AnjasStockholm

Det var en gång fyra små kaniner som hette Flopsy, Mopsy, Ull-tott och Pelle. De bodde med sin mamma i en håla under rötterna på en väldigt hög tall...


Foto: weheartit

Just nu visas en utställning om Pelle Kanin och hans vänner och jag tror att den kan vara rätt mysig att se.

För första gången i Sverige visar Millesgården en utställning med den världsberömda brittiska barnboksförfattaren Beatrix Potter (1866-1943).Beatrix Potter vände sig tidigt till djurens värld och ägnade många timmar åt att studera deras utseende, beteende och rörelsemönster återgivna i exakt detalj med stor inspiration från den engelska landsbygden och Natural History Museum i London.

Sedan att åka till Millesgården är ju extra trevligt, i alla fall nu när våren kommer och det börjar blir lite varmt och grönt. Info om utställningen och hur man tar sig dit finns här.

Bortsett från det uppenbara, det vill säga att inte behöva jobba, så är helgerna fantastiska även när det gäller mat. Det finns inget bättre än att äta långa frukostar eller ladda upp med en brunch som överträffar det mesta. Sedan så är det nu man kan testa nya recept och verkligen ta sig tid att njuta av maten. Inga "slänga-i-sig-frukosten-stående",ingen tidspress, inga bussar att hinna med. Lovely! Sedan det här med att bjuda någon på middag, är de bara jag eller smakar maten bättre i sällskap?

* Young Folks - Peter, Björn & John
* Whistle - Sporto Kantes
* Whistle - Brisa Roche
* Lyckokatt - Nicolai Dunger
* La la Love You - Pixies
* Dom Andra - Kent
* Rectify - Beth Orton
* Dance Tonight - Paul McCartney
* 5 Years Time - Noah And The Whale

En av Stockholms roligare vintagebutiker är definitivt Beyond Retro. Det finns så löjligt mycket att välja på och när man väl kommer igång så är det roligt att prova en massa kläder. De har tre butiker och ska man gå en shoppingrunda så borde man besöka allihopa. Sist jag var där hittade vi helt galna klänningar som vi faktiskt övervägde att köpa:

Var butikerna finns och allt annat man undrar om Beyond Retro kan man hitta här.

P3 Guld går av stapeln och Robyn kammar hem ett antal priser, bla "Årets artist". Jaha. Ok, det är bara att erkänna, Robyn och jag funkar inte ihop. Jag kan inte sätta fingret på det men det är något som inte känns helt rätt. Och att hon av alla vinner flera priser känns bara sjukt. Typ så sjukt som dagens smak när det gäller musik öht. Missförstå mig rätt, jag är helt ok med artister med olika musikstilar som passar alla, men att en ändå rätt seriös radiokanal gör så märkliga val känns bara fel. Men det är en viss musik som säljer och alla vill dra in så mycket pengar som möjlligt. Rätt enkelt egentligen.

Men hur som helst, åter till Robyn. Jag vill inte klaga på henne egentligen, det finns ju låtar som jag också gillar. Dancing On My Own gillar jag ju till exempel och jag dör ju inte av att ha någon av hennes skivor i bakgrunden, men jag skulle aldrig rösta på henne i några kategorier som har med musikkvaliteten att göra. Entreprenör, företagare, marknadsförare och kanske till och med innovatör men för mig är hon inte årets artist i den bemärkelsen. Henne skulle jag aldrig kunna jämföra med exempelvis Fever Ray. För min del skulle hon inte ens kunna hamna i samma rum som Jenny Wilson, Annika Norlin eller Frida Hyvönen. Hon är inte i samma klass, det måste väl ändå de flesta erkänna?!

Jag kommer ihåg alla skriverier för några år sedan när hon startade Konichiwa Records. Hon blev en affärskvinna, det ska hon ha cred för. Men hon gjorde också allt rätt. Jag tror att hon kan konsten att nätverka och välja rätt folk, till rätt låt, till rätt konsert. Det ska vara så hippt och coolt att det blingar hela vägen från Götgatan till Stureplan och det känns för genomtänkt. Och att hon spottar ur sig låtar nu är väl kul för henne men det känns mest simpelt. Ungefär lika hett som American Apparel.

