Take me back
Stockholms Filmfestival 2010
Årets filmfestival verkar bli bara bättre och bättre. Inte bara att den dedikeras Dennis Hopper och har självaste Gus Van Sant på besök utan också att Holly Hunter av alla är vald till filmfestivalns juryordförande! Jag älskar Susan Sarandon och ångrar att jag missade henne förra året så jag ska inte göra om samma misstag. Holly Hunter hör till en av mina favoriter och jag började till och med kolla på Saving Grace bara för att hon var med i den. Man kan säga så här: om jag gillade henne innan så gjorde hennes rollfigur, Grace Hanadarko, att jag numera fullkomligt älskar henne! Sen så har hon ju varit med i ett antal filmer också, bla i Things You Can Tell Just by Looking at Her, O Brother, Crash, Where Art Thou och The Piano. Måste köpa festivalkortet very very soon!
Och förresten, flickan på bilden är ingen mindre än allas vår Anna Paquin aka Sookie.
Och förresten, flickan på bilden är ingen mindre än allas vår Anna Paquin aka Sookie.
Verklighetsflykt
Jag läste idag att Time Magazine har kartlagt läsandet Guantanamo-fängelset. Enligt utlåningsstatistiken är det Harry Potter, Sagan om ringen och Twilight som toppar listan. Egentligen är det inget konstigt med det, inte alls faktiskt. Man vet ju själv hur skönt det att bara försvinna in i en bok eller se en Harry Potter-film när den riktiga världen kickar ens as. Ibland vill man bara krypa ihop i soffan och kolla på filmer och läsa böcker som tar en långt härifrån. Och för min del är mysfaktorn alltid högst när det kommer fantasygenre. Så overkligt och så kul! Och rätt så mycket enklare än att skriva uppsatser, transkribera intervjuer och i synnerhet jobba 8-17.
Foto: weheartit
Foto: weheartit
Bye bye Popaganda
Nu är helgen över och därmed är festivalen slut. Jag vet inte vad man ska säga om den, men jag kan inte påstå att jag är odelat positiv till det hela. Å ena sidan var det riktigt bra bokningar: Belle and Sebastian till exempel var helt otroligt kul att få se, Shout Out Louds gjorde också en bra spelning, The Magic Numbers var precis så bra som vanligt och Hot Chip var ändå bättre än jag trodde. Men lägger man till den låga åldern (13-års gräns) så blir det väl plus minus noll. Jag vet inte men jag kanske har glömt hur det var när man trängdes och var allmänt jävlig för att komma så nära scenen som möjligt. Jag kan inte minnas att jag ens har gjort så men jag kanske har bara förträngt det. Antalet ramlande tjejer & gapiga tonårskillar, märkliga köer för att komma in på serveringsområdet, höga priser i baren och alldeles för få bajamajor gör att Popaganda inte når sin fulla potential, men å andra sidan så måste det finnas fester även för den unga publiken. För min del var det här sista gången och jag återgår till att planera Gagnef och OFF Festivalen. Glastonbury är också ett givet resmål!
Väntan
Att vänta på ett besked kan vara det jobbigaste i mannaminnet. Sedan igår har jag väntat på ett mail, ett svar som enligt mina beräkningar borde ha kommit kl 10.00 imorse. Personen i fråga börjar jobba kl 10 och har då med andra ord förmodligen kommit redan runt 09.45. Hon borde ha kollat sina mail på en gång. Om hon behövde betänketid alt prata med någon annan så har hon haft två timmar på sig nu. Sen så har hon säkert lunch nu kl 12 så jag gör också en paus i mitt mailkollande. Jag tror att jag har loggat in sisådär hundra gånger idag. Efter det ska jag festivala så jag kommer inte att ha tid sen, självklart inte. Med andra ord, svara svara svara!
Popaganda 2010
Idag börjar helgens festival med (givetvis) Belle & Sebastian som det största dragplåstret. För min del är det just de som är höjdpunkten, tätt följda av The Magic Numbers och Hot Chip. Biljetterna är mer eller mindre slut, det är bara ett fåtal lördagsbiljetter som är kvar nu. Lövli!!!!
Norwegian Wood
En av mina favoritböcker, Norweigan Wood av Haruki Murakami har blivit filmatiserad. När jag först läste det så tänkte jag att det aldrig kommer att funka. Det är en komplicerad kärlekshistoria det handlar om, med allt vad det innebär, och som bekant är det sällan som filmen blir lika bra som boken. Det finns några få undantag, men med betoning på just få. Men sedan så såg jag den korta trailerna och insåg att det kanske ändå finns hopp.
Murakami har en förmåga att fånga en och få en att kännas sig inte bara som en inbjuden gäst utan som en deltagare själv. När jag läser någon av hans böcker är det som om tid och rum försvinner och jag skulle kunna svära på att jag visst såg den stigen i skogen, och att jag faktiskt har besökt det vårdhem där Naoko är inlagd och att jag visst har sett familjebiblioteket och en gammal man som kunde tala med katter. Ofta dyker det upp små fragment när man minst anar det och ett träd här utanför huset kan påminna om ett träd som jag ar läst om i någon av hans böcker. Därför har jag höga förväntingar på filmen samtidigt som det känns fel att ens försöka filmatisera ett så fulländat verk. Nästan lite tabu.
Murakami har en förmåga att fånga en och få en att kännas sig inte bara som en inbjuden gäst utan som en deltagare själv. När jag läser någon av hans böcker är det som om tid och rum försvinner och jag skulle kunna svära på att jag visst såg den stigen i skogen, och att jag faktiskt har besökt det vårdhem där Naoko är inlagd och att jag visst har sett familjebiblioteket och en gammal man som kunde tala med katter. Ofta dyker det upp små fragment när man minst anar det och ett träd här utanför huset kan påminna om ett träd som jag ar läst om i någon av hans böcker. Därför har jag höga förväntingar på filmen samtidigt som det känns fel att ens försöka filmatisera ett så fulländat verk. Nästan lite tabu.
Dagens bild
Dansa Lindy Hop ikväll
Stockholms Stadsmuseum ordnar inte bara utställningar utan även danskvällar. Ikväll kan man till exempel dansa Lindy Hop på museets gård, vilket låter hur kul som helst. Är man helt lost men ändå vill vara med så kan man ta en provlektion kl 19.00. Sedan får man dansa loss till jazzorkestern Jesses Swingers. Under pausen dj:ar Miss Madelin.
Foto: retrodeluxe
Var: Stockholms Stadsmuseum
När: ikväll, tors 26/8, kl 19.00-22.30
Biljett: 60 kr
Mer info finns här
Foto: retrodeluxe
Var: Stockholms Stadsmuseum
När: ikväll, tors 26/8, kl 19.00-22.30
Biljett: 60 kr
Mer info finns här
A day to remember
Och nu kom jag hem från eventet som egentligen är först imorgon! HAHAHAHA! Vi tyckte att det såg väldigt tom ut. Sen tänkte vi att det kanske är inne i deras butik. Sen tittade vi på inbjudan. Jodå, tors den 26 augusti!!! Snacka om att vara utarbetad och inte ens ha koll på dagarna längre.
