AnjasStockholm

Räven gjorde ett bra jobb som researcher! Jag läste på hennes blogg (här) att även en annan, mycket lovande föreställning, ska sättas upp i sommar. Jag pratar givetvis om Nina Hemmingssons Jag är din flickvän nu. Jag kommer ihåg när jag läste en intervju med henne i Elle för rätt många år sedan nu och föll direkt för hennes åsikter, humor och ärlighet. Lägg till de underbart roliga serierna så har man verkligen något att se fram emot.



En svart, rolig, politisk, gapig, feministisk föreställning som tar avstamp i Nina Hemmingssons och Liv Strömquists serier och går igenom allt från den allra första pojkvännen till häftig lesbisk rullatorsex. Spelas på svenska. (Stockholms Stadsteater)

Föreställningar

Tor	2010-06-17	18.30	UNDER EKEN/GALÄRPARKEN
Fre	2010-06-18	18.30	UNDER EKEN/GALÄRPARKEN
Lör	2010-06-19	18.30	UNDER EKEN/GALÄRPARKEN
Sön	2010-06-20	18.30	UNDER EKEN/GALÄRPARKEN
Mån	2010-06-21	18.30	UNDER EKEN/GALÄRPARKEN
Tis	2010-06-22	18.30	UNDER EKEN/GALÄRPARKEN

En utomjordisk revy! Storslagen och festlig! Så har årets föreställning beskrivits i medierna och när DN säger att något är bra så är det förmodligen det. Titeln på årets föreställning är Stjärnsmäll och i den mixar man hejdlös satir med en kärleksfull hyllning till popkulturen (DN). Allt kan hända och jag väntar med spänning.



Det är verkligen något speciellt med Sommarteatern. Stämningen brukar vara helt underbar trots att det alltid är galet mycket folk. Och man kan nästan känna rent fysiskt hur sommaren sparkar igång. Det är lite samma glädje som med Sommar i P1, när det är najs, ligga ute och sola, läsa och lyssna på radio i mobilen. Man är bara glad och avslappnad och det är precis vad man blir av Sommarteatern också. I alla fall, killen och jag ska dit på urpremiären nu på fredag och enligt yr.no så ska det också bli fint väder. Det hoppas jag verkligen för det är så här det brukar se ut i Vitan:

Foto: stadsteatern

Vad: Sommarteater, "Stjärnsmäll"
Var: Premiär i Vitabergsparken, se resten av turnéplatser här
När: Premiär på fredag, 4/6, kl 19.00

Det är inne med plast...har jag hört. Och som den trendkänsliga människa jag är började jag med det redan förra helgen (ja, det finns en gnutta ironi här). Min enda plasttallrik har använts flitigt i veckan och plastbesticken har tagit över i bestickslådan. Det är inte bra för miljön, det vet vi ju alla, men mycket mycket säkrare. Säg till exempel att du tappar en plasttallrik, so what? Det händer ingenting. Man kan skåla lite för hårt med plastglasen, men går de sönder? Svar nej.


Nordiska museet hänger också på den trenden och nu på fredag öppnar deras nya utställning Plast! Den handlar om vårt förhållande till plast genom historien. På 50-talet slog plasten igenom och trots en mängd varningar beserade på miljöfrågor används den kanske nästan lika flitigt idag.

Här berättas hela plastens historia. Om den första experimenterande perioden i början av 1900-talet. Om 1950- och 60-talen då materialet kommer in i hemmen på allvar och fabrikerna anlitar formgivare. Från att då vara en positiv framtidssymbol börjar plastens bidrag till den ökande masskonsumtionen att uppmärksammas på 70-talet. Läs mer här.

Vad: Plast!
Var: Nordiska museet
När: öppnar fredag 4 juni

Idag har jag börjat kolla på en ny tv-serie, nämligen Modern Family (imdb). Nu efter två avsnitt ser det faktiskt riktigt lovande ut. Jag är ett stort fan av Arrested Development, som min gamla kombo H introducerade när vi bodde ihop, och på ett sätt påminner de om varandra. Tre lite halv disfunktionella familjer ska försöka få till en normal vardag men det går lite så där. Kaossituationer uppstår på löpande band och ja, man skäms lite åt de märkliga figurerna, till exempel i scenen när ena pappan ska presentera sin nyadopterade dotter till tonerna av Circle of Life från Lejonkungen. Resten av familjen sitter samlad, gapande av förvåning. Herrejesus!

Eftersom jag inte kunde åka till Hässleholm och se massa band på Siesta roade jag mig med den näst bästa grejen, nämligen playlist på Spotify. För bara ett år sedan kunde nog ingen, allra minst jag själv, tro att jag av alla skulle bli spotifierad. Jag saknar fortfarande att ha hundratals låtar i datorn och jag stör mig något så förbannat när Spotify tar bort vissa låtar, men i det stora hela så funkar det väl bättre än jag trodde. Men det är inte så att jag tycker att Spotify är det bästa som har hänt mänskligheten sedan månlandningen (om det nu verkligen hände) men det är rätt roligt. Hur som helst, en finfin lista gjordes under nu under veckoslutet.


