AnjasStockholm

I fredags var vi på Marie Laveau. Det var Bangers n' Mash, en bra klubb som oftast lockar till sig bra folk. Men det var fredag, vilket också betyder yngre folk, mer fylla, stök och skit över hela stan. Jag gillar inte att gå ut på fredagar men just den här klubben har jag svårt att säga nej till, oavsett dag. Tills nu. Vet ni vad, egentligen borde jag fortsätta gå dit, bara för att. För att jag kan liksom. Bara för att inte diverse drägg ska få ta över stället. Och för att de inte ska tro att deras handlingar, som motsvarar en amöbas intellektuella nivå, ska skrämma iväg mig. Egentligen. Men samtidigt så vill jag inte beblandas med människor som inte vill förstå ett nej. Vi löste problemet rätt bra i fredags men vill jag verkligen behöva göra om det? Jag vill inte behöva putta bort närgångna personer. Jag vill inte behöva slänga ett glas vatten över dem. Jag vill bara att folk ska kunna ta ett nej. En gång för alla, nej är alltid ett nej. Har vi inte lärt oss det vid det här laget?

Hade jag varit i Stockholm på lördag så hade jag defintivt varit med på SlutWalk. Från fördomsfullhet - mot medvetenhet. SlutWalk föddes i Toronto, efter ett uttalande från polisen angående sexuella övergrepp och vad kvinnan i fråga råkar ha på sig just då. "I've been told I'm not supposed to say this – however, women should avoid dressing like sluts in order not to be victimised". Inget nytt direkt, visst känner vi alla igen det? Skuldfrågan. Vems fel är det? Hur man egentligen ens kan tänka tanken att det kan vara kvinnans eget fel är vidrigt och högst viktigt att uppmärksamma. Igen. Och igen. Och igen. Tills något förändras. För det handlar inte om vad man har på sig. Det handlar inte ens om sex, bara makt. Så ni som befinner är i Stockholm på lördag, se till att vara med.


Här finns det mer info om SlutWalk Toront och all info om tid och plats i Stockholm.

Under fem dagar intas Dramaten av ”Felanmäld”, en festival där vi får se 10 slutproduktioner från samarbetet mellan Stockholms dramatiska högskolas magisterprogram Den autonoma skådespelaren och Dramaten&. Räkna med tio föreställningar där konstnären står i fokus. Utöver föreställningarna ordnas det även samtal med skådespelarna.

Läs hela programmet här.

Östermalmstorg. Tunnelbana. Alla som någon gång har varit där har säkert lagt märke till konsten inristad i betongen. Och det är nog namnen man reagerar på först: Sapfo, Wirgina Woolf, Simone de Beauvoir. Jag gjorde det i alla fall första gången jag var där.


Det där är alltiså Siri Derkerts verk, i vilket hon lyfter fram stora kvinnor och uppmanar till fred, som också är (tillsammans med miljöfrågor) grundstenar för hennes konstnärskap. Hon var starkt engagerad i kvinnofrågor och hon blev faktiskt den första kvinna med separatutställning på Moderna Museet, år 1960. Vill man se mer av Siri Derkert, både hennes konst och liv, så pågår det just nu en ny utställning på Moderna.

Som Therese nedan påpekade så borde jag börja lägga upp playlists. Helt rätt faktiskt, ingen orkar kolla upp alla låtar. I början var det mest tänkt som musiktips men med en playlist blir det betydligt enklare. Jag skapade ett nytt, gratiskonto, i mitt bloggnamn så här kommer den första playlistan (av många fler förmodligen). Men jag har ju semester nu, jag kan Spotifya hur mycket jag vill! Yeey!

Från och med idag och fram till nästa tisdag är jag ledig. Konstigt att skriva det, ännu konstigar att uttala det. Det blir en liten resa till Jönköping och Blåbärsklubben. Ska bli kul att se Emmon och hänga med roligt folk. Sen bär det av till Götet för en snabbvisit innan det blir dags att börja jobba igen. Underbart härligt! Nu hoppas jag bara på supervärme så att jag kan lägga mig på en filt, läsa och jobba bort den här snudd på onormala blekheten. Och i augusti blir det mer semester och festivalande men tills dess nöjer jag mig med Stockholms finfina uteserveringar, typ Debaser Slussen.


Andra tips är:
Debaser Medis (Medborgarplatsen)
Babylon (Medborgarplatsen)
Mosebacke (Slussen)
Strand (Hornstull)
Ljunggren Terass (Slussen, Götgatan)
Lisapåtorget (Östermalmstorg)
Landet (Telefonplan)
Snottys (Nytorget)
Loopen Marin (Hornstull)

Foto: Musiklandet

Var: Gröna Lund
När: Ikväll, 20.00
Entré: 90 kr

Idag är det dags för den årliga Återvinningsfesten i Hornstull. Nordens största loppis ska det visst vara läste jag nu. Det är definitivt en god insats för miljön och för alla som vill vara med. Här kan man hitta riktiga fynd, köpa billiga choklabollar, trängas bland allt folk, lyssna på musik and so on. You get the picture. Så najs som det bara kan bli.