Fest på Ljunggrens/Bruno ikväll
Jag ska visst på fest ikväll. Fick nyss inbjudan till en grej på Bruno ikväll, vilket lät galet kul, i synnerhet att gå dit med Ems. Det blir att åka dit direkt efter jobbet och fram till kl 21 bjuds det på mat och dryck. Behöver jag ens säga att jag hoppas på sushi?! Vi var där på en liknande grej förra året och Ljunggrens bjöd på godaste sushi jag någonsin har smakat. Min lunchlåda känns lagom het just nu måste jag erkänna. Och att klädmärket Hope finns inblandat gör det hela extra kul. I löve! I vilket fall, detta ska vi på:
I november förra året öppnade vi vår webbutik och tidigare i år lanserade vi modemagasinet Aplace Magazine. Nu fortsätter vi vår expansion med att nu på onsdag öppna vår andra Aplacebutik. Denna gång i Bruno, Götgatan 36 på Södermalm i Stockholm.
Detta tänkte vi fira med, att nu på torsdag bjuda på en stor fest tillsammans med övriga butiker i nya Bruno! Mellan 19-21 så bjuder vi på mat och dryck i vår butik medan Daniel Lindström (Café), Lisa Corneliusson (Rodeo) och Marcela Mravec (Metro) spelar skivor. Mellan 21-01 så fortsätter festen ute på Ljunggrens med Slow Blow, Sås Crew, Alexander Kovacevis (Holiday) och Måns (Rollerboys). Det kommer bli en härlig fest!
Vår nya butik kommer innefatta många av de varumärken som vi idag jobbar med på PUB men vi kommer även börja jobba med Rodebjer, Mads Norgaard och Resteröds samt bli den enda återförsäljare i Sverige att öppna en shop-in-shop med danska Henrik Vibskov. I samband med öppningen så kommer vi utöka vår satsning på denim med märken som Acne, Nudie Jeans, The Local Firm, Hope, Pour, Julian Red och Levis Vintage i spetsen.
I samband med öppningen kommer även vi även visa upp utställningen ”One of a kind” som innefattar unika bidrag från Hope, Carin Wester, Nakkna, Nudie, Pour, Minimarket, Mads Norgaard, Back och Rodebjer.
Foto: tumblr
I november förra året öppnade vi vår webbutik och tidigare i år lanserade vi modemagasinet Aplace Magazine. Nu fortsätter vi vår expansion med att nu på onsdag öppna vår andra Aplacebutik. Denna gång i Bruno, Götgatan 36 på Södermalm i Stockholm.
Detta tänkte vi fira med, att nu på torsdag bjuda på en stor fest tillsammans med övriga butiker i nya Bruno! Mellan 19-21 så bjuder vi på mat och dryck i vår butik medan Daniel Lindström (Café), Lisa Corneliusson (Rodeo) och Marcela Mravec (Metro) spelar skivor. Mellan 21-01 så fortsätter festen ute på Ljunggrens med Slow Blow, Sås Crew, Alexander Kovacevis (Holiday) och Måns (Rollerboys). Det kommer bli en härlig fest!
Vår nya butik kommer innefatta många av de varumärken som vi idag jobbar med på PUB men vi kommer även börja jobba med Rodebjer, Mads Norgaard och Resteröds samt bli den enda återförsäljare i Sverige att öppna en shop-in-shop med danska Henrik Vibskov. I samband med öppningen så kommer vi utöka vår satsning på denim med märken som Acne, Nudie Jeans, The Local Firm, Hope, Pour, Julian Red och Levis Vintage i spetsen.
I samband med öppningen kommer även vi även visa upp utställningen ”One of a kind” som innefattar unika bidrag från Hope, Carin Wester, Nakkna, Nudie, Pour, Minimarket, Mads Norgaard, Back och Rodebjer.
Foto: tumblr
Band of Horses på Malmöfestivalen
Band Of Horses såg jag på WOW förra året och hade mer än gärna gjort om det. Det var nästan lite overkligt att de skulle spela på en gratis stadsfestival och så här i efterhand inser jag att jag borde ha tagit ledigt och åkt ner. Jag vet att en del inte tycker att de är bra live, men jag älskade den konserten. Det var inga konstigheter, inga utsvävningar, de lät så som de låter. Sen att det var packat med folk och underbart väder gjorde inte saken sämre. Nu såg jag också en bild på hur det var i Malmö nu tisdags och säger bara en sak: just shoot me! 
Foto: bandofhorses
Lånegarderoben pressrelease
Detta fick jag tydligen igår, men eftersom jag är dålig på att kolla mina mail så såg jag det först nu. Jag har skrivit om Lånegarderoben tidigare och här följer lite mer info om vad det är och hur man ska göra för att låna kläder där:
Vi har nu glädjen att meddela att klädbiblioteket Lånegarderoben öppnar permanent i Midsommarkransen i Stockholm! Den 4-5 september kl 11-20 slår vi upp portarna till vår lokal på Svandammsvägen 10 i Midsommarkransen. Öppningshelgen arrangeras tillsammans med våra vänner på föreningen Medveten Konsumtion. Helgen kommer att kantas av klädlån, musik och härligt umgänge.
Vad är Lånegarderoben?
Lånegarderoben är en idé om ett bibliotek där du kan låna kläder istället för böcker. Med Lånegarderoben vill vi inspirera till att förändra människors klädkonsumtion. Vi tror att etiskt producerade textilier och lånade plagg är ett mer hållbart sätt att konsumera kläder. Genom Lånegarderoben får ett plagg flera användare och därmed också en längre livstid.
Hur kommer det att gå till när man vill låna?
Den 4-5 september kommer vi att ha ett finfint öppningserbjudande. Ett medlemskap som sträcker sig till april 2011, kommer att kosta 400 kr. Efter öppningshelgen kommer medlemskapet kosta 500 kr. Låntagaren får låna tre plagg åt gången i max tre veckor. Ett tvättråd följer med varje plagg, för att undvika tvättmissöden.
Hur ofta kommer Lånegarderoben att ha öppet?
Från och med 9:e september kommer Lånegarderoben att ha öppet torsdagar 17-20 samt lördagar och söndagar 12-16.
Mer om Lånegarderobens verksamhet
Bakom idén står kulturföreningen KREATIVET som i februari gästade Kulturhuset tillsammans med Medveten Konsumtion. En väldigt lyckad helg resulterade i 400-500 utlånade plagg till 150 låntagare.
