AnjasStockholm

Doftljus! Oh I love it! Det är sjukt mysigt att komma hem, tända ett doftljus, ta en dusch och sedan sjunka ner i soffan, läsa och äta chokladtryffel. Man känner hur doften och stämningen sprider sig. Men det ska också påpekas att det inte ska vara vilket doftljus som helst heller. Jag har testat en del och i ärlighetens namn så är priset ett säkert tecken: dyrare doftljus är faktiskt bättre. Jag har testat IKEAs och det kan ju vara mysigt med vanilj eller äppeldoft men man tröttnar i längden. Doften är också oftast starkare och mer påtaglig vilket kan vara lite jobbigt ibland. Jag föredrar lite annorlunda, mer subtila dofter, som varken försvinner på en gång eller doftar för starkt. Vad sägs om t ex Voluspas Crisp Champagne? Men enligt mina tester så kan man välja ut några vinnare:

• Yankee Candle
• Durance
• Voluspa
• Byredo

Foto: weheartit

Utställningsaffischer! På mina väggar hänger Nan Goldin och Francesca Woodman och jag måste säga att jag fullkomligt älskar sådant. Bor man i Stockholm kan man hitta snygga affischer på lite olika ställen: Fotografiska, Kulturhuset, Liljevalchs, KB etc. Många museer och gallerior säljer dem och att köpa en affisch och rama i den snyggt är faktiskt riktigt kul att få. Gamla filmaffischer funkar också lika bra, som också kan vara lättare att hitta. Många loppisar kan sälja sådant så med en snygg ram och en fin rosett blir den en fin julklapp.

Knoppar! Känner man en person som tycker om att pyssla och förändra sitt hem så är knoppar en rätt bra julklapp. Jag älskar att köpa billiga, enkla IKEA-möbler av obehandlat trä som jag sedan målar om och snyggar till med nya fina knoppar. De finns också lite överallt, från Åhléns till Indiska, men det är nog små inredningsbutiker som har det bästa utbudet.

I helgen var jag återigen på en liten resa så därför uteblev mina julklappstips. Jag var nämligen i Jönköping och hälsade på killen och guess what, mitt nästa tips hittade jag där. Jag har länge varit småkär i en butik med det bästa namnet i ever: Honey I'm Home. Killen har även köpt mina älskade plåtburkar just där och nu var det premiärbesök för mig. Och jag blev mållös! Jag ville ha allt. Jag ville flytta in där. Och jag shoppade lite, men dessa dagar gäller det att man behärskar sig.

För den som känner till Jönköping så ligger butiken på Torpa. Vet man inte vad Torpa är så är det lite som söder här i Stockholm. Mysigt område och det är lite självklart att den butiken skulle ligga just där. Det märks tydligt att ägarna älskar design och har god smak. Allt känns handplockat och genomtänkt, trevligt och mysigt. Och speciellt! Jag har hakat upp mig på kuddarna som jag tycker skulle passa perfekt i min soffa:


Eller kanske fler burkar:


Det finns hur mycket som helst och dessutom har de snabb leverans. Bor man inte i Jönköping så har man fortfarande chans att beställa hem sina sista julklappar. Hemsidan finns här.

Jag brukar inte ge bidrag till höger och vänster just för att jag inte riktigt tror att pengarna alltid går dit de ska. Jag blir heller inte förvånad när högt uppsatta personer inom vissa instanser och företag visar sig vara riktiga as. Men jag har fallit för grupptrycket och ska önska en låt. Jag ska göra det alldeles strax, mest peppad av Räven som gjorde det redan ikväll och Moderskeppet där F jobbar, som är på gång med sitt bidrag. De skänker hälften av torsdagens intäkter och önskar (föga förvånande) Photoshoplåten med P3:s egna Pang Prego. Bra F! Och bra Räven!

Papercut. Är man på jakt efter filmer, tidningar, skivor, böcker eller en annorlunda tygpåse så är det här place to be. Vasst, cleant, exklusivt och förbannat snyggt. Det som man inte kan hitta på andra ställen kan man definitivt få tag på här. Sortimentet är verkligen utanför de stora kedjornas likformiga utbud och man kan vara rätt säker på att man har hittat en rätt unik present. Problemet är dock att man vill ha det mesta. Jag gick in för att köpa en present och kom ut med en tygkasse till mig själv...och två presenter.


Och om man nu råkar befinna sig i Stockholm idag och är big fan av Stockholmsnatt och This Is Stockholm så kan man köpa signerade julklappar till sig själv (eller någon annan). Författarna, Stefan Thungren och Pelle Forshed, finns på plats från kl 16.00.