Ikväll såg jag Black Swan och även om jag hade hört att den ska vara jobbig så var jag ändå inte beredd på det här. Jag var inte alls beredd på att se Natalie Portman sakta förlora förståndet. Jag var heller inte beredd på att se henne på det här sättet. Och inte heller beredde på att tycka fruktansvärt synd om hennes rollfigur, Nina Sayers. Filmen handlar om en ung ballerina som strävar efter den åtråvärda rollen i den senaste uppsättningen av Svansjön. Hårt pressad av sin psykotiska mamma, den forna ballerinan, pressar hon sig själv till att orka mer, öva mer och bli bäst. Hon måste bli perfekt. Sakta men säkert går det utför och hon börjar förvandlas till Black Swan. Fruktansvärt otäck film, ångestladdad till den grad att man vrider sig och tittar bort när det är som värst. Stämningen är så påtaglig att man nästan kan ta på den, rent fysiskt börjar man nästan må illa. Och känslan är svår att skaka av sig sen. Den är definitivt sevärd men man ska vara beredd på att bli berörd.

Man behöver glasögon när man inte kan skilja på en levande människa och en skyltdocka. En man stod utanför Pressbyrån, (till synes) helt orörlig och stel. Plastig kan man väl säga. Han hade också märkligt raka kläder, nästan lite fyrkantig rock, välstruken, vårdad, byxorna var i samma skick. Under någon sekund hann jag tänka något otrevligt om reklam och diverse jippon när jag insåg att  han faktiskt rörde sig. Ju närmare jag kom desto mer tydligt blev det att han inte såg så konstigt ut som jag först hade trott. Han stod utanför Pressbyrån, vid t-banauppgången, förmodligen för att väntade på någon som skulle komma med tåget. Där och då kunde jag inte förstå varför jag lämnar mina glasögon hemma så ofta. De är faktiskt snygga!

Stockholm har nog en hel del att erbjuda när det gäller små mysiga butiker: Cissi och Selma är ett bra exempel. Butiken ligger på Bondegatan och är faktiskt mycket mysigare än den verkar på utsidan. Det finns en mängd fina klänningar att frossa i och som kommer från mindre, inte så kända designers. Alltid lika kul att ha något som är åtminstone lite unikt. Men det roligaste med den här butiken är deras "veckans plagg". Denna vecka är det den söta katt-tröjan från Nümph för bara 175 kr. Finfint!

Foto: weheartit

Brand New Start - Little Joy
Edgar - Lucky Elephant
I Sing I Swim - Seabear
Sex & Loneliness - The Little Hands Of Asphalt
I Will Follow You Into The Dark - Death Cab For Cutie
Know How - Kings Of Convenience & Feist
The Next Time Around - Little Joy
Drifters In The Wood - Marie Modiano
Whistle - Brisa Roche
Head Home - Midlake
Brand New Key - Melanie Safka
Home - Edward Sharpe & The Magnetic Zeros
Fern Beard - The Submarines

Jag såg Wristcutters: A Love Story för någon dag sedan och jag kan helt ärligt säga att den är mycket bättre än vad jag hade väntat mig. Tom Waits i toppform och Gogol Bordello i bakgrunden, det kan knappast bli bättre. Filmen handlar om Zia som tar livet av sig när hans flickvän dumpar honom. Han skär upp handlederna men i stället för totalt mörker vaknar han upp i en afterlife för självmördare. Det är inget trevligt ställe att vara på. Brunt, dammigt och smutsigt med färglösa blommor och trasiga bilar. Och utan leenden. De som hamnar där kan nämligen inte skratta och le. Zia blir polare med Eugene (vars hela familj har tagit livet av sig) och den übercoola Mikal som har hamnat där av misstag. Tillsammans ger de sig iväg för att hitta Zias ex-flickvän, som också har tagit livet och befinner sig i krokarna.