Bostadsmarknaden
Ok, det är bara att inse, någon lägenhet i Bergshamra kommer jag aldrig att få. Jag mailade till bostadsförmedligen där och fick det här svaret: "Under 2009 förmedlades 403 lägenheter och 21 förmedlades till kategori 3 som du tillhör." Så, nu har jag själv insett att det är time to kill my darlings. Kategori 1 är de som redan bor i någon av deras lägenheter, kategori 2 är de som är skrivna i Solna och kategori 3 är alla vi andra vanliga dödliga. Crap!
Att vara en fri, självständig varelse av kvinnligt kön år 2010
Ställer man frågan rent spontant, det vill säga om en person tycker att vi lever ett jämställt liv, att skillnader mellan könen har minskat, att det är på lika villkor så får man oftast ett ja till svar. Jaha. Första gångerna det hände blev jag mest förbluffad, nu har jag slutat reagera. Men någonstans är det ändå overkligt att vi idag, med tillgång till all information till höger och vänster och med snäppet högre utbildningsnivå, inte kan förstå eller inte vill se hur det ligger till. Många kvinnors liv kretsar kring deras män, jämförs med mäns, härmar mäns "sätt att vara". Är inte det just ett tecken på att inte vara självständig och fri?
Jag kommer ihåg ett avsnitt av Sex and the City när Miranda blev pissed för att de alltid, alltid, alltid pratar om män. När hon frågade hur det kan komma sig att fyra famgångsrika, smarta, självständiga kvinnor inte har något annat att prata om så tog mitt hjärta ett extra skutt. Men nej, givetvis handlade det om att hon hade glömt hur det var att vara heartbroken. Hon fick syn på sitt ex och blev återigen som de andra tjejerna. Som väntat, men på ett sätt ändå givande att det ens tog upp. Jag läser just nu "För Lydia" av Gun-Britt Sundström och nästan exakt samma mening dyker upp även där. Boken skrevs 1973. I den kritiseras författare av "kvinnoböcker" som tror att de är frigjorda men i själva verket manifesterar en total ofrihet: "varför är berättelsen om en kvinnas liv bara berättelsen om männen i hennes liv?" My point exactly!
Jag kommer ihåg ett avsnitt av Sex and the City när Miranda blev pissed för att de alltid, alltid, alltid pratar om män. När hon frågade hur det kan komma sig att fyra famgångsrika, smarta, självständiga kvinnor inte har något annat att prata om så tog mitt hjärta ett extra skutt. Men nej, givetvis handlade det om att hon hade glömt hur det var att vara heartbroken. Hon fick syn på sitt ex och blev återigen som de andra tjejerna. Som väntat, men på ett sätt ändå givande att det ens tog upp. Jag läser just nu "För Lydia" av Gun-Britt Sundström och nästan exakt samma mening dyker upp även där. Boken skrevs 1973. I den kritiseras författare av "kvinnoböcker" som tror att de är frigjorda men i själva verket manifesterar en total ofrihet: "varför är berättelsen om en kvinnas liv bara berättelsen om männen i hennes liv?" My point exactly!
Att börja om
Hösten är en tid som på något sätt liknar en pånyttfödelse. Man börjar om, kreativiteten är på topp, man orkar och vill så mycket. Idag har jag varit på biblioteket och lånat en del av litteratur som jag behöver under den första delkursen. Jag ska nämligen gå magisterkurs i Kultur och samhällsanalys och längtar till första föreläsningen. En del av böckerna som jag kom hem med är Marshal Berman " Allt som är fast förflyktigas" och Richard Sennett "Den nya kapitalismens kultur". Den första boken är ett tips, har läst delar ur den tidigare och den är värd att sig igenom. Sedan det här med att köpa nya block, pennor, häften, I love it!
Foto: weheartit
Men det är inte bara det som jag är redo för, jag menar allt. Jag vill förändra, börja om, göra om och göra rätt. Att förändra hemma, även om det rör sig om bara nya gardiner, är nödvändigt. Etf soffinköp är planerat. Nya varma tröjor. Satsa lite mer på jobbet, söka ny lägenhet på allvar nu, bli roomie med Räven och Hunden. Killen startar klubb som jag tänker hänga på. Åka till Göteborg. Påbörja ett höstprojekt. Hitta en ny serie att följa, just nu funderar jag på "Trust Me". Bara vara och dricka te. Lövli!
Foto: weheartit
Men det är inte bara det som jag är redo för, jag menar allt. Jag vill förändra, börja om, göra om och göra rätt. Att förändra hemma, även om det rör sig om bara nya gardiner, är nödvändigt. Etf soffinköp är planerat. Nya varma tröjor. Satsa lite mer på jobbet, söka ny lägenhet på allvar nu, bli roomie med Räven och Hunden. Killen startar klubb som jag tänker hänga på. Åka till Göteborg. Påbörja ett höstprojekt. Hitta en ny serie att följa, just nu funderar jag på "Trust Me". Bara vara och dricka te. Lövli!
Vernissage på Gun Gallery: Yves Marchand & Romain Meffre
Äntligen är semestern över och Gun Gallery kör igång igen. Jag älskar det stället! Nu i veckan fick jag inbjudan till vernissage på torsdag och det låter sannerligen intressant. Ems och jag brukar ha våra arty-tarty-torsdagar så det låter minst sagt lovande. Denna gång är det Yves Marchand & Romain Meffre som står i centrum. I inbjudan skriver Johan Croneman bla följande:
Yves Marchand och Romain Meffre gav sig in i Detriots downtown, till stora delar komplett övergivet. Moderna ruiner, rester av vår egen civilisation. Ett tecken på samma civilisations upplösning, ett tecken på en civilisation vars bäst-före-datum passerades på 50-talet. Är det så? Det kan vara så. Våldsamma upplopp på 60-talet fick den vita medelklassen att fly Detroit för förorterna. Våld, segregation, kriminalitet – företag, fabriker flyttade till andra stater.
Jag älskar ruiner. Det är något fascinerande över platsens förgänlighet och trots att allting faller samman så är det ändå väldigt vackert. Man kan inte låta bli att tänka på hur det har sett ut förr och vilka människor som har befunnit sig inom dess väggar. Att fantisera ihop historier om barn som sprang runt i dessa rum, lärde sig att spela piano, männsikor som levde, jobbade, dog där. Ofta önskar jag att jag bara kunde förflyttas till den tid då byggnaden pulserade av liv och att man kunde ta på den historia som finns inne i den. Jag vet inte om jag tycker att det är sorgligt utan har snarare en romantiserande bild av en svunnen tid.
