt på morgonen när jag är på väg till jobbet, osminkad (oj då) och allmänt pissed bara för att det är morgon.

Men det här med guldsäten alltså: om man råkar sätta sig där så ska man skicka ett MMS och en motivering till varför man är värd en vinst. Vad ska man vinna då? Jo, en mascara! Inte nog med att detta är helt galet, men man ska också behöva skriva en motivering. En tävling i t-banan...påkostad satsning...men va tusan, hade inte det varit trevligt om de bara delade ut mascaror vid spärrarna?

Den som dock är sugen på att tävla kan göra det på gröna linjen fr m idag t o m den 18:e juni mellan 12-18.

Ett ord: crazy!

Sofia Coppolas nya film Somewhere har premiär i december i USA. Jag brukar älska allt som hon rör vid: The Virgin Suicides är en av mina absoluta favoriter genom tiderna, Marie Antoinettes utstyrslar blev jag lite kär i, Lost in Translation har jag sett ett par gånger och till och med Lick The Star är sannerligen värd sina 14 minuter. Sedan har vi skådespelarna som jag aldrig kan säga nej till: Jason Schwartzman, Kirsten Dunst, Bill Murray och nu även Elle Fanning. Så, nu väntar jag på att få se om hon lyckas igen.

______________________________________________________________________________________________

Jodå, mina bågar från Favoptic har kommit, men nu har jag ett annat problem: vilka ska jag välja? Ett omöjligt uppdrag känns det som just nu! Jag trodde och hoppades att åtminstone ett par skulle passa men se på fan, här har jag tre ursnygga bågar som jag velar mellan. Hur svårt kan det vara?!

På lördag är det dags att korka upp champagnen. Blåsa upp ballongerna, plocka blommorna, vifta med flaggorna, baka makarongerna, stryka klänningarna. Det är en stor dag för oss! Jag kan känna att det är en ny tid på gång, en ny era som sveper över Stockholm. Det är en helg då Räven ska firas och Ems och jag inleda våra nya karriärer som festfixare.

Och True Blood blev bara konstigare och konstigare, vilket påminde mig om varför jag älskar den serien. Helt sanslöst ibland och för en gångs skull kan jag absolut inte gissa vad nästa steg blir. Ärligt talat så har jag inte den blekaste aning om hur detta komma att utvecklas och jag älskar det! Jag borde inte bli förvånad längre men när junkie varulvar dök upp tappade till och med jag hakan.

Det är kaos i Louisiana. Bill är kidnappad, Eggs är skjuten, Tara är självmordsbenägen och Jessica har ett lik i garderoben. Bokstavligt talat alltså. Jason är uppfuckad, Arlene är gravid och V-dealers är i fara. Lägg till varulvarna och en shapeshifter och njut av True Blood. Shaken, not stirred.

Satan i gatan vad jag vill dit! Kaninmamman smsade nyss bara för att tala om att Patti Smith ska spela där. Det gjorde lite ont i hjärttrakten, men jag är alldeles för ung för en hjärtattack så jag antar att det handlade om Patti. Sen kom sms nr två: Roky Erickson spelar också där. PANG! Hjärtattacken gjorde sig påmind.

Kaninmamma: ...Jag vill dit även om det bara är en dag!
Jag: Om du åker så följer jag med!!!
Kaninmamma: Jag åker!

*paus*

Kaninmamma: På riktigt? Ska vi köpa biljett då?!

Blir det Peace & Love nu???????????????

Jag har skrivit om Wholesome Concept tidigare och visat väskan/tygpåsen som jag fick i julklapp. Jag är sjukt nöjd med den, snygg och praktisk, och nu har jag sett att de har kommit ut med en ny modell med två olika tryck. Den kostar bara 150 kr och jag funderar på att trycka på köpknappen redan idag.

 

Mer info om Wholesome Concept finns på deras hemsida och på Fejsboken. Gilla gruppen och plantera ett träd!

