AnjasStockholm

Den 20-21 februari testas ett nytt koncept på Kulturhuset, nämligen Lånegarderoben. När jag läste det igår så trodde jag att det är något som öppnar nu i helgen, men egentligen är det bara ett event. Lite synd faktiskt eftersom det låter som en riktigt bra idé. Vi som har besökt Sveriges trevligaste festival Skankaloss i Gagnef har redan bekantat oss med idén. Förra sommaren kunde man låna kläder där, vilket kan ha varit en spontanlösning anpassat efter vädret, men i vilket fall så var/är det en cool idé.


Den 20-21 februari testas nämligen det nya konceptet Lånegarderoben på Ekoteket i Kulturhuset. Då kan den som är intresserad, precis som på ett bibliotek, komma och låna klädesplagg under en viss tid.

Det har skrivits en del om Blur-dokumentären och ikväll ska den visas på Debaser Medis. Jag vet inte om jag ska kalla mig för något fan av Blur och jag har inte ens koll på alla deras skivor, men lite nostalgiskt är det allt. Hur många gånger har man inte skrålat med på någon indieklubb eller studsdansat på ett överfullt dansgolv? Det är lite tonårstid, lite cider, lite randiga toppar och väldigt mycket attityd. Och så mycket 90-tal!

Denna vecka pratas det mycket om Kanada och då med tanke på att OS invigs idag i Vancouver. Frågorna är många; vilka vinner, blir det guld, hur ska det gå nu MEN (även om OS är kul och intressant att kolla på) så borde Kanada uppmärksammas av en helt annan anledning. Nu pratar jag alltså om mord på sälbebisar. Fruktansvärt vidrigt och många av bebisarna dödas innan sitt första dopp i vattnet. Hur det görs vet vi alla redan och det viktiga är att inte skada den efterfrågade pälsen. Nu menar jag definitivt inte att det är värre än vad rävarna går igenom när de ska bli pälskragar, men eftersom Kanada är ett samtalsämne nu så borde man visa var man står i andra frågor också. Nu vet jag inte hur mycket diverse protestlistor hjälper men det är i vissa fall det enda man kan göra och det skadar väl inte att skriva på heller och det gör man här!


Foto: weheartit

Cinemat from Christian Rossipal on Vimeo.

En pappa, som jag själv, kommer aldrig i närheten av det. Under den första tiden är vi utanför. Vi får leva med det. Vår tid kommer. Det är därför det inte går att jämföra på det sättet. En moders band med sin nyfödda bebis är det starkaste som finns på jorden. Därför är det extra ledsamt att få höra att en kvinnlig EU-minister väljer att ta en månads mammaledighet och sedan sticka till Bryssel.

Jag måste erkänna att jag funderade en stund på om han verkligen menar allvar eller om man bara är ute efter att skapa debatt. Om han verkligen menar det så är det högst beklagligt att han inte har den relationen med sin dotter. För det andra undrar man ju om han menar att adoptivföräldrar inte får starka band till sitt barn? Om barnet adopteras så pass tidigt, dvs innan "symbiosen med mamman" är slut, betyder det då att adoptivföräldrarna inte blir bra föräldrar? Om mamman dör vid födseln och barnet uppfostras av sin pappa, vad händer då? Om ett manligt homosexuellt par adopterar barnet, blir det ännu svårare? Om barnet föds i ett land där föräldraledigheten är mycket kortare än i Sverige, lider barnet då? I sådana fall har vi väldigt många lidande människor i världen.

Att han inte har fått en sådan relation till dottern är som sagt tråkigt men det är inte likadant för alla. Om man till exempel pratar om doften, vilket är viktigt för bebisar, så handlar det om doften de känner under de första dagarna i sitt liv. Det handlar om trygghet och är det pappan som alltid finns där så är det den doften barnet relaterar till. Man kan fortsätta sen med mat (alla kvinnor ammar inte), ljud (vems röster känner barnet igen?) etc,men jag tror att alla förstår poängen här. Att säga att mamman har det starkaste bandet till barnet eller att hon ska vara hemma längre är en förlegad syn som helt ärligt inte ska behövas idag, år 2010.