Foto: flickr

King of Spain -The Tallest Man On Earth
Bull Black Nova - Wilco
Absolute Place - Fang Island (Yeasayer remix)
The Hold - Woods
After Work - Baskervilles
Oh Honey - Langhorne Slim & The War Eagles
Ledsen Waltz - Monde Yeux
I'd Rather Dance With You - Kings of Convenience
Walk The Line - The Tallest Man On Earth
I Will Call You Lover Again - Loney, Dear
Cigarettes - Russian Red
Suffering Season - Woods
Demon Host - Timber Timbre
Sunny Day - Friska Viljor
The Swimmer - The Ladybug Transistor
Pleasure Songs - The Mary Onettes
Home I'll Never Be - The Low Anthem mfl
5 Years Time - Noah And The Whale
Warning Sign - Local Natives
No Tears To Cry - Paul Weller
Minneapolis - Forest City Lovers
Dog On Wheels - Belle & Sebastian
Rollercoaster - M. Ward
Stay Out Of Us - Steso Songs
Lovesong of the Buzzard - Iron & Wine
Whole Lotta Loosin' - Monsters of Folk
La Vie En Rose - Grace Jones
The Whole House Is Singing - Alasdair Roberts

Räven och jag har börjat kolla på Tell me you love me, en serie som tydligen (föga förvånande) har fått mycket publicitet på grund av alla sexscener. Jag hade ju hört talas om den för ett par år sedan då en av mina vänner var helt fast, men av någon anledning blev jag aldrig riktigt sugen på att kolla upp den. Igår, i brist på annat, valde vi just den och jag tror inte att vi kommer att bli besvikna.



Tell me you love me är en serie som, i alla fall till en början, får en att tappa hakan i stort sett i var och varann scen. Det är nakenhet, sexet, pungar, blowjobs, ärlighet och desperation. Den handlar om tre par med diverse problem: par 1 försöker skaffa barn men misslyckas hela tiden, par 2 ska gifta sig och ifrågasätter det faktum att de (han) aldrig ska få ligga med någon annan än henne igen och par 3 som har varit gifta länge, har två barn och har slutat ha sex.  Alla de besöker en äldre psykolog för att reda ut det hela och man får också se hur hennes egna sexliv ser ut. I första avsnittet verkar allt vara frid och fröjd, men jag misstänker att det kommer att dyka upp problem där också. Lite för enkelt. Men det som faktiskt äcklar mig mer än "pensionärsblowjobs" är det sätt vissa av paren använder sig av sex. I stället för att prata och reda ut det som ska redas ut sätter de på varandra och allt ska bli bra. Big surprise, det blir det inte. Det är känsloladdat och komplicerat, kul och tråkigt, fult och vackert, jag förstår vad skaparen av serien vill visa, men ibland är det fan bara sorgligt.

Störningsmoment:
- varför tvättar de inte händerna efter att ha varit på toa? En av tjejerna sitter på toan och kissar på stickan (grav.test) som hon sedan bara slänger och går sedan ut. Spolade hon ens? Om man nu ska vara så närgången och realistisk så borde man göra hela scenen på det sättet, alltså tvätta händerna för guds skull.

- seriehoppandet. Flera stycken har synts i diverse andra serier och just nu är det nästan lite svårt att se samma tjej i både Lost, Flashforward och Tell me you love me. Men förhoppningsvis glömmer man det relativt snart ändå.

Jag såg precis det sista avsnittet av FlashForward och det känns faktiskt sorgligt att den är över nu. Jag oroade mig för att jag skulle tröttna på den om inga vettiga svar presenterades inom en överskådlig framtid, men för några veckor sedan läste jag att det inte blir fler säsonger. Slut. Finito. Ingen utdragen väntan med andra ord. Inte för att jag tycker att jag fick alla eller ens några svar egentligen. Vilka var de maskerade männen? Vart tog de Janis? Vilka var egentligen ansvariga för blackout? Och varför? Innerst inne hoppas jag på att det finns en liten chans till en fortsättning, men om inte så kan man ändå säga att den fick ett lyckligt slut.

Den avslutades med Band of Horses', i mitt tycke bästa låt, The Funeral. Den låten har alltid kunna väcka känslor, men just nu rös jag ända in i ryggmärgen efter bara några sekunder. Allting kändes så definitivt. The end.

Imorgon borde jag nog ge mig ut och fynda lite. I flera veckor har jag försökt få till ett besök på diverse loppisar och antikvariat, men har alltid haft för mycket annat att tänka på. Det känns inte att det blir så mycket tid över till sådant när man väl släpat sig från jobbet och på helgerna vill man helst ha allting samlat på ett ställe och inte springa runt över halva Stockholm på jakt efter den perfekta vasen. Eller ja, mitt mål just nu är en gammaldags skrivmaskin, så om någon har en sådan och vill bli av med den, just tell me! Men jag tror att det finns goda fyndmöjligheter imorgon, vet bara inte var jag ska börja.


Jag har två förslag:
- Loppis i Vinterviken (vid kolonilotterna och trädgårdscaféet i Vinterviken, Aspudden)
Tid: 11:00 - 15:00

- Loppis Hornstull (västra Hornstull till Långholmsgatan, samt området Heleneborgsgatan och Högalidsgatan i      norr, Varvsgatan i öster)
Tid: 10:00-16:00

Läs mer här.
_______________________________________________________________________________________________

Foto: heidifurre

Ok, nu är det gjort. Jag vann över min motvilja när det gäller inbundna böcker och beställde just två stycken: Lilla stjärna av John Ajvide Lindqvist och Just Kids av Patti Smith. Jag har haft en tuff vecka och kände nu att jag ville belöna mig själv med något extra trevligt. Finns inget bättre än två nya böcker. Ibland kan jag längta något så fruktansvärt, lite som att vänta på att en vän ska komma förbi men ändå ännu mer. Jag går ju runt nu och ser framför mig hur jag ligger ute i gräset, äter en kanelbulle och läser Lilla stjärna. Och jag blir lycklig bara jag tänker på att de snart är på väg till mig.

Foto:tumblr

Det här med sommaren alltså; jag har alltid både älskat och hatat den. Lika mycket som jag har längtat till sommarlovet har jag också fasat för slutet. Skolavslutningarna till exempel väcker alltid en lite vemodig känsla. Man blir ju lite rörd och nostalgisk av allt firande, men ändå så har jag alltid vetat att jag har hela sommaren framför mig. Det riktigt jobbiga är dock att tänka på hur det känns när sommaren börjar närma sig slutet. När jag var liten kunde jag rentav få ångest av att tänka på det och försökte alltid prata bort allt som handlade om att köpa ny skolväska eller nya gympaskor. Äkta illamående kunde infinna sig på två sekunder och hela sommaren kändes som en sorglig mellanepisod. Allt det jag skulle göra, hann jag verkligen med det? Och sen när man blev äldre och skulle fira midsommar med allt vad det innebär så blev det också en jobbig brytpunkt. Inte bara det faktum att man har längtat och haft stora förväntningar (och det blev aldrig som jag hade trott) utan också att sommaren ändå snart tar slut.