 

Snart är det dags för Sommar i P1 igen. I vanliga fall brukar jag göra upp en lista på alla som jag måste lyssna på men som jag aldrig lyckas följa eller hålla mig till. Det blir bara frustrerande när man tänker på alla som säger att to do-lists är det absolut bästa om man ska komma ihåg saker. Bara att pricka av allt. Men, problemet här blir att listan inte funkar utan snarare framkallar mer irritation eftersom jag faktiskt hade allt svart på vitt och ändå lyckades glömma det. Om jag inte skriver ner det så är det mer ok att tänka på att man inte kan komma ihåg allt. Jag gör inköpslistor som jag glömmer hemma, att göra-listor som jag tappar etc...funkar inte. Så, i år ska jag improvisera, men några som jag verkligen skulle vilja komma ihåg är:

* Anna Odell
* Andres Lokko
* Karin Johannisson
* Johanna Koljonen
* Johannes Anyuru

Jag ska nog låta P1 påminna mig. Smspåminnelse is the shit!


Foto: weheartit

På fredag ska jag på synundersökning på Favoptic. Jag har hört att de ska vara jättebra och det absolut bästa av allt, det som egentligen lockar mig mest, är att man kan få hem glasögon och prova i lugn och ro. Det är bara att bli medlem på deras hemsida och välja ut upp till sex provbågar (kostnadsfritt och utan köptvång). De skickas hem till en efter ett par dagar och det är bara att välja och vraka. Givetvis följer en informationsfolder och bågarna skickas tillbaka med förbetalt porto. Vill man köpa ett (eller fler) par går man in på hemsidan, bifogar en kopia på receptet och klickar på köp. Enkelt och smidigt -me like!



Om man nu bor i Stockholm, Malmö, Göteborg eller Uppsala kan man gå till deras optikermottagning och göra en synundersökning där. Är man student eller pensionär och gör undersökningen på en vardag kl 09.00-11.00 kostar det 145 kr, annars är det 290 kr som gäller. Det som är bra om man gör undersökningen där är att de sparar receptet automatiskt och man behöver inte skicka det på nytt när man ska beställa glasögonen. Lövli!

Mer info finns här

Foto: weheartit

"Det fanns dagar, regniga och gråa dagar när gatorna i Brooklyn var som ett fotografi, när varje fönster var som en kameralins i en Leica och allt man såg var kornigt och orörligt. Vi brukade då ta alla våra färgpennor och pappersark och sedan tecknade vi som galningar, som vilda barnungar, ända till långt in på natten då vi utmattade ramlade i säng. Vi låg i varandras armar, fortfarande tafatta men lyckliga och vi kysstes andlöst ända tills vi somnade.

/.../

Ibland kunde jag vakna och upptäcka att han satt och arbetade i det svaga ljuset från ett votivljus. Han kunde hålla på att lägga sista handen vid en teckning, vrida och vända på den och granska den ur alla vinklar. Tankfull och bekymrad kunde han titta upp och se hur jag betraktade honom och då brukade han le. Det där leendet som kunde tränga fram genom allt annat som han kände eller upplevde, till och med många år senare, när han var döende och hade fruktansvärt ont."

Jag älskar och följer en mängd olika TV-serier. Det finns inget bättre än när man bunkrar upp med glass och popcorn och sen den nästan lite heliga handlingen när man trycker på playknappen. Man bara vet att man har minst 35 underbara minuter framför sig tillsammans med Nurse Jackie eller Sookie eller någon av karaktärerna i Lost. Men under sommaren är det lite andra regler som gäller. Det riktigt jobbiga nu är när alla serier tar uppehåll. Det är avslutningar till höger och vänster och inte minst nu denna vår/sommar när serier som Lost och Flash Forward visade sina allra sista avsnitt. Sorgligt, samma känsla som när man har läst ut en bok och det känns som att man har förlorat en vän. Det är en helt annan värld som man förflyttar sig till och nu helt plötsligt får man inte vara med längre. Men å andra sidan så är det precis det som är grejen med sommaren: man får se andra serier i stället. Denna sommar handlar om att både ta fram gamla serier som jag hade missat och se nya mysdeckare i stil med Morden i Midsomer. Det som gäller i sommar för min del är:

- Damages
- True Blood
- V
- The Murdoch Mysteries
- Tell me you love me
- Mad Men
- Studio 60 on the Sunset Strip

Parkteater

Foto: Hella

El Mundo


Picnic


Pop Dakar

Frukost ute i det gröna

Foto 2-5: killen

Fick just en intressant inbjudan. På Stene Projects är det Ronald McHitler som huserar. Låter inte det rätt skruvat? Men visst blir man lockad av att kolla upp det?! Och killen sa att han ville ha nya pins, kanske en med Ronald McHitler? Kan det vara något?