Foto: Återvinningsfesten

Var: Västra Hornstull till Långholmsgatan, samt området Heleneborgsgatan och Högalidsgatan i norr, Varvsgatan i öster.
När: idag, 10-16

Foto: Iris Jans

Doctors & Dealers - The Odds Are On Our Side
The Decemberists - Rox In The Box
The Avett Brothers - Laundry Room
Ane Brun - Do You Remember
Saint Etienne - Sylvie
Serenades - Walking Home
Crystal Stilts - Shake The Shackles
Fleet Foxes - Helplessness Blues
The Avett Brothers - Kick Drum Heart
Serenades - Birds
Doctors & Dealers - Backstabber
Det vackra livet - Viljan
Jenny Gabrielsson Mare - C'est L'amour
St Vincent - Actor Out Of Work
Fredrik Jonasson & The Hoarse Horses - Angels
Gypsy & The Cat - The Piper's Song

Hade det varit fint väder, hade det inte varit dagen efter, hade jag inte vaknat pissed, så hade jag åkt på vernissage på Skogskyrkogården för det här låter som en rätt cool grej. Right?

Det är helt underbart när man kan lyxa till dagen genom att ligga kvar i sängen på morgonen och kolla på film.  Puffa upp kuddarna, dra upp täcket, lägga sig till rätta och trycka på play. Denna lördag började med Peacock, en film med bl a Susan Sarandon, Ellen Page och Cillian Murphy.

Peacock är en definitivt sevärd film men som dock faller på slutet, trots att den hade mycket potential och alla möjligheter att lyckas. Riktigt synd för storyn i sig är väldigt intressant. John Skillpa är en tillbakadragen banktjänsteman som försöker undvika den sociala kontakten så mycket som möjligt. Han bor i sitt barndomshem, ett gammalt hus där hemska saker har utspelat sig. Ingen verkar känna honom så väl eftersom han tackar nej till alla inviter som innebär kontakt med andra människor. Familjen Skillpa var kända för att hålla sig undan omgivningen, och det av anledningar som man egentligen helst inte vill veta. Redan efter några minuter börjar man skrapa på ytan och känner hur ångesten växer i takt med att man får veta mer om Johns bakgrund. En dag spårar ett tåg ur och hamnar i hans trädgård, vilket gör att hela hans värld ställs på ända. Den bräckliga ytan börjar krackelera när Emma gör entré. Alla har känt John länge, så mycket som man kan känna en sådan person som han, men ingen hade träffat Emma tidigare. Snabbt börjar hon göra sig hemmastadd och börjar bestämma över saker och ting trots att "John är mannen i huset". Inte ens frukosten håller måttet längre när Emma gör misstaget att lämna huset och börja träffa andra människor.

Jag måste säga att jag någonstans tycker att den påminner om "Lars and The Real Girl", även om det handlar om två helt olika historier. Men välmenande grannar, tidsandan, något är det som gör att jag tänker på Lars and The Real Girl.  Peacock däremot är obehaglig på ett sätt som kryper in under huden samtidigt som den är himla sorglig. Den är väldigt snyggt filmad, fotot är vackert. Cillian Murphy gör en förbannat bra insats. Susan Sarandon och Ellen Page är ju alltid lika bra. Men ändå, trots det blir jag besviken på slutet. Det känns lite som att antingen pengarna hade tagit slut eller att deadlinen flåsade dem i nacken och slutet blev bara ihopsatt av det som fanns. Förhastat, ogenomtänkt, för enkelt. Men återigen, intressant story så det är inte helt bortkastad tid heller.

För att orka jobba måste jag belöna mig med ett och annat gott. Idag jag hunnit med både lite smulpaj och en och annan choklad boll. Men den riktiga belöningen sen kommer i form av en bokbeställning. Pocket Shop har blivit med webshop där man alltid får 20% från andra boken och det alltid är fri frakt. Det kanske inte blir så mycket dyrare än AdLibris längre, det gillas!

Hunden och jag tog en kvällspromenad igår till Stora Skuggan och 4H-gården. Eftersom det var Vårruset innan fick vi snällt vänta på att kunna gå förbi där och under tiden gick vi och tittade på djuren. Till Hundens stora besvikelse var hans polare kanin redan inlåst för natten men jag fick syn på kossan med sina två kalvar. Jag tog upp telefonen för att ta ett kort men i samma stund fick även kalvarna syn på oss. Helt plötsligt började den ena småspringa mot oss och två sekunder senare började den andra gallopera i full fart. Hunden klämde ur sig nåt ynkligt ljud och började springa därifrån. Jag sprang efter honom. Kalvarna sprang efter oss. Tur att det inte var folk där för det måste ha varit en syn för gudarna. Kalvar är söta, på håll. Eller i alla fall årets småttingar. Fjolårets är ju rätt stora redan och att busa med en sån känns så där. Om det nu var det de ville! Vad vet jag, de kanske ville få bort oss från sina hoods. Mördarkossor kanske?

Ikväll  det är SoFonight, ni vet det här när butikerna på typ Södermannagatan har öppet extra länge. Inget som jag egentligen brukar gå på längre men ikväll tror jag att det kan bli kul att besöka Grandpa. Konstprojektet In Lust and Trust ställer ut och det är vernissage mellan 18-21.

Konstprojektet In Lust and Trust startades av konstnärerna Elisabeth Månsson och Peter Turkalj, även kända som den prisbelönta duon Ingela och Vi. In Lust and Trust är en hybrid mellan konst och design där de förenar det urbana med naturen.