Foto: weheartit

Det som dock gjorde mina sommrar till nästintill perfekta är alla böckerna. Det är helt underbart att bara sitta ute och läsa, men det som ändå är snäppet bättre är sommarregnet. Man sitter hemma med balkondörren öppen, det doftar av vått gräs och värme och det är bara att glida in i böckernas värld. En av böckerna i Fem på äventyr-serien minns jag fortfarande så bra. Stämningen, doften, till och med maten jag åt när jag läste den...och det var 20 år sedan. Jag har en känsla av att dagens inköp, i synnerhet Lilla Stjärna, kommer att få en viktig uppgift denna sommar. Jag vet redan att den kommer att vara otäck och obehaglig och alldeles alldeles underbar.
_______________________________________________________________________________________________

...så är Hot Chip klara för Popaganda. Rätt kul, även om inget slår Belle & Sebastian. Känns som att jag borde köpa biljetten snart.

Jag är inget större fan av Morfar Ginko (men det inne att gilla det stället. You know, man bara ska göra det) och har i ärlighetens namn aldrig haft särskilt kul där. Men nu har ju fLiM flyttat dit och det börjar kännas rätt lovande. Ems och jag brukade dricka drinkar på Nordic Light under fLiM-kvällarna och det har alltid varit väldigt väldigt roligt. Så, jag har bestämt mig att ge morfarn en chans till. Inte ikväll dock, men inom en snar framtid.



Efter den supersköna premiären i Morfar Ginkos källare är det dags för den andra kvällen onsdagen den 26e maj. Den här gånger får vi höra ambient-dubiga toner framföras LIVE av Ludvig Elblaus från New Speak och Mats Almegård får en ny chans att vara gäst-DJ.

Vad: fLiM
Var: Morfar Ginko, Swedenborgsgatan 13 (Mariatorget)
När: ikväll, 21.00
Fri entré

Jag är besviken! Sista avsnittet av Lost kändes mest som en akutlösning eller en halvdålig dödshjälp. Allt fler tittare, precis som jag själv, började försvinna efter andra, tredje säsongen. För min egen del hände det av två anledningar: jag orkade inte med en långkörare utan slut och det blev lite för skumt. Det kändes som att skaparna ville trycka in så mycket som möjligt och det blev lite to much. Men nu under sista säsongen har jag suttit som klistrad. Äntligen kunde man få svar och detv fanns ett slut. Som jag skrev i mitt förra inlägg så anade jag vad som skulle hända och delvis hade jag rätt, men detta kalkonslut hade inte ens jag kunnat föreställa mig. Slafsigt är ordet. Många frågor lämnades obesvarade (bara de inte planerar en spin off-serie nu) och det andliga budskapet precis i slutet kändes bara konstigt. Det är en hel del som jag skulle vilja ha svar på men jag citerar Lost när jag säger så här: dags att släppa taget!

Imorgon blir det butiksöppning på söder. Det bjuds på mingel, tilltugg, dryck, musik och en massa roligt folk. Osa här.

Vad: Humana Second Hand
Var: Timmermansgatan 23
När: 27 maj, 18.00-21.00

Ikväll ska jag se det sista avsnittet av Lost. Nu är det äntligen dags att få frågorna besvarade, även om de senaste två tre avsnitten har varit rätt avslöjande. Jag tror att jag redan har listat ut det hela, men hoppas dock på en snygg twist i alla fall. Fast, den viktiga frågan för min del är vad man ska göra med den onda röken? Utan att avslöja för mycket så är ju slutet beroende av huruvida de kan döda den eller inte, men jag antar att jag får svar på mina frågor ikväll, men först jobb ett par timmar till. En helt ok tisdag med andra ord!

Jag erkänner att jag är avundsjuk på er som ska dit!



Vad: Joanna Newsom
Var: Dramaten, Stora scenen
När: ikväll, 20.00-22.00

I lördags besökte vi Designgalleriet och utställningen Sex, Love & Design. Precis som det låter handlar den om sex, kärlek och designade sexleksaker. Idag är det varken fult eller porrigt att erkänna att man vill ha ett bra sexliv och att det även inbegriper olika hjälpmedel. Att Konstfackelever gör ett eget märke och Apoteket tar in sexredskap i sitt sortiment är en förändring som ligger rätt i tiden (märk väl mitt dåliga humor här). Ibland för mycket, ibland för lite, ibland tips, ibland fruktansvärda handlingar, men vilket fall så är sex inte ett lika tabu ämne längre. Och varför skulle det vara? Lika normalt som att äta och dricka. Utställningen är uppdelad i tre delar: funktionalitet (ergonomi och material), design och konst (konsthantverk på temat sex). Intressant och ett tips för den kommande regniga veckan.

Vad: Sex, love & design
Var: Designgalleriet, Odengatan 21
När: t o m 29 maj

Jag har försökt komma på vad det exakt det är som lockar mig hos Annie Leibovitz foton. De är alltid lika fascinerande, men jag kunde inte sätta fingret på vad exakt det var som jag tilltalades av. Det är omöjligt att se ett foto och inte gilla det, det går bara inte. Idag fick jag mitt svar: människor ler inte! Jag läste det i Metro idag och äntligen  trillade poletten ner. Så klart, det är ingen som ler! Hur kunde jag missa det? Jag har oerhört svårt för party/rese/tjejkvällsfoton där alla bara ska le. Titta rakt in i kameran och le! Det är så turistigt och bara osmakligt. Falskt på något sätt. Åååh, man bara måste älska Annie!