Stene Projects is proud to present The Great Dictator – Ronald McHitler by Noah Lyon.

Noah Lyon is a New York City artist and comedian at heart. He is the grandson of a German Jewish Holocaust survivor. He loves good food, America and all it's problems. Find more info on www.retardriot.com

Vad: McHitler
Var: Stene Projects, Brunnsgatan 21 b
När: 4 juni-3 juli
Öppettider: torsdag-fredag 12-17, lördag 12-15

_______________________________________________________________________________________________

Be a being on two feet, with his heart trembling, butchering for a king he believes in though he's never seen. Be the princess in that stone tower, crying for that handsome butcher's plight (and, as some princess might, she still calls him a knight.) But the best thing for you would be queen, so be queen. (Okkervil River)

Killen tycker att det är konstigt att jag både kan kalla mig för feminist och ändå inte se något fel i att Victoria ska ledas fram av kungen. Och jag har tänkt och försökt förklara hur jag ser på det. Jag tycker att det hela handlar om en missriktad kritik, ogenomtänkt och alldeles för enkel. Som jag ser det är det bara en droppe i havet av alla orättvisor mellan könen och det Victoria och Daniel gör är både ett skådespel och det tydligaste tecknet på hur vårt samhälle ser ut öht. Vad de gör eller inte gör kan påverka, men gör det troligtvis inte. Visst kan deras handlande ses som en symbolisk fråga, men borde vi inte lägga krutet på att diskutera viktigare frågor i stället för att starta FB-grupper som "Låt Daniel ledas in i kyrkan av sin mamma". Den gruppen förresten representerar väldigt mycket av det som dagens feminister (med alldeles för lite kött på benen) sysslar med: ge igen och bete dig likadant fast åt andra hållet. Lika trångsynt det med. Tyvärr.

Vad jag menar med feminism är att jag vill ha samma lön som männen om vi gör samma jobb. Jag vill också ha lika stora möjligheter att utvecklas inom företaget. Jag vill också kunna bli straffad för sexuellt ofredande, inte bara bortviftad som "lilla gumman som kämpar mot männen". Lika villkor, ska det vara så svårt? Och vad som händer i en nästintill overklig sagovärld med kungar och drottningar rör mig inte i ryggen. Vill Victoria överlämnas av sin pappa, so what? Kommer allt som vi har byggt och åstadkommit hittills att stå och falla nu? Kommer pojkar och flickor börja leka princesslekar? Vänta just ja, det gör de ju redan! Med allt vad det innebär. Görandet av kön är en ständig process, det händer hela tiden (hemma, på tv, i skolan, på jobbet etc) och sätter man det i förhållande till Victorias val inser man hur onödig hela diskussionen egentligen är. Om man nu ändå ska kritisera det så är det nog mycket värre med alla pengar som läggs ner på allt som har med bröllopet att göra. Man kan knappt gå utanför dörren utan att få det upptryckt i ansiktet: choklad, tårtor, glas, whatever. Konsumtionssamhället när det är som bäst. Och vad bröllopet kostar ska vi inte ens gå in på.



Kungahuset har funnits länge och har traditioner som jag anser står utanför tiden. De är på något sätt för sig själva, inte något som jag ens ägnar en tanke åt. Alla pengar de har, där kan man tala om orättvisa, för ingen har väl jobbat ihop allt på ett äldreboende. Möjligtvis har de inte gjort sig förtjänta av alla positioner de har i samhället, men det är en helt annan diskussion.