Jag tror att den har stor möjlighet att hamna bland mina tio favoritfilmer. Den är mysig och bra himla konstig och jag älskar att man får veta hur folk har tagit livet av sig. Och Eugene, man kan inte annat än älska den killen!

Var: Debaser Medis
När: ons 16 feb
Biljett: 295 kr + exp.avgift
Åldersgräns: 18 år

Kungsholmens Antik & Kuriosa kan nog klassas som en av Stockholms roligaste butiker. Den är packad med grejer från golv till tak, bokstavligt talat. Och det finns allt. Det man inte ens hade tänkt på, inte ens vetat om att det fanns, kan dyka upp där.

Gamla paraduniformer, möbler, plåtburkar, affischer, uppstoppade djur, väskor, lampor, kläder. Det går nog att hitta det mesta - om man nu lyckas klämma in sig förbi diverse högar, inte råka välta något, inte krocka med någon.



Var: Hantverkargatan 47
Öppettider: mån-fre 12.00-18.00, lör 12.00-16.00

Till och med jag har tröttnat på vintern, det trodde jag aldrig att jag skulle säga. Egentligen inte på den mysiga, vita, fluffiga vintern utan på den här slask/halka-principen. Är man inte skitig och lerig upp till knäna så halkar man runt och riskerar livet dagarna i ända. Don't like. Så, blir det ingen ändring på det tänker jag låsa in mig och sitta hemma tills det blir vår. Eller tills det möjligtvis snöar igen så att man kan åka pulka. Vad som helst är bättre än det här!

På vägen hem från jobbet gick jag till Linn & Viktors, på jakt efter gott surdegsbröd. Jag har suktat efter det i flera dagar men inte orkat åka in och handla. Av en slump hörde jag talas om det lilla bageriet och givetvis pulsade jag dit genom snö och slask. Det är inte mycket som kan tvinga iväg mig en dag som denna, men bara tanken på gott nybakat bröd gjorde sitt. Stället är litet men urtrevligt. Rent, fräscht och en supertrevlig tjej som jobbar där...det kanske var Linn? Hur som helst, överlycklig över mitt bagerifynd, köpte jag det godaste brödet på länge. Tillsammans med bredbar getost och körsbärstomater är det så nära himmelriket man kan komma på en trist och blöt onsdag.

Tack för tipset, Sandra! Jag är helt såld, totalt charmad och lite kär (om man nu kan bli det i ett band).

Så snart jag är klar med projektplaneringen (och tvätten) ska jag bädda ner mig och kolla på film. En stresshelg är snart slut, en vecka kvar tills jag kan andas ut efter opponeringen och power point-helvetet. Det är verkligen rätt läge för lite belöning. Det är jag värd!

Foto: tumblr

För några år sedan läste jag boken Never Let Me Go av Kazuo Ishiguro och den etsade sig i hjärnan som en mörk, obehaglig men ändå vacker berättelse. Det är en berättelse som aldrig försvinner och som jag ofta nämner som en av mina absoluta favoriter. Och igår såg jag filmen. I vanliga fall är jag som bekant skeptisk till filmatiseringen av mina favoritböcker men denna gång var jag inte särskilt orolig. Med Charlotte Rampling, Carey Mulligan och även Keira Knightley i huvudrollerna kan det inte bli fel!

Never Let Me Go handlar om tre vänner, Kathy, Ruth och Tommy och deras liv på internatskolan Hailsham. Barnen som växer upp där har ett redan förutbestämt öde, de skapades av en viss anledning och deras liv har ett enda syfte. De fostras till att tro att de är speciella och genomgår regelbundna läkarkontroller eftersom deras hälsa inte är viktig bara för dem själv utan för hela samhället. När de blir vuxna har de ingen möjlighet att flytta till USA, att bli piloter, poliser eller skådespelare. Det enda de ska göra är att rädda andra människor liv och sedan är deras egna korta liv över.