Ikväll är det premiär! För första gången det här året ska jag till Debbans uteservering, and I love it! Debaser Slussen alltså. Det är något med just det stället, i synnerhet om man kommer tidigt och lyckas få en sittplats också. Och där har jag spenderat många eftermiddagar och kväller. När man har suttit på jobbet hela dagen så är det faktiskt det faktum -om att man ska afterworka där, som håller modet uppe. Rätt roligt senare på kvällen när kön ringlar sig lång uppför trappan, en kö till uteserveringen. Underbart! Man blir lixom lite extra lycklig efter en kväll på Debasers uteservering och så här såg det ut en kväll förra sommaren:


Andra favorithäng:
Debaser Humlan
El Mundo
Mosebacke
Babylon aka Utigo

Äntligen är det dags, imorgon öppnar fotografiska. Jag visste väl att den här helgen var speciell av någon anledning men hade förträngt det nu under ett par hektiska dagar. Det är i alla fall väldigt roligt och jag tycker verkligen att det ska bli kul att se utställningarna. Jag har två favoriter som jag absolut inte tänker missa och det är, föga förvånande, Annie Leibovitz och Vee Speers. Egentligen är det nog Vee Speers som lockar mest med sina fascinerande men ändå obehagliga bilder. Det är något med barn som ska flyttas till vuxenvärlden som kan få mig att känna mig så fruktansvärt illa till mods. De är barn men visar upp vuxna roller, vilket är i och för sig det man gör när man leker mamma, papa, barn. Men det är något med blickarna, deras sätt, allt,  det är så fel. Och ändå så fascinerande.


Vad: Fotografiska, invigningsveckan
Var: Stadsgårdshamnen 22 (Slussen)
När: fredag 21 maj, kl 12.00
Biljetter: ord.pris 95 kr, student & pensionär 70 kr, gratis för barn under 12

Mer info samt program för öppningsveckan finns här

Han fotar ofta unga, osminkade tjejer eftersom han är ute efter att fånga deras oskuldsfullhet.

Hans fru sminkar sig aldrig och inte heller någon av de andra tjejerna som han har dejtat eller varit ihop med.

Han fotar helst, och letar alltid efter, en tjej som inte anstränger sig för mycket för vara snygg och het.

Han är en voyeur - och tror att de allra flesta människor är det.

Patti Smith besöket har blivit inställt! Jag som skulle offra min tenta idag för att åka in och lägga vantarna på två biljetter! Fy så synd! Jag trodde att jag äntligen skulle befinna mig i samma rum som hon, men icke. Jag borde köpa boken...men det är det här med inbunden vs pocket. I synnerhet denna bok skulle vara snyggare som pocket. Tänk bara på hur Patti är: punkig, rockig. En inbunden bok är så stel, medan en pocket skulle bli så skönt sliten. Och jag skulle kunna ta med den överallt...nä, jag behärskar mig och väntar på pocketutgåvan.


Tyvärr måste vi meddela att Patti Smiths besök på Internationell författarscen den 27 maj är inställt på grund av sjukdom. Vi beklagar!

Tycker man att det är kul med snygga 40-tals hårstilar så är detta place to be. Jag älskar den perioden, 40-50-talet och skulle definitivt vilja lära mig mer. Snygga kläder, coola hårstilar. Nu blir det alltså en workshop i just detta och datumet är satt till den 17 juni. Plats: Downeys Blomster och Jazz, mer info här.


Först går vi igenom 40-talets hårmode, olika tekniker och andra tips och råd om hur du bäst får till en hårstil från krigsåren.

Därefter jobbar vi praktiskt två-och-två och övar på varandra under vägledning. Hårprodukter och liknande finns på plats. Vi bjuder på thé & kaffe och fikabröd.

Givetvis är det begränsat antal platser och den som är intresserad ska maila till: [email protected]
Avgift för kursen är 400 kr.

Vad: workshop
Var: Downeys Blomster och jazz, Blekingegatan 20
När: 17 juni, 18.00-21.00
Pris: 400 kr

På lördag är det återigen dags för en galen kväll på Högkvarteret. Temat för denna gång är Rocky Horror och inget kan göra mig gladare just nu. Jag vet att Hootchy Kootchy hade samma tema förra året eller så men biljetterna sålde slut innan vi ens hann säga Sweet Transvestit! Och vad jag har varit bitter över det! Men nu får jag en ny chans på lördag, Rocky Horror Picture Sing A Long är the shit! Jag erkänner att jag är galet svag för den filmen. Inte bara det att Susan Sarandon är med utan hela grejen. Galet roliga personligheter, härlig dans och underbara repliker. Jag ska så dit!

Just jump to the left!



För att guida er genom denna magiska kväll har vi inga mindre än RÖR – UNGKONST som bland annat står bakom den bejublande klubben Rah! Rah! Replica. Dessa pråliga värdar kommer att få er att känna er hemma i era stolar och instruera er bäst de bara kan när brödet ska kastas på duken - A toast! UTAN att det ska kännas som ett Uppsala-student-kår-å-vad-skoj-vi-har-jippo, nej nej, nu snackar vi Rocky Horror Picture Show som det var tänkt från början: Över schackrutigt golv, mellan tunga sammetsgardiner.

Efter filmen spelas det skivor, i rocky horroranda förstås, har du en tune eller två att dela med dig av, kom, ta med! Vi kommer känna oss som medborgare av planeten Transexual, som förförda av Frank i separata sovrum! Så kom, var flamboyant, var hedonistisk, var devoius!

Vad: Rocky Horror Picture Sing A Long
Var: Högkvarteret, Närkesgatan 8
När: Lör 22 maj
Inträde: 40 kr

Jag kunde inte tro mina ögon när jag såg att en av mina absolut största idoler kommer till Stockholm den 27:e maj! Patti Smith kommer till Kulturhuset och den Internationella författarscenen. Biljetterna släpps nu på torsdag och jag jag hoppas verkligen att jag för en gångs skull har tur med biljetterna. Helt otroligt! Kulturhuset är alltid ett säkert kort, men detta är faktiskt helt otroligt.