Var: Gun Gallery
När: torsdag 26 aug, kl 17.00
Utställningen pågår till den 19 september
Yves Marchand och Romain Meffre gav sig in i Detriots downtown, till stora delar komplett övergivet. Moderna ruiner, rester av vår egen civilisation. Ett tecken på samma civilisations upplösning, ett tecken på en civilisation vars bäst-före-datum passerades på 50-talet. Är det så? Det kan vara så. Våldsamma upplopp på 60-talet fick den vita medelklassen att fly Detroit för förorterna. Våld, segregation, kriminalitet – företag, fabriker flyttade till andra stater.
Jag älskar ruiner. Det är något fascinerande över platsens förgänlighet och trots att allting faller samman så är det ändå väldigt vackert. Man kan inte låta bli att tänka på hur det har sett ut förr och vilka människor som har befunnit sig inom dess väggar. Att fantisera ihop historier om barn som sprang runt i dessa rum, lärde sig att spela piano, männsikor som levde, jobbade, dog där. Ofta önskar jag att jag bara kunde förflyttas till den tid då byggnaden pulserade av liv och att man kunde ta på den historia som finns inne i den. Jag vet inte om jag tycker att det är sorgligt utan har snarare en romantiserande bild av en svunnen tid.
Var: Gun Gallery
När: torsdag 26 aug, kl 17.00
Utställningen pågår till den 19 september
The Divine Comedy till Sverige!
Såg just att The Divine Comedy gör två spelningar i Sverige under hösten! Helt underbart, jag måste dit! I Stockholm spelar de 21 oktober på Kägelbanan och i Malmö den 22 okt på KB. Fy tusan vad kul det här kan bli. Misstänker en högst teatralisk show, pampig och alldeles fantastisk!
Vad: The Divine Comedy
Var: Kägelbanan, Stockholm
När: 21 oktober
Biljetter: 225 kr + serviceavgift
Vad: The Divine Comedy
Var: Kägelbanan, Stockholm
När: 21 oktober
Biljetter: 225 kr + serviceavgift
Terrakottasoldaterna har anlänt!
Jag längtar verkligen till en av höstens klart lovande utställningar, nämligen den kinesiska terrakottaarmén! Det är något som jag alltid har velat se och visst, det är "bara" tio soldater som har valts ut till utställningen i Stockholm och tusentals finns kvar i Kina, men det ska ändå bli så otroligt spännande. Armén uppfördes på order efter en kejsare för att den ska vakta hans grav. Det blev en enorm samling av soldater i naturlig storlek och en mängd andra föremål och nu pratar jag alltså om 8000 soldater (av vilka är ca 1000 klara för visning). Armén upptäcktes nämligen först 1974, av en slump när några bönder skulle gräva en brunn, och man kan lätt förstå hur lång tid allting tar.
Men det som jag tycker är mest spännande, om man bortser från den hisnande mängden och tiden det tog att göra dessa, så är det faktum att de alla har olika ansiktsdrag. Alla ser olika ut, vilket mycket väl kan handla om att de faktiskt föreställer en riktig armé. Sedan hela känslan nu när utställningen visas i en underjordisk miljö. Den ska finnas i de hemliga bergrum under Östasiatiska museet där själva miljön påminner om den där soldaterna hittades.
Vad: Utställning Terrakottaarmén
Var: Östasiatiska museet
När: 28 aug-11 jan 2011
Pris/biljett: 150 kr, gratis t o m 19 år
Ett tips är att köpa biljetterna på nätet, det kan man göra här
Mer info om uställningen finns på Östasiatiska museets hemsida.
Men det som jag tycker är mest spännande, om man bortser från den hisnande mängden och tiden det tog att göra dessa, så är det faktum att de alla har olika ansiktsdrag. Alla ser olika ut, vilket mycket väl kan handla om att de faktiskt föreställer en riktig armé. Sedan hela känslan nu när utställningen visas i en underjordisk miljö. Den ska finnas i de hemliga bergrum under Östasiatiska museet där själva miljön påminner om den där soldaterna hittades.
Vad: Utställning Terrakottaarmén
Var: Östasiatiska museet
När: 28 aug-11 jan 2011
Pris/biljett: 150 kr, gratis t o m 19 år
Ett tips är att köpa biljetterna på nätet, det kan man göra här
Mer info om uställningen finns på Östasiatiska museets hemsida.
Mazzy Star
En gång i tiden älskade jag Mazzy Star. Igår var det verkligen en nostalgins dag: jag tänkte inte bara på min gamla högstadieskola och Conny/Belly/Tony utan även på all musik som jag lyssnade på den tiden. Jag tror dock att Mazzy Star hade sin bästa storhetsperiod hos mig någon gång under gymnasietiden eller så.
Hanna Hellquist: I love you!
Igår jublade jag inombords när jag läste Hannas krönika i DN På stan. Jag satt på bussen och kunde inte riktigt ge utlopp för mina känslor men väl på jobbet blev den en snackis. Diskussionen fortsatte sen med Räven på Matkultur, medan vi åt pommes med aioli i världsklass och drack lite gott vin. Anyway, krönikan handlar om bildkvaliteten i filmer men tar upp ett annat mycket viktigt ämne, nämligen egenskaper som vissa personer, oftast av manligt kön, verkar inneha. Jag håller med henne till 300% angående filmuplevelsen och det trista med att se en grumlig klassiker numera i high definition. Så osexigt. Så trist. Myskänsla noll. Nostalgi nada. Nu har jag inte ens någon tv men om jag ändrar mig och verkligen skaffar en ny så blir det en fin gammal tjockis.
Men hur som helst, det absolut viktigaste som avhandlades i krönikan är detta respektlösa sätt att visa vem som kan mer/bäst. Någonstans tycker jag synd om de killarna (ja, det är nästan alltid killar) eftersom de garanterat blir lämnade för andra, trevligare snubbar.
Läs hela krönikan här.
Men hur som helst, det absolut viktigaste som avhandlades i krönikan är detta respektlösa sätt att visa vem som kan mer/bäst. Någonstans tycker jag synd om de killarna (ja, det är nästan alltid killar) eftersom de garanterat blir lämnade för andra, trevligare snubbar.
Jag hade precis köpt min nya, fina och ganska dyra dator när min dåvarande kille och min dåvarande manliga inneboende hamnade i en komplicerad och rätt hätsk diskussion om plasmaskärmar och HD-kvalitet och blueray. Det var någonting om min dators grafikkort. Att det inte skulle vara bra nog. Trots att min kille hade varit med och gett mig råd i affären så kunde han inte låta bli, sen när jag satt hemma och installerade allting och gladde mig åt min nya, fina, ganska dyra dator, att grusa min glädje med en kommentar om det där grafikkortet, att det inte var bra nog och att grafikkortet på hans egen dator var mycket bättre. Det var något om överföringen till tv:n, och kompatibiliteten blablabla. Han som bodde hos mig såg hur besviken jag såg ut och tröstade mig. Ställde sig på min sida och sa någonting om att skillnaden ändå var försumbar med den tv-skärm som jag hade, blablabla, jag fattade inte och jag brydde mig inte.