Äntligen har jag läst en artikel som stödjer mina åsikter i denna fråga och föga förvånande är det Nina Björks ord. I gårdagens DN var det en intervju med henne om just detta och äntligen kändes det som att någon kunde sätta ord på det som jag inte kunde förklara på bättre sätt.

-DN: Kvinnorna i kungafamiljen rapporteras vara engagerade i mjuka barn- och omsorgsfrågor, männen är intresserade av racerbilar, jakt och teknikfrågor. Vad säger den bilden av könen?

-Nina Björk: Hur verkligheten ser ut. Inte för att det skulle behöva vara så eller är naturgivet, men vår arbetsmarknad är uppdelad på det sättet och våra intressen ser också ofta ut så. Läs hela texten här.

För ett tag sedan skrevs det en del om Jens Assur och hans nya projekt Hunger! Tanken med detta var att skapa en debatt om miljön och ekonomi, hur man ska få det att funka och visa på hur vår överdrivna konsumtion kan sätta stopp för vår framtid. Så som vi lever idag är det inte hållbart, den kan vem som helst se. Om man vill se det alltså. Men det vill man oftast inte för mycket vill ha mera. Om man bara stannar upp och tittar på de otaliga reklamblad för nya mobiltelefoner, snabbare datorer, dyrare bilar, plattare tv-apparater och billigare resor så kan man nog ställa sig en fråga: varför då? Slit och släng-konsumtionen är ett faktum. Vi kastar våra mobiler så fort de blir lite omoderna, inte för att de inte funkar...men det finns snyggare och dyrare varianter. Assur menar att man måste väcka en debatt och få oss att inse att vi måste förändra vår livsstil. Frågan är dock hur man ska göra det utan att sabba världsekonomi som ju bygger på att vi konsumerar oss till döds?



Vad: Hunger! av Jens Assur
Var: Kulturhuset Galleri 3
När: t o m 26 september
Fri entré

Helgen närmar sig och med den årets Pop Dakar! Jag har kollat yr.no så där fem gånger om dagen och har pendlat mellan glädje och uppgivenhet, men just för tillfället ser det ändå ok ut. I lördags trodde jag att det skulle bli strålande sol, idag har jag förlikat mig med molnighet och det enda som jag egentligen fasar för är regnet.



Så, vad ska man se i år? För min del är det egentligen inte så många band som lockar, det är snarare stämningen och glädje, men visst finns det ett par säkra kort: Steso Songs, Verious och Ludwig Bell vill jag verkligen se. Några andra bubblare är Monostrip, Harald Björk, Elias Krantz och Wild At Heart. Äh, vem försöker jag lura, egentligen vill jag se alla band! Ett stort minus dock är väl att Steso Songs spelar så tidigt, men ja ja, får väl se till att vara där i god tid då. Och jag sörjer fortfarande att Slick inte är med och röjer loss i danstältet i år igen, det var tamigtusan årets dans och träningspass. Men, en sak är säker: är det bara hälften så kul som förra året så kommer det att bli helt underbart! Lövli!

Festivalinfo finns här.

Igår invigdes en ny utställning på Dansmuseet, nämligen Maskens världar. Människor har i alla tider använt sig av olika typer av masker. De har varit nödvändiga inslag i religiösa ceremonier, på fester, skådespel och mycket mer. Inom teatern spelades till exempel alla roller uteslutande av män och där var exempelvis maskerna viktig rekvisita: för att gestalta kvinnorna. Och när man vill rubba olika sociala ordningar är maskerna ett bra medel. För att jaga bort onda andar eller skydda sig är maskerna återigen ett viktigt inslag. Det har funnits och fortfarande finns socialt och kulturellt förankrade anledningar till att bära en mask, både på skoj och allvar. Masken både döljer och synliggör, skyddar och befriar. Även i dag används masken i olika kulturer runt om i världen, i Europa i karnevalstider, som i Venedig eller Binche, och i andra högtidsriter, som julen. (Dansmuseet).



Vad: Maskens världar
Var: Dansmuseet
När: 31 maj - 19 september
Inträde: 40 kr
Mer info finns här