Ska man tro seriestripparna i This is Stockholm finns det ett gäng stockholmare, särskilt på Söder, som är omåttligt trendkänsliga, mår dåligt om de har fel märke på tröjan, ser ner på folk med avvikande musiksmak (även barn) och inte gör så mycket annat än att hänga på rätt caféer och skivaffärer på dagarna och rätt klubbar på nätterna. Serier att skratta åt och/eller känna igen sig i.

Syster Lycklig, min absoluta favoritbutik i Stockholm. Här finns verkligen allt: prickiga ugnsformar, äggkoppar och salladsbestick, blommiga tekannor, krukor och tallrikar, bebiskläder, plåtburkar, doftpåsar, vackra leksaker, fina klänningar, vill ha-möbler. Butiken fylld med saker från golv till tak, vart man än vänder sig så hittar man något som man vill ha. 


Det är lite som Alice i underlandet-känsla. Man går in i butiken men kommer inte ut därifrån på ett bra tag. Så mycket att se, känna på, dofta, välja, ångra, ta något annat. Förbannat svårt att bestämma sig för man vill verkligen ha allt. Som tur är så har Syster Lycklig även en online shop där man kan välja i lugn och. Varning: det finns lika mycket att se där också! Man ska ite gå in på deras sida om man inte har tid att klicka runt i all evighet.

Dagens julklappstips är T-shirtbutiken och just nu har de också 50% på hela sortimentet. Det är inte första gången de rear ut allt: det var likadant förra året för att de behövde plats för att fylla på med nya coola stuff. And I love it! Tröjorna är av god kvalitet, gjorda i 100% naturmaterial och vissa är också ekologiska. För att inte tala om snygga tryck med roliga namn. Vad sägs om till exempel Förargliga apan eller Vrålsparven? Det finns också roliga plagg för kidsen så passa på nu när allt reas ut.

Årets första julklappstips blir smycken från JohannaN. Jag är redan stort fan av märket och mailade därför Johanna och bad henne berätta lite om det:

• ANJA: JohannaN finns att köpa på ett antal ställen i Stockholm,men hur ska en butik vara om den vill sälja dina smycken?

• JOHANNA: Jag jobbar uteslutande med små butiker som har ett utvalt och handplockat sortiment med små volymer. Bäraren av JohannaNs smycken ska känna sig unik och speciell.

• ANJA: Ledord för dina smycken är Schysst produktion. De flesta smycken är i mässing och silverplätering. Har du några planer på att använda dig av några andra material?

• JOHANNA: Under våren kommer min första egendesignade kollektion och den kommer precis som tidigare att bygga på mässing och silverpläterad mässing men med en ny twist. Men detta sker ju ändå i nära samråd med min thailändska samarbetspartner Waby. Dessutom kommer också förpackningarna from 2011 vara tillverkade av återvunnet papper.

• ANJA: Eftersom den här bloggen handlar om Stockholm, har du några favoriter i stan som du vill tipsa om?

• JOHANNA: En av de absolut finaste butikerna är absolut Plezuro. Ägaren Johanna är världens trevligaste och snällaste och butiken har många små spännande och nya designers. Vasastans bästa butik!

Mer om JohannaN kan man läsa på hennes hemsida och info om butiken Plezuro finns här. Som jag skrev tidigare säljs smycken även på Poplin och bor man inte i Stockholm så kan man också göra en beställning på Johannas hemsida.

Jag tar för givet att det inte är bara jag som har problem med julklappsinköpet. Ibland är det omöjligt att hitta något vettigt. Fantasin är definitivt begränsad och man bara står där och inte kommer på vart man ska ta vägen. H&M igen? Nej, tänkte väl det. Därför ska jag tipsa om olika julklappar, varje dag, med start idag och till och med den 22:a december. Vid det laget borde väl alla ha hittat något vettigt, åtminstone en chokladask om inte annat. Återkommer med veckans första tips om en liten stund.

Foto: weheartit

Lucia är en blandning av olika föreställningar. Dels kan Lucia härledas till helgonet och martyren som dog på Sicilien år 304. Dels kan hon härledas till en legend som säger att Lucia egentligen var Adams första hustru — en ondskefull figur med kopplingar till djävulen. Den ljusklädda Lucia vi känner till idag har i huvudsak uppkommit under 1900-talet i Sverige, men finns dokumenterad redan från 1760-talet.