Att vara en stadsmänniska med behov av att vara nära naturen har tydligt påverkat deras formspråk, det befintligt urbana uttrycket har framgångsrikt smält samman med deras längtan till naturen. De kallar resultatet av sitt skapande för Urban Nature.

Jag försöker jobba. Jag är väl medveten om fredagens deadline, klockan som tickar och storföretaget som blir pissed om vi andra inte levererar. Det ska transkriberas, sammanställas, snyggas till och skickas iväg. Och ändå sitter jag här och suktar efter morgondagens spelning som jag inte har tid med. Inte råd heller för den delen, vissa här får sin lön senare än andra. Men i alla fall, Serenades spelar på Södran imorgon och jag vill väldigt gärna dit. Jag dissade dem helt i tron om att det bara var en halvbra desperatåtgärd när kreativiteten tryter. Jag inbillar mig ofta att det handlar om deprimerande dödsryck när diverse artister dyker upp i nya konstellationer, typ ett försöka att dö med äran i behåll. I många fall blir det bara pinsamt dåligt och det här om att sluta när man är på topp känns extra aktuellt.

Så döm om min förvåning när först Hella spelade Serenades och jag tyckte att det lät bra. Jag viftade bort det lite som ett tecken på trötthet och att jag just då svalde vad som helst men sen skrev Sandra ett inlägg. Två mot en, lika bra att kolla upp det då. Och guess what, jag föll direkt, inte så förvånande egentligen med tanke på att jag är rejält svag för amerikansk västkustpop. Birds och Walking Home är bara helt klockrena! Och den här videon, love it!!!

Vad: Serenades
Var: Södra Teatern
När: torsdag 26/5, 20.00
Entré: 200 kr

Under de två senaste dagarna har jag fått mail och härlig feedback från finfina läsare. Några har tackat för inlägg som jag har skrivit om dem. Andra har tipsat om band som jag fullkomligt älskar. En annan har bjudit in mig till en minifestival. Två stycken har frågat om jag inte kan göra en lista på Stockholms lunchrestauranger resp bästa second handbutiker. Man blir ju hur glad som helst. Tyvärr har det visst varit krångel med att kommentera i bloggen, vilket jag bara kan skylla på blogg.se. Jag hoppas att det ordnar sig snart annars får jag väl flytta. Men i vilket fall, alla ni, kul att ni läser min blogg och fortsätt med det! Tack!

Kl 20.00 visas en dokumentär om John Lennon och hans liv tillsammans med Yoko Ono i New York City under 70-talet.

LENNONYC features never-before heard studio recordings from the Double Fantasy sessions and never-before-seen outtakes from Lennon in concert and home movies that have only recently been transferred to video.  It also features exclusive interviews with Ms. Ono, who cooperated extensively with the production and offers an unprecedented level of access, as well as with artists who worked closely with Lennon during this period, including Elton John and photographer Bob Gruen (who took the iconic photograph of Lennon in front of the skyline wearing a “New York City” t-shirt). Mer om filmen finns här.

Vad: LENNONYC
Var: Kägelbanan, Södra Teatern
När: ikväll, 19:00 - 23:30 (band 19.30, film 20.00)
Entré: 70 kr

I helgen är det dags för marknad utanför Stockholms Stadsmuseum, närmare bestämt på Ryssgården. Slussen Craft Fair är en ny marknad för det svenska konsthantverket med förebilder som Collect i London och SOFA i New York. Stadsmuseets gård var ju en gång i tiden en handelsplats och att ha en marknad där idag känns faktiskt ganska så självklart. Tälten är redan på plats, det pågår fullt arbete med förberedelserna.
När: lör & sön 11-17

Foto: Stockholms Stadsmuseum

Sedan kan man promenera vidare mot SOFO Fleamarket på Bondegatan fynda loss. Alla som vill vara med och sälja är välkomna, även om det kanske är mest grannar där i krokarna som släpar fram sina gamla prylar. Det här kan ju bli hur kul som helst så gå dit! Det är en order!
När? lör & sön, 11-17

Dagens avslutas givetvis i Midsommarkransen där Kransendagen är i full gång. Även där blir det loppis och en och annan konstrunda.
När? lör 11-23

Och idag betyder det lite jobb, lite picknick, lite vino, mycket konsert och en massa dans, dans, dans! Saint Etienne på Strand och sedan efterfest med utlovat bra musik. Här ska det dansas hela natten lång! Den som dock inte ska hänga på Strand kan ju alltid se Okkervil River som spelar på Göta Källare. Jävligt dåligt att det ska krocka, lite bättre planering efterfrågas. Tack.


Foto: Nastasia Dusapin

Ibland är det så skönt att inta soffläge och sträckkolla på en hel säsong av en tv-serie. När man har haft mycket annat att tänka på är det helt underbart att förflyttas till den fiktiva världen och släppa allt annat för minst 45 min. I mitt fall blev det dock över fyra timmar igår. Jag började kolla på den på SVT Play men att gå runt och vänta i en hel vecka på nästa avsnitt var inte så lockande, nästintill omöjligt.