Det tog slut sen naturligtvis, inte så långt efter. Både med min inneboende och med min kille. Inte bara på grund av grafikkortet.
Jag var inte så himla besviken egentligen, jag tyckte bara att det var ett jävla sätt av min kille. Komma här och grusa min nyköpta datorupplevelse! Men egentligen skiter jag fullständigt i bildkvalitet. Jag har aldrig fattat grejen med ljud- och bildfanatism.Läs hela krönikan här.
Vad man tänker på när man borde tänka på annat
Jag sitter här och jobbar och sliter och av någon märklig anledning, för mig helt okänd, kom jag att tänka på min högstadietid. Varför jag gjorde det är en gåta, vem vill minnas något så vidrigt och fullständigt obegripligt? Jag borde lobotomeras. Men i vilket fall, jag tänkte helt plötsligt på mitt skåp! Det var grönt. Finns det fortfarande skåp i skolorna? Anyway, skåpet bredvid mitt tillhörde en kille som jag var rätt rädd för på den tiden: inte bara för att han gick i 9:an utan också för att han klassades till de småkriminella busarna. Ja, jag antar att han på sin höjd kan ha snattat lite godis, men han var ändå tuffaste killen som rökte bakom skolan, skolkade och allt det där dåliga som en liten 7:a aldrig ens vågade drömma om. Men det var inte det som var poängen. Poängen var det faktum att han hette Conny. Och här kommer min högst vetenskapliga mening, baserad på kvantitativa studier och uttalad/tänkt kl 20.15 efter flera timmars jobb och en jobbvecka from hell: killar vars namn slutar på (och eventuellt innehåller) y är (små)kriminella! Visst är det märkligt? Men tänk själv, Benny, Conny, Larry, Tony. Tony btw var en fluktare som tände på fötter. Honom var jag också livrädd för. Ni ser, det stämmer. Jag är helt säker på att just dessa namn är överrepresenterade i brottstatistiken. Så alla blivande föräldrar, döp era söner till Maximilian, Filip eller Gabriel. Vill ni att de ska vara pojkvänsmaterial när de växer upp så är Fredrik ett bra namn.
Och till alla snälla Benny, Conny, Larry och Tony, jag är glad att ni finns!
Foto: Natalie Behring
Och till alla snälla Benny, Conny, Larry och Tony, jag är glad att ni finns!
Foto: Natalie Behring
Everything is broken
Jag såg just senaste avsnittet av True Blood och säger bara en sak: herrejävlar! Svenskt nyhetssändningen i all ära, men Russell Edgington vet hur man skapar publicitet. Well I must say, DO NOT TURN OF THE CAMERA!
Quornsallad på g!
Igår skulle jag köpa sallad och återigen blev det helt jäkla omöjligt att hitta något vettigt. För den som äter kött är det inget problem, men för mig som inte gör det blir det minst sagt irriterande. Det finns en uppsjö av nya sallader, smaker och märken men jag kommer aldrig att förstå varför det inte finns någon sallad med exempelvis quorn. Har det något med förvaringen att göra? Kan quorn klara sig i en sådan förpackning? Jag vet inte och det tål att kollas upp, men varför kan man då inte köpa en quornsallad på caféer? Nä, det är helt enkelt inte lönsamt. Nu är det så att jag inte är vegetarian eftersom jag äter fisk och skaldjur, så lite enklare blir det för mig, men ändå. Just igår fanns det kyckling, skinka och rostbiff i alla möjliga blandningar men bara två stycken med kräftor. Jag tog den ena och den var inte så god. Så... idag ska jag göra en quornsallad men quinoa, avocado, rödlök och någon god dressing. Affärsidé nästa!
Foto: weheartit
Foto: weheartit
Dagens bild
Club Killers i Vitan igår
Vilken fantastisk kväll! Sjukt mycket folk och vilket drag! Många gånger har jag dansat loss och svettats i en överfull Debaser medan Anna-Maria Espinosa sjöng "Going up the Country" och killarna blåste i sina instrument för glatta livet. Ingen kan stå still då, det är nog fysiskt omöjligt att inte börja röra på sig. Av någon anledning har jag dock minskat på mina besök på Club Killers och under senaste året har jag inte ens varit där. Igår blev jag dock påmind om hur det brukar vara och nästa gång...då jävlar!
Höstlängtan
Foto: tumblr
Södermalm
Södermalm, en stadsdel som jag ser på med en ren och äkta hatkärlek. Vissa dagar jobbar jag i Midsommarkransen och åker därför förbi Slussen, Hornstull, Zinkensdamm och Liljeholmen. Och varje gång tänker jag på att jag verkligen inte vill bo där. Jag älskar att vara på söder, det finns en mängd roliga butiker och mysiga caféer, men det allra bästa är att sedan åka hem och lämna stadsdelen åt folket som ser ut att vara varandras kloner från Hässleholm. Typ.
Jag flyttade till Stockholm av olika anledningar, bland annat för att jag ville se nya saker och bo bland nytt folk. Jag var mättad på den staden som jag bodde i och det var dags för något annat, något nytt. Men, här kommer det som jag verkligen hatar, alla ska flytta till söder! Varenda jävel som släpar sitt sorry ass till Stockholm ska bo på söder, för att det är coolt?! Häftigt? Nära till allt? Att det är nära till allt kan jag i och för sig köpa OM personerna i fråga verkligen utnyttjar det. Men att bo där och inte ens veta hur man tar sig till Skeppsholmen eller aldrig ens ha besökt Stockholms Stadsmuseum, aldrig varit på någon av galleriorna runt Skånegatan, då undrar jag vad är dealen? Varför vill man bo där???
Under mina första månader här jobbade jag på Götgatan och dagligen förvånades jag över alla gamla bekanta som släntrade förbi i tid och otid. Jag undrade i mitt stilla sinna hur de alla kan befinna sig just där, men sen åkte jag till Hornstull. Herrejesus! Där insåg jag att det dit alla vallfärdar! Varför? Inte den blekaste aning, jag utgår från att det handlar om att det är häftigt. Nej fan, jag vill inte ha min gamla granne i huset bredvid. Jag vill inte bo i lilla Örebro (Hässleholm, Gävle. Feel free to choose), jag vill bo i Stockholm!
Foto: weheartit
Jag flyttade till Stockholm av olika anledningar, bland annat för att jag ville se nya saker och bo bland nytt folk. Jag var mättad på den staden som jag bodde i och det var dags för något annat, något nytt. Men, här kommer det som jag verkligen hatar, alla ska flytta till söder! Varenda jävel som släpar sitt sorry ass till Stockholm ska bo på söder, för att det är coolt?! Häftigt? Nära till allt? Att det är nära till allt kan jag i och för sig köpa OM personerna i fråga verkligen utnyttjar det. Men att bo där och inte ens veta hur man tar sig till Skeppsholmen eller aldrig ens ha besökt Stockholms Stadsmuseum, aldrig varit på någon av galleriorna runt Skånegatan, då undrar jag vad är dealen? Varför vill man bo där???