Det är framför allt skolan och olika typer av föreningar som har bidragit till att vi firar Lucia som vi gör idag. Men att det är ungdomars festhögtid är inget nytt. Redan för 100 år sedan, i bondesamhället, firade ungdomar Lucia, eller Lusse långnatt som natten kallades eftersom den enligt dåtidens kalender var årets längsta.

— Under kvällen drog ungdomsgäng runt och härjade på byn, de skrämde människor och tiggde mat och brännvin. Men det här var integrerat i samhället och även om folk blev irriterade så uppskattade de ändå buset eftersom det bekräftade att man fanns. Men när vi allt mer flyttade in i storstäderna försvann den här typen av upptåg. Det fungerar helt enkelt inte i en stadsmiljö, utan bygger på att man känner varandra. (Agneta Lilja, lektor i Etnologi på Södertörns högskola)

Foto: tumblr

Här pratar man om terrorhot, bomber som exploderar, människor som dör i centrala Stockholm, Säpo som undrar vad de kan ha missat och så går Carl Bildt ut på webben och twittrar! Jag vet inte, men har jag det stressigt på jobbet så är varken bloggen eller Fejjan det som jag tänker på då. Ännu mindre att jag sätter igång och börjar twittra OM det i stället för att jobba. God bless us all! Vilken gud som helst.

Igår köpte jag min fantastiska, vippiga kjol från Twist & Tango. Jag gillar det märket, det är inte första gången jag faller för deras kjolar. Men det är inte det som är poängen här egentligen, att jag gillar deras plagg alltså, utan egentligen att jag gillar vippiga kjolar. Med det menar jag en gammaldags, kanske å ena sidan lantlig känsla, men å andra sidan också gamla, rökiga lokaler och bullrig stämning. Idag insåg jag (även om jag har misstänkt det länge) att folk tror att jag gillar vissa saker bara för att de ser ut på ett visst sätt, inte för att just den där speciella tekoppen står för något annat än sina prickar.

Jag backar bandet och förklarar det så pedagogiskt jag kan nu. Som bekant gillar jag prickiga köksgrejer. Koppar, tekannor, stekpannor, ugnsfat. Och plåtburkar. Och gamla parfymflaskor. Och jag gillar också vippiga kjolar. Och fint papper, som min kjol var inslagen i. Silkespapper alltså. Rosetter. Skrivmaskiner. Gamla jordglob och skyltdockor. Linneskåp. Doftpåsar. Är det bara jag som ser ett mönster här? Eller en stil kanske. Men, problemet ligger nog i att jag inte alltid klär mig så, även om jag någonstans skulle vilja det. Jag går inte runt i mina fluffiga, volangkjolar och jag undviker att vara för uppklädd på jobbet (med det menar jag annat än svarta Cheap Mondaybyxor o kofta) och min lägenhet är inte så gammaldags som jag skulle vilja att den var. Men, och här kommer min bittra slutledning, folk fattar det inte.

Foto: tumblr

Idag var det en gräsligt ful, prickig klänning jag såg, som en bekant absolut måste visa mig eftersom den är (ja, ni fattar) prickig! Alltså tror man att jag gillar prickigt för att det är prickigt. Aldrig i mina vildaste drömmar skulle jag ta på mig en sådan "hipsterklänning"! Några på jobbet tyckte att vippiga kjolen är jag om jag verkligen trivs i den. Och att jag borde ha den på mig på jobbet också. Vilket inte kommer att hända eftersom den är just vippig, på sin höjd kommer jag att ha den på en stor fest...någon gång. Jag vet det, alla vet det, min garderob vet det. Och i mitt huvud har jag egentligen en cool inredning hemma, med en röd plyshsoffa, en gammal skrivmaskin, en metallskyltdocka med massa små ljus på, ett vitt runt bord och ett slitet linneskåp. I mitt huvud alltså. Där har jag också vippiga kjolar och rött läppstift kl 08.00 på morgonen. Overligt, men ack så viktigt. Som det ser ut nu så verkar folk tro att jag gillar bara...prickigt.