Vad: författarsamtal med Patti Smith
Var: Kulturhuset
När: 27 maj, kl 19.00
Biljett: 175 kr

Det finns en mängd fina picnic-områden i Stockholm. För min del kan det knappast finnas bättre sommarnöjden än att ligga ute på en filt, äta lite gott, läsa och bara softa. Efter det tar man en svalkande dusch och åker in till Mosebacke för ett glas rosévin. Lövli!

Mitt första förslag är att ta sig ut till Lappkärrsberget/Stora Skuggan/Universitetet. Om man åker t-bana till Universitetet och går igenom hela campus och kommer ut på fältet bakom biblioteket så möts man av total grönska. Helt underbart. Man kan också byta till buss 40 och åka till till ändhållplatsen om man är mer sugen på att sitta vid vattnet. Lite som att komma ut på landet, men ändå ha bara 15 min till T-centralen.

Jag var på Universitetsbiblioteket nyss och lånade ett bar böcker till tentan. Jag släpade mig mot bussen i denna olidliga värme (ja, jag var fel klädd också, men allt kliade efter spindelattacken idag) och gick bakom två engelsktalande killar.

Kille 1: I don't know what to do with my females.
Kille 2: Yeah? What's the problem?


(Jag: vad fasiken sa han????? Vet inte vad han ska göra med vad???)



Kille 1: Well, they don't behave as they should. I'm not sure what I'm doing wrong.



(Jag: bjud ut dina females på middag så går det kanske bättre. Samtidigt som jag föreställde mig en bordell i huset på andra sidan gatan.)



Det visade sig sen att det var två biologistudenter som skulle få några insekter att bete sig på ett visst sätt. Jag tappade lusten att tjuvlyssna så fort insekter kom på tal. Just idag verkar de förfölja mig. Denna dök upp för en stund sen...

Bra jobbat! Kampanjen mot Nestlé fick effekt - nu slutar de använda palmolja!
Men nu har Nestlé bestämt sig för att sluta tära på regnskogarnas resurser. Företaget har inlett ett samarbete med TFT (The Forest Trust). Läs mer här.

Chock 1: FY FAN, FY FAN, FY FAN!!!!!!!!!! Jag stängde just balkongdörren med en smäll och det ramlade ner nånting litet och vitt. Jag trodde först att det var ett litet blomblad eller något, men till min fasa insåg jag att det var något som rörde sig där inne. YYYYYYYYYYYYYYL! Jag hoppade och studsade på plats av ren skräck men sansade mig tillräckligt för att springa och hämta lite toapapper så att jag kan slänga det något whateveritis.

Chock 2: det något whateveritis visar sig vara på väg att krypa ut ur det vita höljet. Några skrik och hulkningar senare (från mitt håll) föddes visst en spindel. I mitt vardagsrum! Ve o fasa, what to do? Den fastnade lixom i den vita saken och om den kunde skrika lika högt som jag så hade det förmodligen varit en syn för gudarna. I ren panik lyckades jag peta ut den och slänga ut allt på balkongen. Nu är dörren stängd och mina fantasier om fina möbler och frukostar på balkongen fick sig ett abrupt slut. Skulle inte tro det längre. I alla inte än på ett tag...Jag kan inte ens sluta klia mig, det känns som att något kryper runt överallt. Brrrrr!

Bildbevis:


FY FAN FY FAN FY FAN!!!!

Idag är det dags att skriva tentan och en av böckerna på litteraturlistan heter Förförd av Eros. Jag har läst den tidigare och jag vet att den handlar om etnicitet och sexualitet, om svenska kvinnor som väljer att bosätta sig i Grekland och om deras liv där. Men, första gången jag stiftade bekantskapen med denna boktitel så trodde jag att det handlade om en Harlequin roman, vilket iofs hade varit rätt kul att analysera. Det här med boktitlar alltså, en del kan jag verkligen falla för. Det kan låta så vackert och det har hänt att jag har köpt en bok bara för att titeln var snygg. Eller märklig. Annorlunda. Några favoriter är:

Sputnikälskling - Haruki Muakami
Happy Sally - Sara Stridsberg
Fritt förfall - Birgitta Stenberg
Gräset sjunger - Doris Lessing
Tandoriälgen - Zac O'Yeah



Och det absolut bästa med en dag som denna är att man äntligen kan sitta ute och läsa. Enligt Yr.no dyker det upp några mörka moln senare på eftermiddag, men fram tills dess kan jag sitta ute i solen och njuta av vädret.

Med anledning av killens mer eller mindre seriösa sömnprat har jag bestämt mig för att göra en ny kategori här i bloggen. Den invigs med en klassiker:

Kl 00.40. Killen skrattar ett märkligt thi thi-skratt.

Jag: (yrvaken) vad gör du?!
Killen: titta, han flyger!!!

Låter uppspelt som ett barn på julafton
Killen: men titta, kolla på han.
Jag: jo...ja. Är det ett flygplan?
Killen: nääääääääää
Jag: ballong? Hur flyger han?
Killen: nej, han...(thi thi-skratt igen)... har en raket.
Jag: jaaahaaaaa.
Killen: han bara tänder den och så flyger han! Titta! Han har en raket i röven!
Jag: VAD SA DU?!
Killen: jamen han har en raket i röven och så tänder han och flyger iväg (här låter han oroväckande imponerad)
Jag: HAHAHAHAHAHAHA
Killen: (som vaknar av mitt skratt) va? Vad sa du?
Jag: inget alls

Jag förbannade mig själv som inte spelade in det hela. Det är därför YouTube finns! Dööööh!