Damages är, för den som har missat den, en invecklad och faktiskt riktigt cool thrillerserie. Den är snygg och väldigt välgjord, vilket får i stort sett alla andra serier i denna genren att framstå som enkla och ganska så ointressanta. Storyn kretsar kring stjärnadvokaten Patty Hewes (spelad av Glenn Close) och hennes medarbetare på advokatbyrån. Trots att hon är en beräknande och hård person som går över lik för att vinna, trots att hon spelar mind games med sina medarbetare, trots att hon kan vara en riktig jävla egoistisk och manipulerande bitch så älskar jag ändå henne. För hon har ju trots allt vissa moraliska värderingar under den iskalla ytan.

Jag har bara sett den första säsongen nu och den börjar med att den nyutbildade advokaten Ellen Parsons får jobb på Hewes And Associates. De befinner sig också mitt i ett svårt fall med korrupta, högt uppsatta, människor som gör allt för att försvåra jobbet för advokaterna. Varför just Ellen Parsons blev anställd är en av frågorna, då hon inte alls är Pattys typ av advokat. Nutid och dåtid blandas genom snygga flashbacks och man får veta väldigt mycket om karaktärerna. Och man älskar dem allihopa! Jag bryr mig innerligt om hur det ska gå både för Ellen, vars liv har blivit ett tufft och deppigt pussel, och för Patty som kanske ändå borde stå till svars för sina handlingar. Inte minst för det som gör mot Ellen.

Det här var ju goda nyheter. Även om jag just nu mest planerar sommarens festivaler och spelningar så är det kul att hösten redan nu är rätt lovade både på musik- och filmfronten. Jag gillar Bon Iver med sitt drömska och sorgliga sound, något som påminner om Woods, men som ändå är mer unikt och eget tack vare sångarens sköra röst. I stort i alla låtar kan man nästan ta på alla omvälvande starka känslor, vilket kan vara (eller förmodligen är) en produkt av hans depression. Det är stort, känslosamt, ensligt och oändligt vackert.

Vad: Bon Iver
Var: Münchenbryggeriet
När: 4 november

Var: Hornstull Strand
När: ikväll, på scen kl 20.30
Fri entré

Hört talas om Bänken? För mig var det här en helt ny grej och jag måste säga att jag älskar idén. En vän berättade om det här förra veckan och nu har jag fått inbjudan till releasefesten på Morfar Ginko på torsdag. Bänken är en tidning som jobbar utifrån tesen om att alla har något att berätta. Men är vem som helst intressant? De testar det genom att sätta sig på en bänk och sedan göra en reportage om den första personen som slår sig ned brevid dem. Om sitt första nummer skriver de så här:

Första numret av Bänken handlar om Roger Hebæk, en norsk pensionär på besök i Sverige. På en bänk på Sergels torg berättar han om hur hans fru sprang ifrån honom mitt under vigseln och om beslutet att bestiga Mount Everest vid 65 års ålder.

Bänken#1 är en väggtidning där ena sidan berättar om Roger och hans liv. Den andra sidan fylls av illustratörers, fotografers och manusförfattares fria tolkningar av hans historia. Nästa nummer handlar om någon annan. Vem det blir vet ingen ännu.

Foto: Bänken

Jag måste erkänna att jag fullkomligt älskar den här idén! Bara vanliga människor som får berätta sina historier, hur fantastiskt är inte det? Det är mycket just därför som jag blev etnolog, för att jag vill veta mer om den vanliga människan. Man blir ofta förvånad över historier man får höra och samtidigt så himla upprymd och glad över att få ta del av just den eller den berättelse. Genom mitt jobb har jag träffat par från Polen som har berättat om sin matlagning, jag har intervjuat människor om boende, rökning eller läsvanor. Jag har också fått veta mycket om 60-talets Stockholm och vad en enda människa kan göra för att påverka. Bänken känns därför som en självklar läsning och jag misstänker att den är väldigt, väldigt bra.

Man kan hämta sitt eget gratisexemplar av Bänken på följande ställen: Stadsbiblioteket, Kulturhuset, Medborgarplatsens bibliotek, Brunogallerian, Grandpa, Tjallamalla, Konstig, Copacabana och Hornstulls bibliotek.
Info om releasefesten finns här.

Oh my god vilken lördag. Vi började med vernissage på Brofästet, där det bjöds på vin, tilltugg, konst och allmänt skön stämning. Det var första gången jag var på Brofästet och definitivt inte den sista. I love it! Väldigt New Yorkish känsla och bara...coolt, i brist på ett bättre ord. Risken finns dock att det blir ett tillhåll för horder av Sthlms hipsters men ja, man kan inte få allt här i världen.

Vi hann också med lite picknick i Tanto innan vi gick vidare till Marie Laveau och Bangers n' Mash. För första gången var vi där så tidigt att inte ens nedervåningen hade öppnat. Musiken var som vanligt helt grym och The Early Days gjorde en finfin spelning. Avslutningen var klockren. Två låtar. Den första de spelade var Jesus & Mary Chain "April Skies", vilket fick mig att vakna till liv big time. Andra och sista låten var The Smiths "There Is A Light That Never Goes Out" tillsammans med ingen mindre än Magnus Carlson. Allsång och fantastisk stämning. Pjuh, det där kan man leva på ett tag. I alla fall till fredag då vi ska på Saint Etienne. Yeah!

Killen har bokat Emmon till sin klubb i Jönköping. De kör en releaseturné och spelar på Fritz Corner i Sthlm, Sticky Fingers i Götet och på Blåbärsklubben i Jönköping. Hur coolish som helst, jag ska så dit!