Under mina första månader här jobbade jag på Götgatan och dagligen förvånades jag över alla gamla bekanta som släntrade förbi i tid och otid. Jag undrade i mitt stilla sinna hur de alla kan befinna sig just där, men sen åkte jag till Hornstull. Herrejesus! Där insåg jag att det dit alla vallfärdar! Varför? Inte den blekaste aning, jag utgår från att det handlar om att det är häftigt. Nej fan, jag vill inte ha min gamla granne i huset bredvid. Jag vill inte bo i lilla Örebro (Hässleholm, Gävle. Feel free to choose), jag vill bo i Stockholm!
Foto: weheartit
Dagens låt: Redondo Beach
Herrejesus! Jag ryser in i ryggmärgen varje gång jag ser en musikvideo med Patti Smith. Tänk om man hade fått vara med under tiden då hon slog igenom och fått se henne som nybliven artist. Jag kan nog inte komma på någon annan som har samma "coolhetsgrad" och så mycket substans i det som hon eller han producerar. Det finns en stabilitet i Pattis talang, röst och utstrålning, få kan mäta sig med det.
Nytt fenomen
Ok, mina "twins" på jobbet har lagt till med nya fenomen. Nu är det inte bara så att de alltid är tillsammans (alltid!!!), de har även börjat klä sig matchande. Hela veckan har de passat ihop på något sätt, färgskalan har varit ganska perfekt och idag är de svartklädda. Och i ungefär samma stil på kläderna. Vilka andra som helst hade jag stört mig på men de två är så gulliga att man bara blir glad när de trippar förbi. Och sen så skenar ju min fantasi igång med jämna mellanrum, något om alien-twins, osynliga band and so on.
Foto: weheartit
Foto: weheartit
Grolsch Block Party 2010
Well, I must say, Grolsch: it feels like home! Under OFF Festival i Polen kunde man se Grolsch-parasoller överallt. Man kan nog lugnt säga att de sålde sin öl i varje hörn och jag tar för givet att de även är feta festivalsponsorer. Jag är ingen ölfantast, jag drack inte ens en enda hela flaska/plastglas men grejen med Grolsch är ändå att jag förknippar märket med just festivaler, sommar och glädje. Och de kommande två helgerna innebär just det: festival och glädje!
På lördag, den 21 aug är det dags för Grolsch Block Party och helgen därefter är det Popaganda. Finns det några bättre sätt att avsluta sommaren?
På lördag, den 21 aug är det dags för Grolsch Block Party och helgen därefter är det Popaganda. Finns det några bättre sätt att avsluta sommaren?
Det självklara valet
Varför man ska rösta på de rödgröna? Om man bortser från deras kassa musiksmak så finns det här ett och annat att tänka på:
•1904–1918: Nej till allmän rösträtt.
• 1916: Nej till allmän olycksförsäkring i arbetet.
• 1919: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1919: Nej till kvinnlig rösträtt.
• 1921: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1923: Nej till åtta timmars arbetsdag.
• 1923: Nej till avskaffandet av dödsstraff i Sverige.
• 1927: Nej till folkskolereform.
• 1931: Nej til sjukkassan.
• 1933: Nej till beredskapsarbete.
• 1934: Nej till a–kassa.
• 1935: Nej till höjda folkpensioner.
• 1938: Nej till två veckors semester.
• 1941: Nej till sänkt rösträttsålder.
• 1946: Nej till fria skolmåltider.
• 1946: Nej till allmän sjukvårdsförsäkring.
• 1947: Nej till allmänna barnbidrag.
• 1951: Nej till tre veckors semester.
• 1953: Nej till fri sjukvård.
• 1959: Nej till ATP.
• 1960–talet: Ja till apartheid. Moderaterna tog avstånd från alla
sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och var emot det svenska
stödet till ANC.
• 1963: Nej till fyra veckors semester.
• 1970: Nej till 40–timmars arbetsvecka.
• 1973: Nej till möjligheten till förtidspensionering vid 63.
• 1974: Nej till fri abort. Den 29 maj 1974 röstade riksdagen ja till
fri abort, vilket resulterade i den svenska abortlagen som låter kvinnan
själv besluta om abort upp till den 18 graviditetsveckan. Moderaterna
röstade nej.
• 1976: Nej till femte semesterveckan.
• 1983: Nej till löntagarfonderna.
• 1994: Nej till partnerskapslag för homosexuella.
• 1998: Nej till erkännande av homosexuellas rättigheter inom EU.
EU–parlamentet röstade för ett erkännande av homosexuellas rättigheter,
men de moderata ledamöterna röstade nej.
• 2003: Ja till Irakkriget. Alla riksdagspartier demonstrerade mot och
kritiserade Irakkriget utom moderaterna.
• 2004: Ja till sänkt a–kassa och sjukpenning.
• 2006: Nej till gröna jobb.
• 2006: Nej till sex timmars arbetsdag.
• 2006: Nej till upprustning av offentliga sektorn.
• 2006: Nej till höjd a- kassa.
• 2006: Ja till sänkt a-kassa.
• 2006: Nej till höjd sjukersättning.
• 2007: Ja till sänkt sjukersättning.
(Från Stefan Sundströms blogg)
ET phone home
Jag kan för mitt liv inte förstå varför min telefon stängs av på nätterna. Förr i tiden, när jag satte på alarmet, så kunde jag vara säker på att jag vakna i tid. Så är det inte längre. Numera vet jag aldrig när jag kommer att vakna och om jag ens kommer att hinna till jobbet i tid. Men, jag tror att jag har klurat ut en lösning: laddaren ska vara ikopplad även om mobilen är fullt laddad. Efter några panikmorgnar och förseningar testade jag det här med laddaren och imorse ringde den! Min mobil skrämmer mig! 
Foto: weheartit
OFF Festival 2010
Tunng, Tindersticks, The Talest Man On Earth, Flaming Lips är bara några av alla band vi såg på årets bästa festival. Längtar redan till nästa år! Helt fantastiskt bra var det!