Nja. Att boken skulle vara "rasande och skickligt uppbyggd" (enl Aftonbladets recensent) vet jag inte riktigt. Om jag skulle beskriva den med tre ord så skulle det alltså vara jag vet inte. Jag har läst ut den nu och jag känner mig lite lurad. Som jag skrev tidigare så är den svår att lägga ifrån sig. Man vill bara veta mer, läsa bara en sida till, och en till, och en till...men på något sätt faller det någonstans.

Till att börja med blev jag riktigt imponerad under de första sidorna. Nästan en hel familj hittas brutalt mördad. Sonen har svåra skador, men överlever och äldsta dottern är försvunnen. Undersökningen, med Joona Linna i spetsen tar fart och läkaren Erik Maria Bark kallas till hjälp. Och en sak som jag älskar med Hypnotisören är själva tempus. Ena kapitlet berättas klart och så börjar nästa i presens igen, vilket jag gillar väldigt mycket. Just det kan jag tycka ger en levande känsla boken igenom. So far so good. Sanningen om den mördade familjen kommer dock alltför snabbt och helt plötsligt har man en helt ny historia på gång, utan att den första verkar ha avslutats.

Ibland får jag en känsla av att läsa ett sista utkast, något som inte är helt klart och genomarbetat och som har en massa rödmarkeringar kvar att rätta och omformulera. Språket är ett problem, ibland är det så enkelt att till och med Morden i Midsomer framstår som avancerade verk. För det andra så kan jag inte låta bli att undra över denna fascination för pappor med små barn. Vid tre tillfällen upprepas ett lite omgjort stycke som handlar om att någon (Erik, Kennet och Joona) tittar på en pappa med barnvagn eller med barn som är på väg till Luciafirande eller som går på andra sidan gatan med ett litet barn bredvid sig. Why?! Vad är grejen med pappor och deras kids? Vill de säga något om pappaledigheten? Hey, om så är fallet så håller jag med. Pappor är inte farliga för sina barn. Typ.

Det är en del som blir hängande, saker som inte går ihop, som får en början men inget slut. Denna Maja Swartling, jag fattar inte. En så manipulativ och märklig person kunde inte vara annat än en av Eriks patienter...trodde jag. Varför var Erik och Kennet i luven på varandra? Det står att det handlade om något som hände när Eriks son blev sjuk, men vad? Eva Blau? Vem var hon egentligen? Vad gjorde Lydia mot henne? Så många obesvarade frågor. Det är väldigt mycket att trycka ihop i en bok, det blir grönsakssoppa av det hela, men å andra sidan så är det precis sådan underhållning man behöver ibland. Det är väl av samma anledning som man slökollar på kassa Hollywoodfilmer, ren avkoppling. Och ibland kan man inte få nog!

Foto: flickr

En sak är säker, jag måste börja planera min tid lite bättre. Denna helg missade jag en massa pga jobb, don't like. Igår kickade Trädgården igång (eller vad de heter nu) och ikväll Hootchy Kootchy på Södran och Steso Songs på Pluto. För att inte tala om det fina vädret. Och minst en utställning. Jag går och lägger mig nu.

Vad glad jag blev nu, Zelda ska visst börja publiceras i City! Jag var inne på Lina Neidestams blogg (här) nyss och såg den glada nyheten. Jag brukar ju besöka hennes blogg men just denna vecka, drunknandes i jobb och snytpapper, missade den bästa nyheten på länge. Till att börja med ska den visst publiceras en gång i månaden och min första reaktion var: "Whyyy? Varje dag vore väl bättre". Sen kom jag på att City kommer ut bara två gånger/vecka och kom på den briljanta idén: varför inte varje tors då? Lite för att kicka igån helgen. Kom igen City och Kartago, fixa det! Eller ännu bättre, DN! Jag tror att Zelda skulle trivas mycket bra med Nemi och Rocky!

Jajjeman! En dag ska väl det också hända och vad vet vi om nya erfarenheter? Jo, att vi alltid kan lära oss något nytt. Denna veckans läxa är att komma ihåg att man faktiskt kan bli bakis efter två glas vin. Ja, två... Ems och jag var på El Mundo i tordags och köpte exakt två glas vin var. Det finns inga oklarheter där, jag är helt hundra på att det verkligen bara var två glas och kollar man saldot på Swedbank så stämmer det mycket väl. Dock undrar jag hur stora glas det egentligen var. De såg inte ut som vanliga vinglas och de kanske rymmer mer? Var bartendern extra snäll? Ville han få mig att göra förbjudna saker? Förmodligen, för rätt vad det var bad han mig kasta tomma glasen till honom. Det var inte mitt fel!!! Inget som jag skulle göra annars, men hey, jag blev ombedd att göra det och det kändes inte ens konstigt. Vinglas brukar väl flyga runt lite då och då tänkte jag den kvällen. Dagen efter: va fan, varför skulle jag kasta en massa glas till honom?! I vilket fall, jag fick sms från Ems dagen efter som undrade hur tusan man kunde vara bakis nu, efter bara två glas vin! Huvudvärken gjorde mig lite smått förlamad och mongofierad så jag minns inte ens om jag svarade, men ja Ems, tydligen så går det. Det kallas ålderstecken.

Foto: fotolog

Smset: Ja shit vilken dag...glömde mobilen hemma i bakfyllan. Fattar inte - två glas vin?!?

Foto: Diego Alborghetti

När jag vaknade imorse fick jag den välbekanta "det är sommar och jag vill möblera om i lantlig stil"-känsla. Det slår aldrig fel, varje vår/sommar kommer den som ett brev på posten. Blommiga sängkläder tas fram, gammaldags tekoppar i blommigt och prickigt blir oemotståndligt åtravärda, jakten på snygga plåtburkar tar fart och suget efter 50-tals klänningar blir nästan lite jobbigt. Jag kan knappt koncentrera mig på jobbet eftersom allt jag tänker på idag är att jag måste åka in och shoppa loss på Beyond Retro, Lisa Larsson eller Myrorna. Jag har ett rent fysiskt behov av nya klänningar: jag får sömn-och koncentrationssvårigheter, hjärtklappning och lite lätt spänningshuvudvärk (nästan helt sant). Jag vill ta på mig min blommiga klänning och ett par regnstövlar och ge mig ut i skogen.