* Early Days på Bangers n' Mash
* Vårsalongen på Biblioteksgatan 10
* Vernissage. Michel Lazarevic - Fettet. Brofästet, 17.00-20.00

Have fun gott folk! Njut av helgen!

Skandal! Sebastian Boudet lämnar Petite France. But why?! (uttalat med äkta dramaqueen-röst). Jag tycker faktiskt att det är rätt sorgligt, det var ju liksom han som VAR Petite France. Jag brukar läsa hans blogg och inbilla mig att jag en vacker dag ska baka den perfekta macarongen och man får ju lust att testa alla recept han lägger upp. Och alla bra råd som finns där, killen är ett geni! Jag älskar hans inlägg om fejkmacaronger. Nu får vi hålla tummarna för att stället förblir lika bra och fortsätter med lika goda bakelser och bröd. 

Imorgon flyttar Pluto in till stan, till Biblioteksgatan närmare bestämt. Det här är deras första grej som ambulerande kulturklubb (nästa tillfälle blir i ett galleri på Hagagatan i juni). Men imorgon bjuds det på
ett smörgåsbord av intressanta konstnärer och artister, ackompanjerat av dj:s och salongsberusning. Lördagen den 14:e Maj, från tidig förmiddag till sena kvällen, slår vi upp dörrarna till konstens inspirerande värld i Bibliotekstan.Det blir en härlig blandning av vernissage, konstfilm, liveperformance, ”unplugged” liveband och Dj:s, och ett unikt galleri. För alla, till alla, tillsammans! Gå med i deras eventgrupp på FB.

Vad: Vårsalong och konstklubb
Var: Biblioteksgatan 10 (Östermalm)
När: lördag, 10.00-01.00

Foto: Räven

Ok, här kommer det efterlängtade Whoopie-receptet. Först måste jag dock säga att de blev lite torra så nästa gång ska jag ta lite mindre vetemjöl. Nu gjorde jag allt enligt receptet, det kändes säkrast så första gången, men sen kan man nog testa lite mer. Den chokladfyllningen som jag gjorde blev det också väldigt mycket kvar av så antingen kan man minska på ingredienserna där med eller så får man göra goda tryffel av den. Hur som helst, här kommer det:

Chokladwhoopies
40 småkakor, alltså 20 whooppies

4 dl vetemjöl
2 msk kakao
2 tsk bakpulver
1 krm salt
1 tsk vaniljsocker
100 g rumstempererat smör
1 1/3 dl socker
1 ägg
1dl mjölk

* Värm ugnen till 175
* Blanda mjöl, kakao, bakpulver, salt och vaniljsocker.
* Vispa socker och smör vitt och pösigt. Rör sedan ner ägget.
* Vänd försiktigt ner mjölblandningen och rör tills allt har blandats.
* Tillsätt till sist mjölken och rör om.
* Spritsa eller klicka ut smeten till kakor stora som en femkrona. OBS! PLacera dem inte alltför nära varandra.
* Grädda i mitten av ugnen 10 min.
* När kakorna har svalnat ska de klistras ihop två och två med lite fyllning emellan.

(Man kan göra vaniljwhoopies också och då tar man bara bort kakaon och tillsätter 1 msk creme fraiche. Allt annat ser likadant ut.)

Chokladfyllning
1 dl vispgrädde
150 g mörkchoklad
1 msk smör
(2 tsk Nutella. Jag använde dock hasselnötsmassa)

* Värm grädden och tillsätt chokladen.
* Rör tills chokladen har smält och tillsätt sedan smöret.
* Låt svalna innan krämen sätts mellan kakorna. Jag blandade i hasselnötsmassan i samband med fyllningen.

Nu händer det igen, SL-kortet blir 100 kronor dyrare. Och någonstans orkar man inte ens bli förvånad. Det var väl ändå väntat, det är ju SL och svensk kollektivtrafik vi pratar om, inget som man ska skylta med eller vara stolt över direkt.

Men tänk om ett annat land hade höjt priser på sina pendelkort så mycket som SL har gjort på senare år eller bara haft samma inställning till kollektivtrafiken som vi har. Visst hade man fördömt deras beteende och minsann talat om för dem  hur dåligt det är att åka bil överallt och hur viktig kollektivtrafiken är för miljön. Man hade förfasats över deras priser och nonchalansen inför diverse miljöproblem. Vi hade anklagat landet för både det ena och det andra men är det inte dags att lära av andra? En av mina vänner skyller allt på det bondesamhälle som Sverige var för inte så himla längesen. Vad kan man vänta sig menar hon. Visst, det finns ju en poäng när det gäller Sveriges utveckling på många plan men i dagsläget kan jag inte riktigt köpa det fullt ut. Vi reser så mycket, teknologin har utvecklats, kommunikationer har byggts ut. Det tar inte lång tid att se hur andra gör och lära av det. Men nej.