...så hade jag avslutat det nu. Jag är mycket väl medveten om hur smidig tjänsten är och vilka fördelar som finns med PayPal, men är det värt det? Vill man verkligen använda en tjänst som har aktivt tagit ställning mott ett ...tja...fritt internet? Offentligt rum, offentlig granskning? Tydligen inte. PayPal har blockerat WikiLeaks konto, de har strypt donationerna, de har valt sida åt oss. Det är inte mitt eget val att blockera WikiLeaks, det är PayPals. Men ok, om det är så det ska vara, vad gör PayPal åt exempelvis rasistiska och nazistiska organisationer? Var drar man gränsen? Antagligen vid eventuell exponering av USA:s skit, vilket vi egentligen redan är medvetna om, men "makten" verkar vara beredd att utplåna internet och det som det står för för att rädda sig själv. WikiLeaks har orsakat turbulens, trampat på några ömma tår och att det mesta var trovärdigt säger sig självt. Ingen skulle bry sig så här mycket och få bla Mastercard, Visa och PayPal att lägga sig platt och ryggradslöst om det inte fanns någon sanning i det som avslöjats. Så, vågar inte PayPal stå upp för sig själva så får vi andra andra göra det. Hur man dock skulle klara sig utan Visa och Mastercard är en svårare fråga.

Det finns vissa situationer på jobbet som kan få mitt blodtryck att gå i taket. Nu har det varit två pain in the ass-dagar och det verkar inte vara över än. Jag vet inte vad jag avskyr mer, rövslickare eller ignoranta as, kanske är det same same. Det började med det här klassiska med män som tar över alla möten. Som genusvetare så borde jag veta bättre och jag borde ha skött det hela på ett snyggt sätt men nej, jag fattade knappt vad som hände förrän det var för sent. När en man tar över och håller låda, börjar nästan tala för en och avbryter konstant så är det inte långt till utbrott från min sida. Men eftersom det var på jobbet så blev det genast svårt att hantera situationen. Jag vill inte bete mig som en barnrumpa och börja säga ifrån inför alla. Visst kan man göra det efter mötet, men risken är då att vårt samarbete blir dåligt eller att hela projektet går åt skogen om vi inte kan komma överrens. Så jag sa ingening, vilket gjorde att jag blev på ännu sämre humör. Å andra sidan så är jag helt säker på att han fattade att det inte var ok så vi får se hur det utvecklar sig.

Sedan på tal om ignoranta as, om man ber en person (återigen en man, dock en annan) att ordna en enda liten sak så tror man att han klarar det. I synnerhet om han får påminnelse om det minst två gånger på en vecka. När det väl är bara någon timme kvar tills det ska vara klart inser han att han inte har gjort sin del av jobbet. Vad gör han? Jo, han meddelar att jag kanske kan fixa det på vägen!!!! Jag?! Där gick min gräns kan man lugnt säga så nej, jag kunde inte det. Och nej, jag kommer inte att göra det sen heller. Och nej, jag vill inte ha något mer med honom att göra.

Gårdagens goda gärning var att köpa talgbollar till fåglarna. Jag tog en promenad till Plantagen eftersom jag anade att sådant fanns där och man kan väl säga att jag hade rätt. Det fanns hur mycket som helst! Till och med på Plantagen, vid inköp av fågelmat, kan man fakiskt få beslutsångest. Det fanns nötter, stora talgbollar, små talgbollar, 3 pack, 6 pack eller 60 pack. Frön i alla dess former, konstiga kvistar och fågelholkar. Under några svaga ögonblick blev jag sugen på att köpa en fin fågelholk och inreda den a la Elle Interiör, men jag sansade mig och gick därifrån med 6 pack talgbollar. När jag tittade ut imorse så var det en liten fågel som hängde där i bollen, meet talgoxen!


Nästa gång jag tittade så såg det ut så här, typ hackspett! (jag kan ingenting om fåglar så jag gissar vilt här)


Hur som helst, mycket fint och roligt kan man faktiskt hitta på Plantagen. Åker man till Bergianska trädgården, som ligger i närheten av Naturhistoriska museet, så finns det även annat att se. Man kan gå på en liten julutställning, fika, ta en promenad, besöka orangeriet och avsluta det med en runda på Plantagen.

Vad: Bergianska trädgården
Var: Frescati, bakom Naturhistoriska museet
Hemsida finns här.

Ryggsäckar
Vad i hellskotta är det för fel på folk med ryggsäckar? Hur ofta händer det inte att man får ducka när man i godan ro sitter och läser sin tidning på morgontåget och ryggsäcksfolket ska trängas där UTAN att ta av sig sina förbannade ryggsäckar (lång mening jag vet, behövde få ur mig det utan onödiga andningspauser). Hur kan man inte förstå att man bli dubbelt så tjock med ryggsäcken på? Och att de som sitter faktiskt får ryggsäcken rakt i huvudet. De få gångerna som jag själv har ryggsäck så tar jag av den och lägger den på golvet mellan benen. I stället för att slå till folk, trängas och svettas så är det mycket smidigare att bara ta av den så är allt frid och fröjd. Alla tänker dock inte så! Uppenbarligen, annars hade detta inlägg inte existerat. Ikväll stod två ryggsäcksmänniskor på bussen och även om de själva inte var i vägen så var deras ryggsäckar det. Dörren gick inte igen, bussföraren ropade ut att de ska flytta på sig och trots att det var deras fel så tyckte de ändå att det var konstigt att behöva flytta på sig. Blickarna utbyttes, det suckades i vanlig ordning. Ibland behöver jag direktnummer till Anton Chigurh. No Country For Old Backpacks.