Polen 2010 - Katowice, Sosnowiec & Krakow
Suicide "Girl"
Lånegarderoben Stockholm
På vägen hem från jobbet gick jag förbi denna skylt:
Tycker definitvt att det låter riktigt kul, om de nu lyckas med att ha roliga och vettiga kläder som inte luktar Myrorna. För att det här inte ska låta fel så vill jag förtydliga att jag är stort fan av second hand-butikerna, men att jag aldrig skulle ta på mig ett plagg utan att ha tvättat det först. Det luktar inte så trevligt, ungefär som ett instängt förråd (i milda ordalag). Och att de gärna har kläder som man faktiskt kan använda. Jag var på Ekoteket på Kulturhuset och plaggen som hängde här var tyvärr inte mycket att ha. Dock hyllar jag verkligen idén, hur kul som helst när man har torka på klädfronten. Och för att inte tala om att det ligger rätt i tiden. Misstänker dock att man kommer att hitta en och annan favorit som man gärna vill behålla. Väntar med spänning!
Vad: Klädbiblioteket
Var: Svandammsvägen 10, Midsommarkransen
Tycker definitvt att det låter riktigt kul, om de nu lyckas med att ha roliga och vettiga kläder som inte luktar Myrorna. För att det här inte ska låta fel så vill jag förtydliga att jag är stort fan av second hand-butikerna, men att jag aldrig skulle ta på mig ett plagg utan att ha tvättat det först. Det luktar inte så trevligt, ungefär som ett instängt förråd (i milda ordalag). Och att de gärna har kläder som man faktiskt kan använda. Jag var på Ekoteket på Kulturhuset och plaggen som hängde här var tyvärr inte mycket att ha. Dock hyllar jag verkligen idén, hur kul som helst när man har torka på klädfronten. Och för att inte tala om att det ligger rätt i tiden. Misstänker dock att man kommer att hitta en och annan favorit som man gärna vill behålla. Väntar med spänning!
Vad: Klädbiblioteket
Var: Svandammsvägen 10, Midsommarkransen
Midnattsloppet 2010
Ikväll är det dags för årets Midnattslopp och även om jag själv aldrig skulle komma på tanken att delta i något lopp what so ever så tycker ändå att detta är rätt roligt. Loppet startar vid Zinkendamms IP och deltagarna springer Ringvägen fram, förbi Norra Hammarbyhamnen, upp mot Sofia kyrkan, Fjällgatan, ner till Folkungagatan, Medis, Slussen och sedan tillbaka till Hornsgatan för att ta sig tillbaka till Zinken.
Allt det där är jättekul för den som vill vara med, men vi andra, vanliga dödliga, får lite problem där. Det blir nämligen svårt att ta sig över gatan! Förra året skulle killen och jag möta upp några av hans vänner på Indigo men vi skulle först ta en öl på Carmen. Ett omöjligt projekt visade det sig. Vi gick från Slussen ner mot Carmen och väl där prickade vi in den tiden de allra flesta sprang förbi. För det första vågade man inte störa genom att kasta sig ut och riskera att krocka med en och annan svettig löpare. Jag tror inte att det hade varit så populärt. För det andra tar det väldigt lång tid innan de är förbi. Vi stod där så länge och när vi väl hade lyckats ta oss över på andra sidan fick vi ett sms om att de som vi skulle möta upp redan var på Indigo och väntade på oss. Carmen fick vi ge upp och sedan göra om samma procedur med att ta sig över gatan en gång till. Så, dagens tips är:
* om du ska ut på krogen, gå dit tidigt. Gärna innan kl 22.
* kissa innan du lämnar stället (när du får göra det igen kan ingen svara på)
* färdkost är ingen dum idé
* bra skor! Du vill inte trippa runt i högklackat eller snubbla med flipflopsen när du väl ger dig in i leken
Mer info om Midnattsloppet finns här.
Allt det där är jättekul för den som vill vara med, men vi andra, vanliga dödliga, får lite problem där. Det blir nämligen svårt att ta sig över gatan! Förra året skulle killen och jag möta upp några av hans vänner på Indigo men vi skulle först ta en öl på Carmen. Ett omöjligt projekt visade det sig. Vi gick från Slussen ner mot Carmen och väl där prickade vi in den tiden de allra flesta sprang förbi. För det första vågade man inte störa genom att kasta sig ut och riskera att krocka med en och annan svettig löpare. Jag tror inte att det hade varit så populärt. För det andra tar det väldigt lång tid innan de är förbi. Vi stod där så länge och när vi väl hade lyckats ta oss över på andra sidan fick vi ett sms om att de som vi skulle möta upp redan var på Indigo och väntade på oss. Carmen fick vi ge upp och sedan göra om samma procedur med att ta sig över gatan en gång till. Så, dagens tips är:
* om du ska ut på krogen, gå dit tidigt. Gärna innan kl 22.
* kissa innan du lämnar stället (när du får göra det igen kan ingen svara på)
* färdkost är ingen dum idé
* bra skor! Du vill inte trippa runt i högklackat eller snubbla med flipflopsen när du väl ger dig in i leken
Mer info om Midnattsloppet finns här.
Mångalen
Det här med att göra konstiga saker i sömnen, det är bra märkligt det. Både killen och jag verkar ha varit väldigt upptagna i natt. När jag vaknade imorse var han i full gång med att förklara för någon att han verkligen inte tänkte gå med på det (?). Det började med ett par "Nähä du" och sen fortsatte han prata samtidigt som jag släpade mig in i duschen. Väl där var det min tur att bli förvånad: jag hade håret uppsatt i en tofs! Eller en knut rättare sagt. Men jag släppte ut håret innan jag somnade. Jag vet att jag till och med tänkte på att det blir så fult om jag sover med det så och jag är 100 % säker på att jag inte somnade så. Vad som sen hände under natten och hur jag lyckades få till det så bra är en gåta. Nu testar jag det här med att sova och jobba samtidigt! 
Foto: tumblr
Joe Cool på Light
Ikväll var vi på invigningen av Being Joe Cool på Nordic Light. Trevligt sällskap, godis och fruktspett i hundskålar, söta drinkbiljetter, grymt snygga Joe Cool-figurer utsmickade av olika svenska kända personligheter. I stort sett alla figurerna var väldigt fina, men mina absoluta favoriter är designade av Bea Szenfeld och Slobodan Zivic. Fantastiskt fina och genomtänkta! Mer info finns här.
Ring P1
- Om jag åker buss eller tåg själv på kvällen och en tjej i burka sitter bredvid mig så självklart att jag inte stör mig. Det är bara skönt att det finns fler än jag själv i den här vagnen. Men sen kanske hon hoppar av vid samma hållplats och våldtar mig! Det kanske är en man som döljer sig under burkan! Sen så kan de vara bankrånare, dolda under alla tyger.
- Jaha, så du tycker att det otäckt att du inte kan se deras ansikten? Men runt jul då, när det är många som springer runt klädda som tomtar, är de också våldtäktsmän?
- Nej nej, självklart inte!
Foto: tumblr
Och dagens märkligaste:
- Jaha, så du tycker att det otäckt att du inte kan se deras ansikten? Men runt jul då, när det är många som springer runt klädda som tomtar, är de också våldtäktsmän?
- Nej nej, självklart inte!