Jag var i Polen förra sommaren och att åka kollektivt där var nästan löjligt billigt. Likaså har jag träffat folk från många olika länder när jag bodde i studentkorridor och i stort sett alla blev förvånade över Sveriges ovilja att satsa på kollektivtrafiken. Ja, det är ju ovilja det handlar om. Otroliga summor har lagts på att göra spärrarna högre och på så sätt göra det svårare att planka. Man menade alltså att ju fler som köpte SL-kortet desto billigare borde det bli. Men den ekvationen verkar inte gå ihop. Trots alla satsningar på att göra det svårare för folk att åka kollektivt så är detta bara nästa steg. Och man kan inte göra så mycket åt det heller, vilket både SL och Trafikverket är väl medvetna om. Trots att nästan 50% menar att de kommer att sluta åka kollektivt när priset höjs så vet ju alla att det inte kommer att hålla. Man kan välja att åka bil men får jag påminna er om bilköerna? Cykla, visst, men sen när det blir -15 grader, verkligen? Och Stockholm är en stor stad. Alla bor inte innanför tullarna, alltså är man beroende av ett visst färdmedel som kanske är lite snabbar än en cykel. Man kommer att köpa SL-kortet, det vet väl alla.

Efter bara några klick på google så kan man hitta info om kortpriser i andra städer. Prag 200 SEK, Berlin 588 SEK, Rom 270 SEK, Paris 280 SEK. Stockholm 690 SEK, snart 790 SEK. Är det inte underbart? Höga skatter ger dålig vård och höga priser på kollektivtrafiken. Precis så som det ska vara. Behöver jag ens påminna någon som den senaste vinterns bravader i kollektivtrafiken? Eller vintern före? Eller vintern för två år sedan? Eller vintern för tre år sedan. Vad exakt har blivit bättre och värt att betala mer för? Nerpissade hissar som hundägare och småbarnsföräldrar sällan kan undvika? Försenade bussar? Vi ska nog vara överlyckliga att vi har sluppit bränder i t-banan, med tanke på att spärrarna är rena livsfaran. Listan kan göras lång.

(Och på tal om artikeln i DN, hur vidrigt är inte det? Torbjörn Rosdahl verkar rentav håna alla som inte tjänar lika mycket som han själv. Fullt förståeligt att han själv inte tycker att det är någon big deal, för honom det ju verkligen bara tre chipspåsar. Men majoriteten av Stockholms invånare tjänar inte lika mycket eller tycker han att barnfamiljer, ensamstående med barn, arbetslösa och andra vanliga dödliga inte räknas? Idiotiskt. Men vi har ju moderater som styr, vad mer kan man vänta sig?)

Foto: Carolina Pascual


Nordic Light och Kungsträdgården har något gemensamt idag: almarna. Som jag skrev tidigare är det dags för Midsummer Pixel på Nordic Light, ett välgörenhetsprojekt för att rädda Kungsans almar. Flera av möblerna som finns i hotellets lobby är gjorda av almar som har fått tas bort på grund av almsjukan. Nu samlar man in pengar till vaccinet för att rädda Kungsans almar, som också firas just idag på hemmaplan.

Alternativ Stad ställer till med ordentlligt firande i almarnas ära. Från 15.00 blir det framträdanden, debatter och allmänt trevlig stämning i Kungsan.

Den 11 maj är det 40 år sedan striden om almarna avgjordes. Stockholmarna med hjälp av stadsmiljögruppen Alternativ Stad lyckades i sista stund stoppa nedsågningen under en dramatisk natt. Platsen runt almarna blev dagarna därefter en vallfartsort för en kvarts miljon stockholmare som visade sitt stöd på jättelika namnlistor. Efter en knapp vecka lovade politikerna att almarna skulle få vara kvar. Segern kom att betyda mycket för miljörörelsens framväxt och tvingade politikerna att lyssna mer på medborgarnas åsikter om stadens utveckling.

Bakgrunden var att stora delar av det gamla Klara hade rivits för att ge plats åt bankernas och storbolagens huvudkontor och en modern kommers, och att en massa gator skulle breddas och en rad P-hus byggas för att ge plats åt en ohämmad bilism. Vid almarna sa stockholmarna ”hit men inte längre”.

Den 11 maj kan stockholmarna fira segern på plats vid almarna i södra Kungsan under en festlig dag där Ville, Valle, Viktor och 30 andra av den tidens och dagens artister varvas med framträdanden folk och grupper som idag kämpar för en bättre livsmiljö i Stockholm.

Igår läste jag om Gröna Lunds konserter i sommar och jag måste säga att jag blev positivt överraskad. Visst, allt är inte bra, men här kommer ett urval av artister som jag vill se:

13/5 Johnossi
20/5 Säkert
23/5 Familjen
30/5 Dungen
15/6 Gogol Bordello

Andra kanske intressanta spelningar blir med Flogging Molly, Me And My Army, Bo Kaspers Orkester, Jakob Hellman, Oskar Linnros, Daniel Adams - Ray, The Ark, Slagsmålsklubben. Ganska imponerande måste jag säga. Inte trodde jag att Grönan var mer än Markoolio och några Idolkids.

Konserterna kostar mellan 90 och 180 kr men man kan faktiskt köpa Gröna Kortet för 189 kr och då är det fri entré på alla konserter. Ingen dum idé kanske, ska nog köpa ett. Man vet aldrig vad man blir sugen på i sommar.