Så, precis så som man står på rätt sida i rulltrappan så borde man lära sig att det inte är ok att ha ryggsäcken på när det är som mest trängsel i kollektivtrafiken.

En ny Hollywood-version av Rödluvan är på gång och ingen mindre än Karin Dreijer (The Knife, Fever Ray) gör musiken. Hur häftigt som helst. Nu ska det tilläggas att hon inte bara gör musiken, hon medverkar också i filmen. Givetvis iförd mask, ingen trodde väl något annat?! Jag är fortfarande lika fascinerad av sagor, jag älskar Karin Dreijer och jag håller tummarna för att det här blir en bra version.

Det tog mig fem år att inse att jag bor precis i närheten av Fiskartorpet, världens minsta skidort. Jag har ofta gått förbi där och sett hoppbacken på andra sidan viken, men alltid trott att det egentligen inte var en riktig hoppbacke eller att det var så gammalt att det bara stod och ruttnade. Ack så fel jag hade! Efter en promenad igår fick jag ett infall och googlade på Fiskartorpet och blev riktigt förvånad över sökrestultatet.

Fiskartorpet har i över ett sekel varit en mötesplats som inspirerat och lockat fram kreativitet bland skid- och sportintresserade stadsbor. Men vi tar det från början. Fiskartorpet är ett historiskt område och frisksportanläggning på Norra Djurgården. Torpet har fått sitt namn efter Kungliga Djurgårdens äldsta hus, nämligen Karl XI fiskarstuga från 1680-talet. Stugan var, när den byggdes en av de få byggnaderna inom den inhägnade kungliga jaktmarken.

På 1890-talet byggdes en av sveriges första hoppbackar, den så kallade "självmördaren" Den 21 februari 1904 invigdes en ännu större backe med torn. Stugor byggdes, allt för att få folk ut i naturen, och Fiskartorpet blev den första etablerade anläggningen i Sverige. Mitt emellan Fiskartorpets friluftsgård och Karl XI:s fiskestuga ligger Kristinaladan. Sedan 1997 har Molière Ensemblen sin fasta scen där. Byggnaden är uppförd på 1600-talet. Efter en varsam renovering är den idag en intim teater.

Foto: stockholm stad

På mitten av 1960-talet när utförsåkning blev en alltmer populär fritidssport i Sverige vintertid var det ont om bra skidbackar i Stockholmstrakten. Fiskartorpet var proppat med skidåkare, både på helger och vardagskvällar genom att de tidigt ordnade med kvällsbelysning i den stora skidbacken vid sidan av hopptornet. Fiskartorpet blev det mest populära skidcentrat för stockholmare från de norra delarna av staden. Mellan 1982 och 2005 stod Fiskartorpets hoppbacke oanvänd och började förfalla. Men hösten 2005 renoverades hoppanläggningen och i  februari 2006 hölls invigningen av den nyrenoverade backen. Första veckan i mars hölls den första tävlingen där. Sedan dess har vintrarna varit alltför snöfattiga för backhoppning och idag finns där en restaurang och konferensanläggning.

Info: wikipedia och Fiskartorpet

Bangers n' Mash är en fantastiskt bra klubb på Marie Laveau (Hornsgatan). Hjärnorna bakom den är inga mindre än Magnus Carlson (Weeping Willows) & Robert Plaszczyk, stockholms mest kända anglofiler. Det är en klubb där man alltid kan vara säker på att det spelas bra musik, att stämningen är på topp, att det alltid är mycket folk och att det bjuds på trevliga överraskningar. Som till till exempel nu i lördags. Självaste Håkan Hellström dök upp där och faktiskt bjöd på en minikonsert! Nu är jag inget så där stort Håkan-fan längre, men spelar han gamla låtar från första skivorna så hamnar även jag i extas. Och det gjorde han visst, han spelade Ramlar och Kom igen Lena. Så länge Bangers finns så tänker jag inte flytta från Stockholm!


Foto: aftonbladet