The Edge Of Love med Keira Knightley är en film som får mig att sucka och drömma önskedrömmar. Helt underbart! Jag vet inte om det finns någon annan film som får min shoppinglust att skjuta i höjden på samma sätt. God help us all!

Snart är det dags igen! Eric, Pam, Sookie, Bill, Lafayette, Jessica m fl är tillbaka om mindre än en månad. True Blood har premiär i USA den13 juni och rätt snart dyker den väl upp på Svt. Det går också mycket bra att streama avsnitten och eftersom jag inte ska uppmana till brottsliga handlingar så tänker jag inte säga att den går att ladda ner också. Hur som helst, som jag skrev i ett tidigare inlägg så inleds den 3:e säsongen med några små droppar av True Blood och innebär alltså sex st minisodes. Här kommer det första mini avsnitet:


Nån som inte har fått blodad tand nu? Neeeext!

Ikväll firar FLM sitt nya, nystajlade och omgjorda format. Nummer 8 kommer att säljas för rabatterat pris och trevlig stämning utlovas: pirrig elektropop och techno med vårkänslor. Vi visar vår nya fina design och dricker trottoarvin i solen. Låter kul ju!


Foto: flm

Vad: FLMfest
Var: El Mundo, Erstagan 21
Tid: från 19.00

Räven och pratade om att hyra varsin cykel i sommar. Egentligen skulle jag vilja ha en egen som jag kan snygga till själv och den skulle vara mintgrön med en stor vit korg. Jag har en bild av att jag skulle gå upp tidigt och cykla iväg för att handla en massa gott till frukost. Jag skulle fylla min cykelkorg med fräscha frukter och grönsaker, nån god ost och en nybakad baguette. Och en flaska blåbärssaft.

Det låter ju bra i teorin, men (det finns alltid ett men) det skulle inte funka. För det första så är jag en trafikfara. För min egen och alla andras skull så tror jag att det är bäst att jag håller mig borta från vägarna. För det andra är det ju lite svårt att behålla en cykel. Jag vet inte hur många jag har blivit av med och ändå tror folk att det är vantar och glasögon som man tappar bort lättast. Inte för att jag har tappat bort en cykel, men de försvinner till höger och vänster. Ibland ligger låset kvar. Sist men inte minst så har jag ingen prickig klänning, vilket är ett måste om jag ska ge mig ut och vara så där idyllisk.

Ikväll ska jag kolla upp nya "V" och jag misstänker att den är helt i min smak. Killen har pratat om den ett tag så nu är det dags att se vad ödlorna har att komma med. Som en sann seriejunkie brukar jag sluka det mesta, men har nog ändå en förkärlek för sci fi-teman, vilket gör detta projekt rätt så lovande. Here we go!

Räven och jag har en nystartad bokklubb som invigs nu med Lars Keplers Hypnotisören. Förväntningarna har varit skyhöga, i alla fall nu när alla spekulationerna kring författaren har lagt sig och man vet hur det egentligen ligger till. Till min stora glädje har boken kommit ut som pocket och Räven och jag slog till ganska omgående.


Läsningen inleddes igår och idag har jag kommit ca halvvägs. Eftersom jag inte vet hur långt Räven har kommit så vill jag inte avslöja något, men jag vill bara poängtera att den är omöjlig att lämna ifrån sig. Jag kan inte sätta fingret på vad det är, men något i den lockar och driver en vidare. Boken i sig är egentligen inte så bra. Rent stilistiskt tycker jag att den faller rätt hårt med inte så snygga dialoger, många upprepningar och alldeles för enkla fraser. Den är klyschig, spretig, inte direkt nytänkande men helt jävla beroendeframkallande...hur än det nu går ihop.

Foto: tumblr

Ibland kan jag inte låta bli att skratta när jag ser vissa personer med sina hundar. Egentligen så kan jag tycka lite synd om stackars hunden som får utstå diverse konstigheter som hussen eller matten kommer på. På tåget hem idag satt jag mittemot en tjej med en chihuahuaaktig liten sak. Tjejen hade leopardmönstrade leggings, hunden hade leopardmönstrad jacka. Och grejen var den var riktigt söt, MEN ska man verkligen göra så mot sin hund? Den satt i hennes knä hela tiden och hon bar iväg honom i en liten väska. Den såg ut som en hund men jag vet inte riktigt om den betedde sig så. Det var som om den var hennes lilla leksak, inte en levande varelse som borde leva sitt liv på ett passande sätt. Fast jag vet inte, den kanske får vara en vanlig hund också när de kommer hem och den får pinka in sitt revir.

När jag jobbade vid Sveaplan/Norrtull brukade jag gå till ett litet ställe på Norrtullsgatan som heter Cocovaja Coffee. De har ju ett café på Magasin 3 också - där har jag aldrig testat något men gissar att det håller samma höga kvalitet. Nu är det så att jag inte dricker kaffe så jag kan inte uttala mig om den biten, men många anser det vara ett av Stockholms bästa och trevligaste kaffebarer. Underbart trevligt och riktigt goda frukostar. Jag älskar mackor i alla dess former och deras surdegsmackor var löjligt goda, det säger nog rätt mycket. Synd bara att de inte hade vanligt juice på den tiden, men å andra sidan hade de andra typer av goda dryck. Jag har inte varit där på väldigt länge och hade till och med glömt bort stället tills jag såg en tjej på tåget igår med deras snygga tygpåse. Måste ha!