Efter en jobbhelg förtjänade jag lite vila. Och just på en sån dag klagar jag inte. Jag har skickat in transkripten till jobbet, i tid till och med. Jag har klarat tentan. Jag har jobbat med uppsatsen. Och det kanske blir ett nytt projekt på jobbet nu. Just nu känns en måndag faktiskt bra, för ovanlighetens skull. Kvällen fortsätter med Damages. Patty Hewes, here I come!

Nej, så enkelt ska vi inte ha det. Jag bloggar alltså bakar jag macarons, självklart. Det tog inte lång tid innan jag trillade dit och dagdrömde om den perfekta macarongen. Perfekt runt, utan sprickor, med lite fluff längst ner. Första två gångerna lyckades jag, vi kan kalla det nybörjartur. Men sedan dess har det dock gått utför. De förbannade, små, färgglada jävlarna! Om det inte är så att de lägger sig platta och rinner ut så står topparna kvar så som jag spritsat ut dem. De blir inte glansiga och fina, de ser snarare ut som hej kom och hjälp mig. Och varje försök nu följs av ett utbrott. Igår meddelade jag högtidligt (via sms) att jag ska baka dem och inom loppet av så där fem minuter fick jag tillbaka tre sms som alla började med "Oj". Jodå, oj. Det blev en sorglig historia, så sorglig att jag inte ens orkade klaga. Jag kan för mitt liv inte förstå vad det är som går fel och vad jag göra annorlunda nu mot då. Det här är inte över än! Jag ska hitta tillbaka till min macarong-mojo, om jag så dör på kuppen. Jag tar bara en liten paus nu för till min stora glädje har jag hittat något som ser lika gott ut men som ska vara mycket enklare att göra. Whoopies! Här ska det bakas så det står härliga till! Utnämner mig själv till picknickens okrönta drottning med ett berg Whoopies i korgen. Jodå.

Well, det är på tiden att jag också uttalar mig om Fleet Foxes nya album. Den har hyllats i media, bloggar och på Facebook. För en stund funderade jag på om det inte är en sån där skiva som man bara ska gilla om man gillar musik, lite som PJ Harvey och Placebo. Man skulle bara älska dem om man hade minsta lilla koll på musik...det hörde inte till saken att man knappt hade hört fler än tre låtar, man skulle ändå älska och bedyra deras betydelse för all musik tio år framöver. Right. Men nej, Fleet Foxes är faktiskt väldigt, väldigt bra. Jag har lyssnat mycket på den nya skivan och jag skulle våga påstå att den till och med är bättre än debuten. Det är väldigt stark skiva men som ändå lyckas med att vara minde pretentiös och mer lättlyssnad, utan att förlora på det vill säga. Jag vet att jag har klagat på en del som går från att ha närmare en gudastatus till lättlyssnad besvikelse, typ Yeaysayer, men här går det hem faktiskt. Och blir bättre! Nu ska jag förtydliga att jag inte tycker att Yeaysayer är dåliga, bara det att deras första skiva hade mer...tja...substans. Hur som helst, Fleet Foxes, jag skulle nog inte säga att det är millenniets hittills bästa skiva men jag håller med om att den är rik på melodier och att den fortsätter att överraska. Hela tiden.

Jag älskar den här låten men jag kan omöjligt bestämma mig om jag älskar eller hatar videon. Å ena sidan kan jag tycka att den är rätt söt men samtidigt har den något groteskt över sig. Jag avskyr när djur förmänskligas på det sättet. Hund(djur)huvuden och människokroppar, det är rentav obehagligt att se händerna på den där bartenderhunden. Mardrömmar. Garanterat!

Eftersom det är min jobbhelg har jag inte tid med några äventyr. Men loppis i Årsta imorgon kan jag inte säga nej till. Tänk OM det råkar finnas något som jag vill ha, eller hur? I vilket fall ska jag pausa arbetet och bege mig till Årsta torg, håller tummarna för fint väder.

Efter nästan 3 år rundar Choice of Colors av i Pet Sounds bars källare med en dj-kavalkad av gamla gäst-djs och liveartister.

Spelschemat ser ut som följande:
20:00-20:40 Samantha Karpati
Sångerska som spelat live med nPilo och gästat dj-båset innan.

20:40-21:20 John Runefelt
Producent, musiker och dj. Spelat live som 35bag med Julia Spada och gästat dj-båset.

21:20-22:00 Robert Kruus
Legendarisk dj och klubbarrangör och ena halvan av Choice of Colors.

22:00-22:40 Julia Spada
Sjungigt live med O'Spada samt 35bag och har även gästat dj-båset.

22:40-23:20 Robert Brodén
Dj och klubbarrangör, har gästat dj-båset.

23:20-00:00 Alvaro Ovalle
Dj och klubbarrangör, har gästat dj-båset.

00:00-01:00 Erik Bergman, resident dj

Patti Smith kommer hit i augusti för att ta emot Polarpriset men ska visst stanna en dag längre och spela på Konserthuset. Först blev jag överlycklig men tänkte sen...Konserthuset? Kan vara hur coolt som helst eller så kan det floppa rejält. Biljetterna släpps i alla fall den 10 maj och ska kosta 500-600 kr.

Hm. Maniac, kiss och secret blev det. Vill inte analysera det. Absolut inte.