Foto: tumblr
Och dagens märkligaste:
- Om man äter pyttipanna så blir man inte bög!!!
Au revoir!
Foto: tumblr
Dagens låt: Acts of Man
Jag visste väl det...
Skulle man kolla min frånvaro på jobbet så skulle man lätte kunna se ett mönster. I början av månaden, någon gång mellan den 3:e och 6:e brukar det lysa rött. Frånvaro. Sjukskrivning. Och vid samma tidpunkt brukar det vara rätt jobbigt att vara jag. Rätt jobbigt för killen också verkar det som. Det var något om att han tyckte att allt han sa, oavsett vad det var, så var det fel and so on. Denna månad är det snäppet värre. Om man bortser från mensvärken och lägger till feber och halsont så är det rena festen här.
A woman under the influence
Att vara konstant påverkad av Ipren och halstabletter är lite som att vara en mini-junkie, lightversionen liksom. Imorse fick jag total panik när jag inte kunde Bafucinburken. Först hann jag inte riktigt känna efter, men när jag kom på att faktiskt har ont i halsen så sträckte jag ut handen efter burken. Borta! Jag visste att jag hade den bredvid sängen när jag somnade men på morgonen var den borta. Den torra halsen kändes helt plötsligt ännu torrare och jag slet runt i sängen, kollade under kuddarna, under täcket, på hyllan ovanför sängen, överallt! Desperationen var ett faktum, det kändes lite som end of the world! Vatten hjälpte lite och när jag väl hade lugnat mig kom jag på att jag borde kolla på golvet också. Och där var den! Under gårdagens DN och korsordet som gud glömde! (For the record, jag är säker på att det var de som hade klantat sig, inte jag. Vissa ord funkar bara inte!) Äntligen kunde jag ta en halstablett och känna lugnet sprida sig. Junkie in da house!
Foto: weheartit
Foto: weheartit
No title
* En regnig dag som spenderas hemma
* Suget efter chokladcroissanter från Petite France är stort
* Så mycket att göra idag
* Snuvig och febrig, dag 2
* Klarade inte gårdagens korsord i DN
Foto: flickr
* Suget efter chokladcroissanter från Petite France är stort
* Så mycket att göra idag
* Snuvig och febrig, dag 2
* Klarade inte gårdagens korsord i DN
Foto: flickr
The Facer på Kulturhuset på torsdag!
Jeeeeeesus!
Festivalspirit
I många år har jag drömt om att besöka Glastonbury festivalen. För att en festival ska kännas extra lockande så måste den visa upp mer än bara bra bokningar. Den måste ha en spirit! Och jag vill gärna tro att Glastonbury verkligen har det. Jag tror det är en snäll och trevlig festival där folk är vänliga och glada. Vad jag dock verkligen vet med säkerhet är att den är miljövänlig. Som en äkta Greenpeacesupporter och fd anställd värmer det lite extra när jag tänker på att Glastonbury och Greenpeace är gamla samarbetspartners.
Foto: Glastonbury
Det finns också en svensk festival som har stor själ och det är Skankaloss/Gagneffestivalen. Det hela började som en stor födelsedagsfest för rätt många år sedan och är idag den enda svenska festivalen som jag verkligen kan längta till. Även där finns samma miljötänk, med färgglada soptunnor och källsortering. Det är mycket konst och inte lika mycket musik som på en "vanlig" festival, men stämningen är fantastisk.
Foto: skankaloss
Den kommande helgen kommer jag att befinna i Polen på OFF Festival och jag hoppas (och misstänker) att det är en festival i min smak. Av allt att döma kommer det att bli en grym helg och band som jag absolut ska se är bl a:
* Tunng
* The Flaming Lips
* Art Brut
* The Tallest Man On Earth
* A Hawk And A Hacksaw
* Shearwater
* Tindersticks
Mer info om festivalerna ovan finns på Glastonbury, Skankaloss och OFF Festival
Foto: Glastonbury
Det finns också en svensk festival som har stor själ och det är Skankaloss/Gagneffestivalen. Det hela började som en stor födelsedagsfest för rätt många år sedan och är idag den enda svenska festivalen som jag verkligen kan längta till. Även där finns samma miljötänk, med färgglada soptunnor och källsortering. Det är mycket konst och inte lika mycket musik som på en "vanlig" festival, men stämningen är fantastisk.
Foto: skankaloss
Den kommande helgen kommer jag att befinna i Polen på OFF Festival och jag hoppas (och misstänker) att det är en festival i min smak. Av allt att döma kommer det att bli en grym helg och band som jag absolut ska se är bl a:
* Tunng
* The Flaming Lips
* Art Brut
* The Tallest Man On Earth
* A Hawk And A Hacksaw
* Shearwater
* Tindersticks
Mer info om festivalerna ovan finns på Glastonbury, Skankaloss och OFF Festival
WOOW! Oh my god! Goooood!
Killen måste vara hög, svampplockare indeed! (ska testa göra likadant nästa gång jag ser en H&M-butik!).
I'm sure she's just another hipstergirl
Mad Men Fever
I flera säsonger har jag försökt komma igång med Mad Men men av någon anledning har jag alltid gett upp innan jag ens hade börjat kolla. Jag tror att det kan handla om att jag faktiskt känner mig själv och undermedvetet stoppar den farliga aktiviteten innan det är försent. Jag vet redan nu att jag kommer att sukta efter deras vackra klänningar och helt plötsligt kommer alla mina kläder kännas som någon annans trash. Typ. Kanske. Men allvarligt talat är det något där som inte lyckas locka mig så där till 100%. Jag ska ge den en chans (igen) så får vi se om jag ändrar mig.
Förresten, om man är ett stort fan och bara måste köpa finfina Mad Men-dockor så har Mattel gjort det igen. Som en sann Barbie-fantast på den gamla goda tiden så blev jag lite sugen på att skaffa en. Men att hosta upp 750 kr för en docka kännas kanske inte helt optimalt. För den som dock inte kan säga nej finns mer info här och här.
Eller så kan man roa sig med att bli en Mad Men-figur. MadMen Yourself kan vara kul i 10 min om man inte har något annat för sig. Jag MadMenifierade mig själv, så här blev resultatat:
Bli MadMenifierad här.
Förresten, om man är ett stort fan och bara måste köpa finfina Mad Men-dockor så har Mattel gjort det igen. Som en sann Barbie-fantast på den gamla goda tiden så blev jag lite sugen på att skaffa en. Men att hosta upp 750 kr för en docka kännas kanske inte helt optimalt. För den som dock inte kan säga nej finns mer info här och här.
Eller så kan man roa sig med att bli en Mad Men-figur. MadMen Yourself kan vara kul i 10 min om man inte har något annat för sig. Jag MadMenifierade mig själv, så här blev resultatat:
Bli MadMenifierad här.