Foto: flickr

Jag var inne på deras hemsida nyss och såg att de faktiskt har flyttat till Sankt Eriksgatan och det måste ju kollas upp. Så här står det: Cocovaja tillför kvarteret en skön atmosfär som får var och en att känna sig välkommen och viktig. Vi bjuder alltid på ett trevligt samtal över bardisken och vågar dessutom utlova bästa kaffet i stan. Som gäst på Cocovaja får du en liten känsla av vardagslyx helt enkelt, en mikrobelöning. Det är bara att välja - ljuvligt kaffe, smöriga och chokladfyllda croissanter, egenimporterade läskande drycker från Danmark, dagsfärska kardemummabullar och smarriga surdegssmörgåsar i klämgrillen. Räcker inte detta för att locka till ett besök så är man nog jävligt svårflörtad!

Vad: Cocovaja Coffee
Var: Sankt Eriksgatan 109
Hemsida: www.cocovaja.se

Foto: tumblr

I fredags bar det av till Katarina Bangatan och restaurangen Babajan. Det var första gången jag var där och jag kan inte säga att jag blev besviken, men jag är inte säker på att den motsvarade mina förväntningar. Vi fick inte vårt bord i tid, vilket egentligen inte gör så mycket, men det känns som att man ändå borde ha blivit kompenserad för det. Liknande grej hände på Sjögräs en gång och då blev vi bjudna på ett glas vin i baren. För att citera killen så är Babajan mer punk men ändå...det är en restaurang i första hand. Men samtidigt så var personalen så sjukt gullig. Oerhört trevliga och vänliga, men ändå kanske inte så där ..tja...petnoga med saker och ting. Maten var god, även om jag fick mjölk i min vegan thali och killens mezetallrik såg mest ut som en sallad. Jag gillar indisk mat och det de serverade var väldigt gott, men ingen nyhet. Man får lite en känsla av att det kanske var sådan mat man serverade när indiska restauranger precis hade blivit introducerade i Sverige, lite lamt - lite förutsägbart. Cheese-fake är big no no, men chokladbollen var galet god. Med andra ord, de borde nog bredda menyn, visa ett lite mer professionellt beteende och sluta servera fryst cheese-fake. Å andra sidan så kommer jag definitivt att gå dit igen, inte för matens skull, men helt klart för den goda stämningen och trevliga personalen.


Vad: Restaurang Babajan
Var: Katarina Bangatan 75
Hemsida: www.babajan.com
_______________________________________________________________________________________________

Gårdagens matupplevelse blev däremot mycket bättre. Min moster var på besök i helgen och igår bokade vi bord på Matkultur. Vårt bord var redo när vi kom dit, även om det verkligen var en sista minuten-bokning. Vi beställde samma sak, Atlanttorsk med tigerräkor och som förrätt blev vi bjudna på fransk löksoppa. Personalen var uppmärksam, avslappnad och trevlig men ändå väldigt proffsig. Stämningen var underbar och det enda lilla minus som man eventuellt skulle kunna ge är att det kan vara lite för trångt i matsalen. Maten var god, personalen oklanderlig, stämningen på topp.


Vad: Matkultur
Var: Erstagatan 21
Hemsida: www.matkultur.nu

Tidigt en onsdag:
Killen: har jag matat katterna?
Jag: mmmm, det har du (det finns lixom inga katter här)
Killen: Bra! De har varit så jobbiga hela natten!
Jag: (börjar bli intresserad av att prata med en sovande kille) Vad har de gjort?
Killen: de har krafsat hela natten! Heeeeeela natten!
Jag: jaha, så nu är du trött?
Killen: (lite surt) ja, klart att jag är trött när jag inte har fått sova på hela natten... VEM är du?!

Sent en fredag:
Killen: Jag har inte afrokrull, jag har eurokrull!


Foto: coffeeart

Paret på bussen

Idag var killen och jag på Dramaten och såg genrepet av Anton Tjechovs Körsbärsträdgården. Det är inte direkt helt ovanligt att gamla verk görs om och anpassas till en ny tid och ny historia, vilket är fallet här också. Mats Ek förflyttar Tjechovs drama längre fram i tiden, nästan hundra år för att vara exakt, men temat är detsamma: förändringens vindar. Körsbärsträdgården är skriven 1904 och handlar om aristokratins förlorade makt. I Ek's version är året 1995 och den forna överklassen stöter på samma problem, ett återkommande ämne och även en koppling mellan nu och då.

När jag var liten brukade min pappa prata om ett franskt barnprogram, Belle et Sébastien, som han kom ihåg från när han själv var yngre. Det började visas i mitten av 60-talet och eftersom han då var runt 13-14 så var inte intresset så stort, men han kom väl ihåg den vita hunden. Någon gång under 80-talet kom en japansk animeversion av programmet, som jag inte har sett många avsnitt av, men jag får ändå en nostalgikänsla varje gång Bell & Sebastian kommer på tal. Tonårstid och barndomsminnen i ett, det ena på grund av musiken och det andra med hänvisningar till namnet. Med andra ord, Belle & Sebastian kan aldrig bli fel.

Foto: Popaganda

ÅÅÅÅÅÅÅH! Belle & Sebastian kommer till Popaganda! Jag skrämde nog mina arbetskamrater just nu, men ett glädjeskutt var på sin plats! Tycker faktiskt att det är en av de bästa bokningar den här sommaren; de var faktiskt mina husgudar en gång i tiden.

Jag borde ha fattat det; man kan inte vänta till sista veckan och hoppas på att det finns biljetter kvar till She & Him. Jag är ärligt och innerligt avundsjuk på alla som ska dit och i synnerhet på O som fixade sin biljett på nolltid idag. Ena stunden letade han febrilt och i nästa stund blev han bundis med Luger. Kan inte 2 biljetter bara komma flygandes nu och landa på min balkong? Jag vill nämligen gå, väldigt, väldigt gärna!



Och jag har gjort något som jag aldrig trodde att jag skulle göra: jag har precis bönat och bett om 2 biljetter på Lugers hemsida.