Jenny Diski. En ny bekantskap med stor potential till trogen vänskap. Hur jag hade lyckats missa henne i så många år är en gåta men idag kan jag säga att hon är en fantastisk kvinna och en grym berättare. Hon är enormt sympatisk i sin självironiska ton, man kan inte ogilla henne. Bara boktiteln är svår att motstå och när man väl har börjat läsa så är man fast - frivilligt. Det första jag lade märke till och föll för är språket. Det är vackert och flytande men ändå vardagligt enkelt. Många gånger känns det som att man står där själv och tittar ut över vattnet på Nya Zeeland eller ser betande får på en bondgård. Trots att hon är en motvillig resenär så skriver hon fulländade reseskildringar.

Idag fick jag en intressant inbjudan från Nordic Light. Den 11 maj bjuder de in till seminarium och vernissage med tema hållbar design. Utställningen utmynnar i ett välgörenhetsprojekt som drivs av Nordic Tree Care för att rädda Stockholms almar. Visst låter det bekant? För ganska exakt 40 år sedan slogs stockholmarna för bevarandet av Kungsans almar. De lyckades - politikerna backade, opinionen vann, men något som ingen hade räknat var almsjukan som slog till ett antal år efter Almstriden. Ett par av almar fick tas bort och för att förhindra att det händer igen samlar man nu pengar till vaccinet mot almsjukan. Och det är här Nordic Light kommer in i bilden:

Som en del av utställningen och hela tanken med hållbarhet kommer samtliga produkter att återanvändas och säljas direkt efter utställningen. Vinsten går till Nordic Tree Care och projektet att vaccinera Stockholms almar som hotas av den ökända almsjukan. Dessutom skänker Nordic Light Hotel 10 kr per bokning på den egna webbplatsen under sommaren. Målet med insamlingen är att rädda samtliga almar i Kungsträdgården. Läs hela texten här.

Jennie Abrahamson + The Forest & The Trees

DJ: Ane Brun!

19.00 – 01.00
The Forest & The Trees 20.00
Jennie Abrahamson 21.00
Förköp 120 kr + avgift.
140 kr i dörren
18 år + leg

Imorgon, den 5 maj, spelar The Handsome Family och Josh T Pearson på Kägelbanan. Oväntat billiga biljtter, bara 200 kr + serviceavgift. Men har man inte råd att gå så kan man faktiskt se Josh T Pearson ändå. Han ska spela och signera skivor på Fönstret kl 18.00 imorgon. Hur fint är inte det?

Den 4 juli spelar Bob Hund på Södrans Terass. Hur trevligt låter inte det? Förhoppningsvis är det precis så varmt som det ska vara i juli och man kan sitta ute utan att huttra hela kvällen.

Imorgon släpper Det Vackra Livet sitt debutalbum och efter att ha lyssnat på singeln "Viljan" så måste jag säga att det låter väldigt lovande. Killarna bakom bandet med det vackra namnet är inga mindre än bröderna Philip och Henrik Ekström från The Mary Onettes. Jag tycker att det låter rätt likt...men nu bara på svenska.


De spelar också på Debaser Medis den 14 maj. All info finns här.

Jag började dagen med att klaga, vem gör inte det när det snöar i maj, men sen läste jag DN. Världens bästa Patti Smith har tilldelats årets Polarpris! Jag kan inte komma på någon alls som skulle passa bättre, hon är en bra vinnare. Motiveringen lyder:

Genom att ägna sitt liv åt konst i alla former har Patti Smith visat hur mycket rock'n'roll det finns i poesin och hur mycket poesi det finns i rock'n'roll. Patti Smith är en Rimbaud med Marshall-förstärkare. Hon har ändrat sättet en hel generation ser ut, tänker och drömmer. Med hennes unika artistsjäl bevisar Patti Smith gång på gång att folket har makten.



Jag läste Just Kids när den precis hade kommit ut. Trots att det var en ocharmig inbunden bok så släppte jag den inte ur sikte förrän den var slutläst. En historia som är så himla...fin. Så mycket kärlek och kreativitet. Man slungas tillbaka till 60-70-talets New York och konstnärskretsar som man bara kan drömma om idag. Det var en tid då riktig musik och konst skapades. En tid då man offrade mycket för att befinna sig på rätt plats. Svårigheter och motgångar var vardag men man skapade ändå något bestående.

Bio Rio och bistro Brofästets samarbete har resulterat i Salong 4 eller en så kallad biobar. Det här innebär alltså att man kan kombinera middag, drinkkväll och bio på ett och samma ställe. Det är ingen stor biosalong utan rymmer bara 25 personer men den är däremot utrustad på ett speciellt sätt. För det första så har man tre sittningsalternativ: floor, lounge och bar.

Floor -den liggande fåtöljen för dig som vill vara nära ljud och bild.

Lounge -en sektion med vardagsrumskänsla för sällskap två-tre personer.

Bar -sittning i bar och barbord längst bak i salongen.

Och inte nog med det, alla stolar har också en egen minibar med vin, öl, vatten etc. Det är självservering som gäller under filmvisningen och man betalar när man checkar ut. Man kan också köpa snackstallrikar under hela filmen. Men om man vill lyxa till det hela så kan man också köpa något som heter Bistro & Bio, där det ingår film, varmrätt, 1 glas vin/öl/lättdryck. Jag är helt fascinerad av den här idén, det låter ju helt fantastiskt! Måste kollas upp snarast!

Valborg




1 maj




Fler bilder finns i Rävens blogg.