Filmen är, inte så oväntat, mycket enklare än boken. Berättartekniken i boken är ibland lite svår, vilket jag i och för sig gillar. Jag trivs med att inte veta, inte kunna gissa. Huvudpersonen är alltid tre steg före men allt blir mer begripligt mot slutet. Det är som att ta sig igenom ett snårskog av minnen för att slutligen komma till ett fält där allting öppnar upp sig och faller på plats. Filmen är enklare men precis lika sorglig. Men helt ärligt så vet jag inte vad som är det mest sorgliga där: kärlekshistorien, det redan utstakade livet eller deras allför tidiga död. Frågor kring etik och genetik? Eller kanske bara meningen med livet?

Foto: weheartit

FEBRUARI
Iron & Wine (ons 2 feb)
Isobel Campbell & Mark Lanegan  (lör 12 feb)
Band Of Horses (mån 21 feb)


MARS
The National (tis 1 mars)
Hercules and Love Affair (ons 2 mars)
Interpol (mån 7 mars)
Woods (sön 27 mars)
Säkert (sön 27 mars)


APRIL
Mogwai (sön 3 april)
Belle & Sebastian (sön 3 april)
Black Mountain (tors 14 april)


MAJ
Lykke Li (mån 2 maj)

Julen handlar inte bara om frosseri och förkylningar, den handlar också om att hamna i något så trevligt som läskoma. Under den senaste tiden har jag lagt undan all kurslitteratur och i stället tagit fram böcker som jag verkligen vill läsa för nöjens skull. När man är omtöcknad av förkylning och lite under isen av all stress under hösten finns det inget bättre än att fly till böckernas värld. Gärna med kakor och te som sällskap. Och man läser, läser och läser. Just nu håller jag på och avslutar Det blödande hjärtat av Andrew Taylor och i ärlighetens namn så trodde jag aldrig att en deckare skulle få mig så intresserad. Inte på det här sättet i alla fall.



Det blödande hjärtat (Bleeding Heart Square) är en mörk historia som utspelar sig i trettiotalets London. Lydia Langstone, en ung överklasskvinna, lämnar sin våldsamme make och flyttar till sin barskrapade pappa som bor i det ruffiga och sjaskiga kvarteret Bleeding Heart Square. Hon visar sig dock vara mer än en hjälplös kvinna, högst beroende av daglig uppassning från sina trogna tjänare. Trots mörka gränder och ännu mörkare hemligheter, våldsamma grannar och blödande hjärtan kastar hon sig in i mysteriet med den försvunna Mrs Penshaw.

Den är mysruggig och för tankarna till både Dickens och en snäppet mer evil Agatha Christie. Jag älskar miljöbeskrivningarna och det är nästan så att man kan känna lukten att ett ruttnande hjärta.

”Bleeding Heart Square” är något så fantastiskt som en spänningsroman som får läsaren att känna sig smart. Och ja, anglofilporrfaktorn är som ni redan förstått skyhög. Underbart! (Bokhora)

Foto: weheartit

Nu hände det igen: ännu ett par vantar är borta! Det är mer regel än undantag numera och en mycket vettig förklaring till varför jag alltid köper billiga H&M-vantar. Det är ingen idé att köpa något annat eftersom de försvinner på löpande band. De klarade sig under hela julhelgen, alla resor och all packning. Jag hade koll, tydligen fram tills jag nästan var hemma. Jag är helt säker på att jag hade vantarna på mig när jag väntade på bussen hem och under den 5 min långa resan lyckades jag visst igen. Behöver jag säga att det senaste paret köptes under julveckan? Borde kolla om min försäkring täcker sådana "olyckor".

Foto: tumblr

Idag är det dags att plocka bort julen. Allt ska tas ner, packas i sina kartonger och bäras upp till förrådet. Lite sorgligt för det gick så himla fort i år. Förstår inte vart dagarna tog vägen, julen bara flög förbi. Jag trodde att jag skulle hinna med så mycket mer och i ärlighetens namn så skulle jag kunna fortsätta så här ett tag till.